tikel, som efter att hafva granskat herra Hallenborgs och Hedlunds motioner om ändring i presslagstiftningen, till sist yttrar: Afven om hr Hedlunds förslag icke i alla punkter löser det föreliggande problemet, innebär detsamma, det oaktadt, ett stort steg framåt till dess lösning genom de fö rändrade straffbestimningar hvilkas införande han föreslår. Ty, såm hr Hedlund ganska riktigt anmärker i sin motion, det är de drakoniska straff. bestämningarne i tryckfrihetslage n, le les de deri förekomma:ndefängelsestra som just framkallat änsrarings-systemet Och en förmildring af dessa straffstadganden skall ovilkorligen, om också möjligheten att använda ,,ansvaringar dvarst ;ödvändigt i hög grad borttaga motive att anlita sådana. Och då hr Hedlund at hänsyn till billighet och rättvisa ansett sig böra föreslå att straffen för alla pre förbrytelser bestämmas i måttliga penningeböter, så har han derigenom afskurit alla skäl för pussetingarsanvändande Ty det är och blir ett nonsens att fö penger lega andra för att betala penninge böter. Lyckas derföre denna del af hr Hed lunds motion att göra sig gällande, si skall Sverge icke allenast på en gång hafv vunnit liberala straffbestämmningar fö pressförbrytelser utan äfven lyckats af kaffa det lyte, som vidlådit dess press ende genom det 2 ,aNsvarings väsendet. s