Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1869, sida 2

———— sedan förfluten tid och gömmas såsom minnen. Tvenne män, hvilka sutto på täcken framför spiseln, funnos i detta rum. Men derjemte varseblef man emellan de båda männen en oformlig svart massa, hvilken man först efter ett längre betraktande, då tvenne korta öron rörde sig, eller de runda sidorna svällde vid andetagen, igenkände som en ofantligt stor, svart björn, likt dem man stundom finner tämda hos vesterns nybyggare. Men cudast ett par sekunder skulle åsynen af vilddjuret hafva förmått fängsla en nykommens uppmärksamhet; derefter skulle den ofelbart med vida högre intresse riktas på den af de båda männens hvilken visade sig vara björnens herre, derigenom att han med den ena armbågen stödde sig mot hans frambog. En hög ålder förstör det mesta af ungdomens behag, men den gamle mannen, som stod på så förtrolig fot med det fruktanusvärda, tämda rofdjuret, tycktes aldrig hafva haft någon ungdom, så förvittrade eller snarare förstenade föreföllo hans anletsdrag och de synbara delarne af hans lemmar. Han var ovanligt högväxt, och i hans nuvarande krökta ställning stucko hans långa lemmar fram åt alla håll, likt trädrefven, som bildas af uppryckta träd i de vestra floderna.