Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1869, sida 2

dens bröstbild i brons på postament af granit; anhållit att, på sätt innehafvaren af Lorensberg jemräl medgifvit, till upplåtelsevilkoren beträffande landeriet måtte tilläggas: a) att ifrågavarande plats, jemte en minst tio fot bred gångväg omkring denma, skulle i all framtid afgiftsfritt få indamålet begagnas och vara tillgänglig, så att i närheten af minnesvården icke sådana anordningar vidtagas, som medföra menlig verkan för densamma och besöken dervid; och b) att, om i följd af framdeles skeende reglering, det blir nödigt att flytta minaesvården, Sällskapet Göta Par Brikoll för densamma erhåller annan lämplig och lika stor plats i parken. 3) Öfverberälhafvaren för stadens brandkår har, på anförda skäl, föreslagit sådan förändring beträffande brandstationen vid Redbergslid, att en förman, med årlig aflöning af 100 rdr rmt, jemte beklädnad af segelduksrock och byxor samt brandhatt och lifbälte, i likhet med extra uppsyningsman vid brandkåren, derstädes må anställas och dervarande extra brandkarlarnas antal inskränkas från sex till fyra, hvarigenom förändringen icke skulle medföra ökade utgifter för eldsläckningsväsendet. 4) Serskild beredning har nkommit med betänkande angående frågan om Landalabergens förening med staden m. m. Betänkandet, till hvilket vi återkomma, är infördt under n:o 8 bland Stadsfullmäktiges tryckta handlingar för året. — Offentliga föreläsningarne. Efter att i föregående föreläsningar hafva afbandlat ornamentet i och för sig, sådant det finnes grundadt i naturen, beroende på några matematiska grundformer, öfvergick professor Dietrichson i går till en annan sida, nemligen den, der ornamenteringen är beroende af föremålets bestämmelse. För aftonen afhandlades tygerna och klädedrägten. I väfnaden korsas trådarne, derföre är samma form mest passande att följa vid orneringen. En sådan form är å la grecque. Detta särdeles sköna motiv begagnas dock alltför litet. Såsom ett annat exempel på det naturligaste motivet för en viss bestämmelse anfördes mattor. Rutornamentet är dervidlag det bästa, såsom erinrande om det ämne, hvaraf golfven göras. I afseende på klädedrägten framhölls först de gamla folkens. Hos dem iakttogos både stoffets och kroppsformernas tordringar. Deras beklädnad var vid, men derjemte visade den kroppen och särskilt rörelseledamöterna fria. Äfven medeltiden framhöll kroppsformernas ädelhet genom den åtsittande, tätt till kroppen slutande drägten. Med Ludvig den jortonde börja moderna framkalla de mest ryckta former. I stället för att behandla stoftet efter sin egen lag, såsom den i fria veck fallande manteln hos de gamle, och i stället för att låta kroppsformerna, särdeles rörelseledamöterna, framträda, är det fodralprincipen, som inträdt i klädedrägten. Den principen söker endast det bikanta, icke det sköna. IIvarken stoffets eller den sköna kroppsformens betingel iakttagas. Muskelliniernas skönhet afskäres och upphäfves af den moderna drägtens linier. Med skärpa uttalade sig föreläsaren särdeles om snörlifvet, om dess kastlighet ur sanitär synpunkt, enär det åstadkommer fördersliga verkningar för hela slägtet, äfvensom om dess förkastlighet från skönhetens synpunkt. I det föreläsaren framhöll tvenne omständigheter, som kunna berättiga den nyare tidens drägter, nemligen deras beqvämlighet som arbetsdrägter och deras betingelse af kliade han en sak, som vore väl za märke till, och det var den, t nationaldrägterna i några delar af kandinavien visa, huru de ofvannämnda tvenne omständigheterna mycket väl låta sig förena med skönhet. Äfven om barnens luxuriösa klädedrägt yttrade sig föreläsaren med skärpa. Barnet företrädesvis tillhör hemmet, der det bör uppfostras i enkelhet. Drages det in i fåfänglighet, så skadas det både sanitärt och moraliskt. Den ena af de nämnda tvenne omständigheter, som kunna berättiga vår moderna drägt, var klimatets betingelser. Föreläsaren afslöt sitt föredrag med att påpeka, huru vi här i nordon icke ens i detta afseende hafva en berättigad klädedrägt. Vi göra oss löjliga och skada vår helsa genom att efterapa en drägt, som är beräknad för ett helt annat klimat, det Parisiska. Önskligt vore, sade professor Dietrichson, om vi, äfven med bibehållande af Parisermönstren i hufvudsak, kunde dertill i vår drägt foga det naturliga, med klimatet öfverensstämmande, med ett ord — stil. I Ryssland har pelsverksmotivet