Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1869, sida 2

pr quarter skulle aldeles försvinna. Äfvenså taxan å brandförsäkringar och accisen å the. En taxa å pudradt hår, hvilken blott inbringar 1,000 L årligen, skulle vandra samma väg, hvaraf följden troligen blir, att denna narraktiga och föråldrade mod att strö mjöl i hufvudet aldeles upphör. I andra taxor skulle, jemte lindringar, införas förenklingar och likformighet. Det skrifves från England, att lord Stanley, hvars solida egenskaper och redbara karakter allt mera inses och värderas, endast af undseende för sin tar, den gamle konservative -statsmannen lord Derby, qvarstannar i det konservativa partiets leder, enär hans åsigter och sympatier gå i en helt annan riktning. Gretvarne eller carlarne af Derby tillhöra den äldsta och rikaste högadeln i hela Storbritanien. Den nuvarande earlen är den I4:de i ordningen af huset Stanley, som innehaft denna titel, hvilken förlänades detsamma till lön derför att en Stanley i slaget vid Bosworth 1485 lemnade usurpatorn Richard III:s parti och med sitt stora feodalfölje öfvergick till sin styfson, earlen af Richmond, hvarigenom segern afgjordes till förmån för denne tronpretendent, som blef Englands konung under namn af Henrik VIL RYSSLAND. Man läser i det ryska bladet ,,Golos för den 2 dennes: ,,Huru förhållandet för ögonblicket än måtte vara mellan hofven i Petersburg och Berlin, så kan Ryssland icke undgå att på långt afstånd varsna en fara i Peussens utomordentliga utvidgning, och detta så mycket snarare, som den preussiska utrikespolitiken alltifrån statens grundläggning har utmärkt sig genom den yttersta likgiltighet med hänseende till valet af medel. Man känner här i Ryssland mycket väl det tyska ordspråket: ,Det tyska fäderneslandet räcker så långt, som tyska språket talas. Denna åsigt ger sig dag för dag tydligare tillkänna i våra östersjöprovinser, oaktadt infödingarne i dessa länder ej tillhöra den tyska racen. Så länge som Preussens yttre ställning synes hotad, har det älven gent emot Ryssland intagit en till utseendet ytterst vänskaplig hållning; men den mer än besynnerliga hållning, som Preussens befullmäktige på konferensen i Paris, grefve Solm, har visat, i det han öppet ställde sig på vestmakternas och Turkiets sida, har, i förening med de tyska intrigerna i våra östersjöprorinser, icke kunnat efterlemna något gynnsamt intryck hos hofvet i Petersburg. För öfrigt är det svårt att säga, om någon förändring inträdt i våra diplomatiska förhållanden till Preussen, då våra regeriagsorganer alldeles tiga dermed. I hvarje fall har Preussen intet gjort för att underhålla vänskapen; man kan snarare påstå motsatsen. HOLLAND. Det torde vara bekant, att päfven Pius IX, med anledning af det förestående kyrkomötet, utfärdat ett öppet bref till protestanterna med uppmaning att återinträda i romerska kyrkans sköte. Hittills har ingenting afhörts om de svar, som möjligen Hans helighet erhållit på sin uppmaning. I ,LIndependance belge meddelas imellertid i sammandrag ett sådant svar, afgifvet af en bland Ilollands lärdaste och mest upplyste män, professor Ilofstade de Groot i Gröningen. Professor de Groot framhåller, att skiljaktigheten i principen emellan de begge korna är för stor, för att man förnufstvis må kunna tänka på deras återförening. Protestautismen är baserad på den stora principen af frihet, under det katolicismen hvilar uteslutande på den absoluta makten, hvilken protestantismen aldrig skall underkasta sig. Utan att protestantismen framställes såsom ensam förande till saligheten, påpekas hurusom den icke har katolicismens organiska fel, hvilken förbjuder läsningen af skrifter, som äro egnade att upplysa folken. Hr de Groot talar med stor stränghet om romerska kyrkans despotism, om dess förtryck emot olika tänkande; om dess hierarki; om presternas ogifta stånd; om klostern; om hindern för vetenskapernas utveckling; om konkordatet med Österrike; om bruket af latinet i bönerna; om de sedeförderfvande pilgrimfärderna; om relikernas tillbedjan; om fastorna; om ungdomens öronbigt och aflaten; om skärselden som tjenar att fylla kyrkans skattkammare; om helgonens tillbedjan; om Mariekulten. —,, Aldrig, säger han, skola protestanterna antaga en kyrkas föreskrifter, hvilken befrämjar afguderiet snarare än gudsfruktan. IIr de Groot råder derpå påfven att erkänna sig vara en syndare i stället för att göra anspråk på att erkännas som kristenhetens ende herde; att förr första gången gräfde sia medi!i