Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1869, sida 3

ger, nara beslagtade; och vi nåtva intet medel eller någon allmängiltig regel, enligt hvilken vi kunna skilja s. k. verkliga arter från de varieteter och former, hvilka nyss blifvit afhandlade och till hvilka de ofta närma sig genom gradvisa öfvergångar. Variationsföreteelserna, för så vidt de härflyta af lokala förhållanden, oberoende af klimat, höjdförhållanden eller dylikt, hafva hittills blifvit litet uppmärksammade. De malayiska Papilionerna lemna i detta afseende några intressanta exempel, huru ej endast större eller mindre distrikter, utan till och med enstaka öar, gifva en säregen prägel eller en egendomlig habitus åt flertalet af de dem beboende arterna. Så t. ex. äro arterna från den indiska regionen, Sumatra, Java och Borneo, nästan utan undantag, mindre än närstående arter från Celebes och Moluckerna; på Moluckerna åter äro arterna från Amboina de största; arter, hvilka i den indiska regionen hafva vingar med stjert, förlora denna då de finna sin spridning till archipelagens östligare öar. Men det mest i ögonen fallande exemplet på en formförändring, bunden s vid en viss lokal, erbjuder ön Celebes, hvilken i ; detta fall, liksom i många andra, står ensam. Nä-. j stan alla Papilioner på Celebes hafva nemligen framvingarne af en egendomligt aflång och tillspetsad form, hvilken jemte den starkt krökta kostalkanten i första ögonkastet skiljer dem från närstående eller samma arter från närbelägna öar. Detsamma gäller om de flesta arter af Pieridgruppen. Huru man än vill förklara deana märkliga företeelse, eller om man skall bli istånd derI till, tyckes den erbjuda ett starkt bekräftande skäl för läran om arternas uppkomst genom små j. i gradvisa förändringar; ty vi bafva härjbåde varieteter och former och otvifvelaktiga arter, alla modifierade på fullkomligen samma sätt, angifvande tydligen en gemensam orsak med likartade resulstat. Bates har för några år sedan visat, huru vissa grupper af sydamerikanska fjärilar hafva ett försvar mot insektätande foglar uti den likhet de ega med fjärilar af andra grupper eller slägten, hvilka genom någon egendomlig och för foglarne motbjudande lukt eller smak äro befriade från dessas anfall; och han ådagalade, huru genom naturligt urval bland en mängd variteter på olika lokaler småningom de varieteter blefvo de förherrskande, hvilka genom en ofrivillig härmning eller efterbildning mest liknade de på samma lokaler lefvande arterna af den i striden för tillvaron mera gynnade gruppen, under det att de varieteter, som icke egde denna förmån af foglarne i snart utrotades. Den enda Papilio på Celebes, hvilken icke har den nyss omnämnda formen på framvingarne hör just till den s. k. Polydorusgruppen, hvilken är efterbildad både af andra Papilioner och af arter af slägtet Epicopeia. arterna af denna grupp hafva en slö och långsam flygt, och man kan antaga att de ega någon egenskap, som befriar dem från anfall från foglarnas sida. En mycket krökt kostalkant och aflånga tillspetsade vingar anses i allmänhet hos fjärilarne antyda en starkare flygförmåga och större lätthet att vända hastigt under flygten. Men medlemmarne af Polydorus-gruppen, hvilka redan af anI dra skäl äro befriade från foglarnes förföljelse, hafva icke behof af ökad flyghastighet, och det! naturliga urvalet har således icke behöft göra sig gällande till flygförmågans fördel; deras vingar hafva derföre ej heller erhållit den form, som är sgen för Celebes öfriga Papilioner. Det tyckes sålunda, som skulle dessa senare hafva eller hafva haft någon fiende, som omingen icke finnes eller är mindre ymnig på närbesagna öar. Okad flygkraft och snabbhet troddes vara egenskaper tjenliga för undvikandet af denna I fiende, och den egendomliga form på vingarne, som var nödig för dessa egenskapers vinnande, i har lätteligen kunnat förvärfvas genom mturlistj surval bland de små variationer, som idkeligen quppstå. Det är likväl ett märkligt faktum, att de I flesta slägten af insektätande foglar, hvilka finnas på Borneo, Moluckerna och andra öar omkring! Celebes, nästan alldeles saknas på sistnämnda ö, der deras plats tyckes upptagen af foglar, som lefva af larfver och om hvilka man icke har sig! bekant att de förfölja färilar under flygten. Det är således möjligt att orsaken till dessa Papiliosuers vingform bör sökas annorstädes. Huru än härmed må förhålla sig, framstår den antydda egenskapen såsom en högst märkvärdig företeelse, : utan motsvarighet på de öfriga malayiska barne, och hvilken säkerligen har sig orsak i den vexelverkan, som eger rum mellan allt lefvande under striden för tillvaron och hvilken oafbrutet sträfvar att bringa hvarje art, hvarje form, i harmoni med den omgifvande naturen och hennes skiftningar. Och naturförhållandena på Celebes äro i i allmänhet högst egendomliga. i Liksom i Amerika så äro ock på de malayiska sarne arterna af Danaidfamiljen mest föremål för Tetterbildning, hvarjemte arter af vissa grupper af Papilio efterbilda andra arter af samma slägte. Mäånga Papilioner likna i så hög grad vissa Danaider, att de icke kunna under flygten skiljas från dessa, och alltid bebo de orter, som likna hvarandra, samma lokal. Wallace uppräknar ganska många exempel på en sådan likhet, hvilken man: somöjligen kan härleda endast från en slump. Ett bland de märkligaste exemplen lemnar Papilio I paradoxa från Sumatra, en art, hos hvilken könen äro hvarandra ganska olika, och hvartdera efterbildar motsvarande kön hos Danaiden Euploca Midamus. Hos flera andra Papilioner åter är det : sendast honan som liknar arter af andra grupper eller slägten. Dessa fall äro ganska intressanta, emedan de tyckas antyda ett af de sätt, på hvilka polymorpha former hafva uppstått. Då nemligen Jena könet mycket afviker från det andra och TI dessutom sjelft är underkastadt en stor föränderslighet, kan det inträffa, att tillfälliga individuella? variationer förekomma, hvilka hatva någon likhet! I med arter af sådana grupper, som äro föremål för sefterbildning och hvilka det är. fördelaktigt att likna. En sådan varietet har större utsigt att sundgå sina fienders anfall; individerna föröka sig och deras tillfälliga likhet med någon art af den I gynnade gruppen göres permanent genom ärftligt ; sörverförande på affödan af denna egenskap, hvilsken äfven generation efter generation stegras genom det naturliga urvalet, som alltid sker till artens tördel. Då de varieteter, som mest afvika från den gynnade förebilden, hafva ringa utsigt latt gå segrande ur striden, utan förr eller senare försvinna, så uppstå slutligen dessa så egendomliga fall af två eller flera isolerade och fixerade former, till utseendet så olika, men sammanhållna genom det innerliga slägtskapsband, som förenar dem såsom medlemmar af samma mångformiga kön af en och samma art. Orsaken, hvarför honorna i högre grad än hannarne äro underkastade detta slag af ombildning, är troligen den, att deraslångsammare flygt, isynnerhet under äggläggningstiden, och deras blottställda belägenhet under äggläggningsbestyret gör det för dem särskildt fördelaktigt och behöfligt att framför hannarne hafva ett skydssmedel; och ett sådant erhålla de genom det ofrivilliga förvärfvandet af likhet med andra arter, hvilka af olika orsaker äro jemförelsevis fria från förföljelse. t Men hvad betyda då alla dessa fenomen, som här i korthet blikvit antydda? Kunna vi nöja oss med den enkla men otillfredsställande förklarinV I b ; l i j gen, att alla dessa fjärilar, och för öfrigt alla organismer, blifvit ursprungligen skapade sådana, som de nu förete sig och placerade just der de nu träffas? Har en särskild ö framför andra blifvit vald att framställa bilder at en skapande makts 1 I fantastiska ingifvelser, egnade endast att frama I kalla en tanklös och barnslig beundran, och skola tvi utan vidare endast registrera dessa fakta? Eller, n denna företeelse af gradvis skeende förändringar: