Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1869, sida 2

Jag har äran af hans bekantskap och tror, att hans lika lifliga som ädla natur är egnad att antingen bringa difkerenserna till en snar utjemning, eller att låta dem hvila på den punkt, dit de hunnit. Under det han som gäst uppehöll sig i England, var han der mycket omtyckt. Detta var innan han afgick som ambassadör till Wien, och då de begge första delarne af hans historia öfver Nederländerna utkommo, kort före utbrottet af inbördeskriget i Förenta Staterna. Så väl han som hans högst älskvärda familj voro här mycket firade i de mest ansedda kretsarne. Statsmin, lärda och de mest aristokratiska familjerna täflade om hans vänskap. Under en hel sommar var han säsongens ejon, hvilket anstod den ståtlige mannen mycket väl. Men då jag sedan återsåg honom i Wien var han mycket förbittrad på England, mest likväl på dess press, hvilka — på få undantag när — hyste starka sympatier för rebellstaterna, betraktade den stora republikens sammanstörtande som ett till hälften fulländadt faktum, predikade en tvifvelaktig neutralitet och förorsakade derigenom den förbittring hos amerikanarne mot England, som än i dag fortfar och tillintetgjort alla försök till en fredlig uppgörelse. Irländske kardinalen Cullen har, med anledning af kyrkobillen, utfärdat ett herdebref, i hvilket han skarpt tadlar dem, som ännu göra en fanatisk opposition mot regeringen. Han säger i detta herdebref, att Gladstone och hans kolleger äro verkliga statsmän, samt att deras styrelse skall medföra för Irland en ny ,försoningens, fredens och välståndets ral. Från Dublin meddelas, att prins Arthur inträffat der och blifyit enthusiastiskt mottagen. Den beryktade orangistpredikanten Murphy har genom sitt uppträdande i North Shields gifvit anledning till mycken jäsning och storartade slagsmål. RYSSLAND. Det nyligen omtalade tillslutandet af den under krigsministern stående medicinska akademien är icke något enstaka faktum, utan sammanhänger med den rörelse, som sedan någon tid råder i den ryska studentverlden. Alldeles som om hösten 1861 begära studenterna nemligen rättighet att bilda en understödskassa och hålla möten och ställa sig i förbindelse med andra korporationer. Denna gång har saken icke blifvit inskränkt till universitetet, utan spridd till tre andra läroanstalter, hvilkas lärjungar förbundit sig till samverkan, nemligen: den medicinska akademien, teknologiska institutet och det för några år sedan från Gore-Gocezk till Petersburg förlagda högre landtbruksläroverket. Som vi förut meddelat, har den medicinska akademien redan blitvit tillsluten, enär de studerande hårdnackadt vidblefvo sina tordringar. Universitetet synes undgå detta öde, enär flera professorer lagt sig emellan och sökt förmana studenterna från att vidare hålla några möten. Flera af ledarne ha blifvit häktade och relegerade. Emellertid har en proklamation af studenterna blifvit spridd, hvilken lyder sålunda: Till samhället! Vi, studenter af medicinska akademien, universitetet, teknologiska institutet och den högre landtbruksskolan, önska: 1) att det lemnas oss rättighet att bilda en kassa till understöd af våra fattiga kamrater; 2) att det lemnas oss rättighet att i lokaler, som finnas inom våra läroanstalter, rådgöra öfver våra gemensamma angelägenheter; 3) att vi befrias från det ok af förnedrande polisförmynderskap, som på de akademiska åhörarne påtrycker ett slafveriets brännmärke. Öfverheten bar besvarat dessa våra fordringar med inställandet af föreläsningar, lagvidriga häktningar och relegationer. Vi appellera till samhället. Samhället måste lemna oss sitt bistånd, ty vår sak är tillika dess sak; om det förhåller sig likgiltigt mot vår protest, så lägger def sjelft kedjan omkring sin hals. Vår protest är bestämd och enhällig, och vi äro förr beredda at låta skicka oss till Siberien än att gifva efter för att sedan låta moraliskt stympa oss i våra akademier och universiteter. PORTUGAL, Det, som för närvarande föregår i Lissa bon, är sannerligen icke väl egnadt at uppmuntra konungens af Portugal far