Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1869, sida 1

var öfvergifven på ett sätt, som hade man upphört midt under arbetet samt ej en gäng haft tid att borttaga den breda remmen från valsen samt det enda, nötta sågbladet ur sin ram. Sjelfva dearnen bestod af ett tvåvånings brädskjul, hvilket under tidens lopp hade antagit en gråblå färg utan att emellertid afsätta mycken mossa. Skjulets bjelklag var starkt och tycktos vara berältnadt för mansäldrar, hväremot till väggbeklädnaden blott de vårdslösaste brädaskall hade blifvit använda, hvilka, illa fogade intill hvarandra, gjorde fönsteröppningar fullkomligt öfverflödiga. Endast taket var sammanfogadt med rre sorgfällighet, och flera öfver hvara aubragta lager af takspån bevi ait man åtminstone ofvanifrån hade skydda sig mot regn och solsken. Redan straxt efter sitt uppförande måiste byggnaden med sina mänga rem hafva liknat en ruin, hvilket blef ua mera i ögonen fallande allt efter som bridernas friska färg blef mörkare. Men i allmänhet utöfvade dessa små brister knappt något ofördelaktigt inflytande på yrkets bedrifvande, omedan det i qvarnen herrskande luftdraget vederqvickte arbetarne under sommarhettan, hvaremot sägningen inskälldes af sig sjelf under vintern, då isen hindrade vattnets lopp och de tillgängliga arbetarne användes till att fälla och framföra nytt sägvirke.