Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1869, sida 2

ning af den lexa de nu erhållit torde mellertid höra till de öfverspända förnoppningarne. De bedöma allt, och äfven den dom de nu erhållit efter det enda motiv de sjelfva synas känna såsom bevekelsegrund för offentliga och enskilda personers handlingar. Detta sätt att se saken framlyser ock i det yttrande, hvarmed en af dem under diskussionen uppvaktade kammaren. Det är också det enda uppfattningssätt, som kan bespara dem förödmjukande jemförelser och en obehaglig sjelfkritik. Aftonbladet redogör på följande sätt för den diskussion, som föregick kammarens beslut att företaga nytt elektorsval: Lifliga meningsskiljaktigheter yppade sig i fråga derom, huruvida det nya valet borde, på sätt första kammaren beslutit, förrättas af de redan utsedda valmännen, eller om nya borde väljas. Hr Hedlund, som öppnade debatten, uttalade sig för sistnämnda åsigt, och motiverade sitt yrkande med en förklaring, att han för sin del var missnöjd med det sätt, hvarpå de förra elektorerna utfört sitt uppdrag, åsyftande han dermed den dem emellan träffade öfverenskommelsen, att binda sig vid majoritetens lista. Alldenstund grundlagen lemnade frågan helt och hållet öppen, förklarade han sig likväl villig att låta sitt yrkande falla, om han erfore att nämnda öfverenskommelse ej längre ansåges bindande. IIrr Ola Jönsson och Staaff förenade sig i yrkandet om val af nya elektorer på den grund, att det uppdrag som lemnats å de förra gången fungerande vore afslutadt då de verkställt det val, som de erhållit uppdrag att förrätta. Hr Lindström uttryckte den åsigt, att de förra gången. utsedda elektorerna voro kammarens förtroendemän på den tiden, men att förhållandena sedan dess. kunnat förändras. IIuru härmed förhölle sig skulle utrönas redan genom den votering, som komme att afgöra om nya val borde anställas eller ej. IIr Vougt fästade åter uppmärksamheten derpå, att bland de förra valmännen funnes en, som blifvit utsedd till fullmäktig i riksgäldskontoret, och en, som blifvit utsedd till suppleant. Båda kunde anses som jäfviga att i valet deltaga, hvarför nya elektorer borde utses. Detta argument användes äfven af hr Lithner, som erinrade derom, att enligt allmänt vedertaget bruk vore den vallista, som innehölle namn på obehöriga personer, i sin helhet ogiltig, och han ansåg derföre den omständigheten, att bland nuvarande valmän funnes jäfviga personer, utgöra skäl nog att utse nya valmän. IIrr Ifvarsson, Svanberg, Mannerskantz, Key och frih. Ahlströmer ansågo deremot, att de förra valmännen icke tullgjort sitt uppdrag förr än antalet fullmäktige blifvit kompletteradt, och yrkade derföre att de redan utsedda valmännen skulle verkställa äfven det nya valet. Hr Key beledsagade sitt yttrande med ett utfall mot minoriteten, hvars uttalade missnöje öfver majoritetens handligssätt endast vore en yttring af sårad fåtänga, ett vittnesbörd att man ej kunde förlåta att man ej sjelf längre vore majoritet o. s. v. Hr Svanberg bestred nppgiften, att valmännen öfverenskommit att binda sig vid den at majoriteten uppgjorda lista. Han beklagade att hr Hedlund hade fått sina underrättelser af någon, som vore illa underrättad, och att han med sådan lättrogenhet mottagit dem. Man hade, påstod hr Svanberg, endast under förutsättning, att man blefve fullkomligt ense om en lista, öfverenskommit att följa första kammarens exempel och stå kring densamma såsom en man. Härpå genmälde hr Hedlund, att han fått sina underrättelser af en person, som vore fullkomligt sanningsenlig och tillika så minnesgod, att ban ej den ena dagen förklarade en person ha väl utfört ett uppdrag, och den andra dagen att han gjort det så, att han vore disqvalisicerad till uppdragets bibehållande. På denna direkta anspelning på hr Svanbergs eget och hr Indebetous förhållande till frågan om hr Warburgs val till riksgäldsfollmäktig fann hr S. icke för godt gifva något svar. Emellertid var man från båda sidor temligen ense derom, att grundlagen lemnade kammaren fria händer att, efter som den för godt funne, uppdraga sullmäktigevalet åt de förra elektorerna eller att utse nya. Då kammaren derföre med St röster emot 76 beslöt att utse nya valmän, så mäste detta betraktas såsom ett bestämdt ogillande af det sätt, hvarpå de förut utsedda valmänen motsvarat kammarens förtroende. Det vore väl om denna tillrättavisning kunde ha till följd, dels att vigtiga befattningar hädanefter tillsättas med hänsyn till personers lämplighet att bestrida dem, icke såsom belöningar för partitjenster, dels ock, att valmännen icke afsäga sig egen pröfning och eget omdöme genom att på förhand förbinda rig att rösta på en majoritetslista, hvars beskaffenhet man ej känner.