Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1869, sida 3

3z Blandade ämnen. i s Herr G. Kolthoff i Skara kor sedan till Göteborg för att skaffa sig ett biträde i att uppstoppa hvarjehanda tvåoch fyrfotingar m. m., som till en sådan betattning hörer. Han erhöll i Göteborg anvisning på en herre vid namn C. O. Andersson, me ken han genom annor person i det närmaste kom verens. Hemkommen skref hr Kolthoff och erbjöd hr A. en viss samma och bad honom, ifall han antog vilkoren, vara välkommen med första, hvarjemte han anmodades medtaga några vackra exemplar fiskar från vestkusten. Som det i Göteborg finnes många Anderssöner, kom brefvet emellertid till en handelsbokhållare med precis samma namn, och emedan denne hört att en handlande i traten behöfde ett biträde, antog han att denne handl. var hr Kolthoff, hvilken på ett eller annat sätt fått reda på att han önskade lemna sin kondition. Som den erbjudna lönen var större än den han ionehade, uppsade ban genast sin plats, packade in alla sina saker och knallade i väg till Skara. Kommen upp till hr K., presenterade han sig som det nya biträdet. Sedan de vauliga hötlighetsbetygelserna blifvit utbytta, gjorde hr Kolthoff den anmärkning, att hr A. äfven tycktes vara jägare, eftersom han medhade bössa. Detta förundrade hr K., emedan hr Malm i Göteborg sagt det A. vore mycket närsynt. Osanning, sörk rade hr A., jag känner dessutom icke hr Malm. — , Känner ni icke hr Malm, som rekommenderat er, min herre? — , Ingalunda. — ,Har ni icke heller vistats någon tid i Uddevalla, enligt hr Malms uppgift? — ,Nej, visst icke. (De båda herrarne började betrakta hvarandra med misstrogna blickar.) — Kanske, utbrast hr K., ,,när allt kommer omkring, kan ni ej ens stoppa upp en rät? (hr K. höll just på med ett sådant arbete). Nej, det kan jag icke, framstammade hr A. med oerhörd förvåning tecknad i sitt ansigte. IIr K.var väl icke mindre förvånad han, till dess man ändtligen kom på det klara med sakens rätta sammanhang. Den på villospår komne Andersson måste nu med hela sin packning ge sig af igen, sedan han likväl förklarat sig belåten med att ej ha medtagit ,,ett lass saltsjöfisk till hr K., hvilket han ämnat. — Den ,,riktige Andersson hade nkt resa från Göteborg samma dag som den riktige, men tillfälligtvis blifvit hindrad till dagen derpå. Tänk om de båda konservatorerna samtidigt presenterat sig hos hr K.! (Skara tidn.)