Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1869, sida 2

v. eo ÖLC BIIII8IIGBAdO sartygen nalsade under den pågående högtidligheten sin nye kamrat välkommen medelst flaggning. — Hr Jackson Haines och fröken Ådacker uppträda i morgon afton å Mindre Teatern för sista gången under deras nuvarande vistande härstädes. — Egendomsköp. Vid i dag å härr Landskansli förrättad exekutiv auktion å 310:dels mantal Tönneröd i Ucklums socken, utmätt från Olof Johansson, inropades detsamma af August Olsson i Strand för en köpesumma af 2,650 rår rmt. — Medaljer. De medaljer, som af Patriotiska Sällskapet blifvit tilldelade maskinisten Carl Olsson och badmästaren Andreas Pettersson, begge anställda vid Marstrands badinrättning, blefvo dem tilldelade i Måndags af magistraten i Marstrand i närvaro af badhusstyre!sen. — Från Alingsäs skrifves den 6 April 1869 till Handels-Tidningen: Tiggeriet, en naturlig följd af ett klent år, utan arbetsförtjenst och med höga spanmålspriser, samt understödt af en missuppfsattad välgörenhet, som utan urskiljning ger åt kommande och gående, har under denna vinter tilltagit i hotande proportioner, hvarför stadens innevånare fattat det välbetänkta beslut att icke vidare utdela allmosor inom husen, och istället föranstaltat en matinrättning, dit bettlande hänvisas och der dem är beredt tillfälle till ett mål god och sund mat och äfven husrum öfver en natt för kringstrykande personer. Denna i alla atseenden välbetänkta inrättning — kanske den enda möjliga utäg att hämma ett ofta nog endast af lättja föranledt tiggeri — är utsträckt så att äfven stadens fattiga skolbarn der erhålla utspisning och att stadens fattige, efter pröfning af fattigrår relsen och anmälan hos densamma, erhålla matpoletter, som då för de sednare af fattigvården bekostas. Utgifterna för denna välgörenhetsinrättning bestridas dels genom subskriberade bidrag och dels af reserverade medel från en genom bortauktionering af frivilliga gåfvor samlad fond, ursprungligen afsedd för lindrandet af den hungersnöd, som hemsöker vissa sträckor af värt land, såsom det heter i uppmaningen till denna insamling, hvilken uppmaning i stadens tidning genom cn bestyrelse utgick till allmänheten den 13 Febr. d. å. och som omfattades med den välvilja, a:t totalsumman deraf uppgick till 1,224 rdr 9 öre, en i sanning storartad summa för ett ieke större samhälle, som dessutom under ett par föregående år visat lika frikostighet vid upprop af samma beskaflenhet. Men just med anledning af denna uppmaning, som icke häntyder på annat: in att dessa gåfvor skulle användas för! af hungersnöd lidande likars hjelp, kar mången ansett att de komiterade icke landlat alldeles efter uppdrag, då de endast användt 650 rdr för detta ändamål och då de till nu omnämnda inrättning ör bespisande af tiggare och stadens egna fattiga skolbarn anslagit så betydande del leraf som 574 rdr, ty om nöden här på orten ock är ganska stor, är den dock, Gud ske lof, i verkligheten icke att hänöra till hungersnöd. Mången gifvare har också häraf ansett att hans större eller mindre gåfva icke blifvit så använd som nans mening vid dess aflemnande varit, om han ock detta oaktadt erkänner, att len icke blifvit illa använd. Vintern är nu öfverstånden utan att nafsa låtit oss få ens en aflägsen aning om att vi lefvat i norden. Släddon ha arit bland de saker, som aldrig kommit fråga, och hade vi icke fått oss några eckors kallare väderlek i början af Mars, iade troligen iskällareis kommit i samma categori. Nu ha vi dock fått den, sådan len är. Vädret börjar blifva värlikt, len är i det närmaste ur jorden, värne till stor del upptorkade och flyttglar äterkonme. Allt häntyder på en idig vår, väl behöflig efter den klena körd förra året lemnade landtmannen, wars bekymmer för kreaturens utsodring arit eller rättare äro ganska stora. Om åren säledes är efterlängtad, är den en med bekymmer motsedd af de många, om sakna utsäde. Allt detta, klena skörlar, fattigdom och arbetslöshet, inverkar ckså betydligt på det raseri — jag kan nappt finna ett mildare ord — som griit omkring sig här på orten att resa till merika. Ovanligt många äro de, som enna vår härifrån ge sig utaf. Hela failljjer liksom enstaka personer resa; många, v de aldra flesta utan mera än hvad öferresan kostar. Flere hafva anförvandter, om rest förut och hemskickat pengar att estrida resekostnaderna. Det är sorgligt tt se alla dessa för det mesta unga och rbetsföra personer lemna landet, och förr n vi få några goda år, om ens då, sakw sig icke denna utvandringsström. — Konstnotiser. Från Paris skrifves ll Stockholms Dagblad: Alfred Weallerg, vår talangfulle landskapsmålare, har cponerat en tafla i Lyon, der en stor slan varit anordnad, och, enligt ett från)! Societ des beaux-arts i nämnda stad till aris ingånget bref, har hr Wahlberg erillit medalj för sin tafla. En annan land— j