Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1869, sida 3

Sedan vi välkomnats af fröker C. ledsagar hon oss uppför en trappe, som leder till andra våningen, der idioternas rum äro belägna. Hvad som genast fäster vår uppmärksamhet är der rådaude snyggheten — en sak, som i dyika inrättningar ej är så lätt att åstadkomma. Ett egendomligt drag, som man snner hos idioterna, är nyfikenhet, hvilke vi äfven här erfara, i det vi genast onringas af flera barn, som vilja hafva redapå, hvilka vi äro, hvad vi heta, våra samihförhållanden o. s. v. Våra kläder granskas, klockor och ringar betraktas synbarligen med stort nöje, isynnerhet klockorna, hvilka de ej nog kunna beskåda såväl insom utvändigt. Sedan vi lyckats befria oss från denna efterhängsenhet, göra vi, ledsagade af fröken C., en rond genom rummen. I en säng hvilår en liten vacker trettonårig gosse med blonda lockar; på hans kinder ha seberns rosor lägrat sig, men den lille tyckes ändå vara vid godt humör, oaktadt denna tillökning af hans lidande. Han sjunger: , alla snälla barn i skolan gå, och då man hör sången och ser barnets fröjd, skulle man vara frestad tro, att lidandet endast är en öfvergående feberyrsel; så är dock ej fallet — barnet har redan flera år tillhört idioternas antal; ,men, yttrade vår ciceron, det är ej utan att jag här har något hopp om bättring. Då vi äro redo att lemna den lille, återropas vi ännu en gång för att höra huru han gläder sig öfver att far och mor lofvat att se till sin Carl; ännu en gång måste vi säga våra namn och höra ytterligare en sång, hvarefter vi lemna sjuklingen för att egna vår uppmärksamhet åt en annan gosse, som troget följt oss allt sedan vår ankomst. Denne är omkring 14 år och förråder otvetydiga stecken till fattningsförmåga (han har redan några år varit i fröken C:s vård); han får låna en klocka med kedja, som han fäster på sig, hvarefter han springer omkring och visar densamma för kamraterna. Der se vi en liten flicka, som är lam i ena sidan — hon sitter i en stol och måste sålunda flyttas fram och åter. Hon har ett så innerligt godt utseende. Man formligen förundrar sig öfver att hon är idiot, enär hennes ansigtsuttryck förråder en hög grad af intelligens. Äfven hon sjunger, så godt hon kan, en liten sång, under det hon leker med klotsar och försöker bygga upp pyramider för att åter straxt nedstörta desamma — det är hennes tidsfördrif. I ett annat rum frapperas vi utaf en blomstrande 16 års flicka med högröda kinder och vackra anletsdrag. Hon arbetar på upprafflandet af sidenlappar, den enda sysselsättning som ännu kan anförtros henne, emedan hon helt kort tid vistats i anstalten. Hon är fåordig och sluten, och blicken förråder allt för väl hennes olyckliga själstillstånd. Vidare bemärka vi en yngling, som redan hunnit öfver tjugotalet, hvilkens hela väsende tillkännager slöhet och likgiltighet för allt. Den skumma blicken och de stela anletsdragen hos en annan idiot ingifva föga förhoppning om dennes återställande. Framför ett bord sitter en äldre man och söker för en ung gosse göra begripligt de föremål han ser å planscher, som förevisas honom. Slutligen stanna vi hos en liten åttaårig flicka, som endast några dagar varit i åtnjutande af fröken C:s vård. IIon är ett armodets barn, som svält och dålig behandling gjort till ett skelett. Hon sitter på en stol i ständigt vaggande rörelser, då och då framstötande besynnerliga läten. : Jag omnämnde nyss, att brister vidlåda den nuvarande lokalen. Såsom sådana får jag i främsta rummet framhålla bristen på luftvexling, jernsängar, m. m.; men då det är fråga om försäljning af den egendom, som för närvarande af fröken C. begagnas, så är det ovisst om anstalten kommer att förblifva qvar i samma lokaler, hvarföre några förändringar ej gerna kunna vidtagas hvarken i det ena eller andra afseendet. Huru mycket skulle ej det tunga och mödosamma arbetet underlättas för den nitiska stifterskan och lärarinnan, om hon kunde inrymma sina sjuklingar under eget tak! Detta beror dock på de bidrag som inflyta af bättre lottade medmenniskor, hvarföre jag ej kan sluta denna skildring, utan att på det varmaste anbefalla fröken Carlbäcks välsignelserika företag åt allmänheten, med den önskan att hvar isin stad måtte med deltagande tänka på de mest sae vanlottade af alla samhällets olycksbarn — idioterna, af hvilka ett större antal fin-m. hes, som saknar just hvad denna anstalt de egentligen afser att bereda -dem — ettl. vem, der de kunna erhålla vård och skydd sde samt, om möjligt, bibringas tillräckligt afke kunskapens herrliga utsäde för att danas s ill nyttiga menniskor. M. R. I (Insändt). Till Redaktionen af Göteborgs Handelsoch bu Sjöfarts-Tidning. ble