Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1869, sida 2

Ihorsdagens sammanträden. Inom Första kammaren föredrogs samt godkändes statsutskottets memorial N:o 51 med förslag till voteringsproposition i anledning af skil aktiga beslut rörande pension åt kanslisten i krigsyosrätten J. C. von Lindecreuta. Beegge kamrarne genomgingo vidare bevillningssutskottets betänkande N:o 9 ang. vilkoren för bränvinstillverkning. Inom Första kammaren uppstod en rätt liflig söfverlaggning rörande den punkt af detta betänkande, hvari utskottet afstyrkt motionen derom, dels att bränvinstillverkningens minimibelopp må nedsättas från 300 till 100 kannor pr dygn och dels att bränvinstillverkningen från den 1 Oktober till den 30 April måtte lemnas fri utan alla bestämmelser om den dagliga tillverkningens högsta eller lägsta belopp. Grefve C. G. Mörner samt hrr Ekenman, Faxe och Storkenfelt förordade bifall till utskottets hemställan dels af det skäl, att kontrollen genom antagandet af den ifrågasatta minskningen af miÄnimibeloppet skulle blitva vida dyrare och förenad med större svårigheter än nu vore förhållandet, dels ock af tvekan att företaga någon rubbning i en lagstiftning, som visat sig medföra en så välsgörande minskning i bränvinssupandet isynnerhet på landsbygden. Å andra sidan yrkade en del talare på förändring i nu gällande bestämmelser, ehuru meningarne om sättet voro något delade. Sålunda föreslog hr Bennich borttagandet af föreskriften om 1,000 kannors mazimitillverkning pr dygn samt minimibeloppets nedsättande till 100 kannor. Hr Hasselrot önskade öfven minimibeloppets nedsättande till 160 kannor, men ville deremot att föreskriften om maximum skulle qvarstå. Hr Thorburn ville bibehålla minimibestämmelsen men borttaga föreskriften om maximibeloppet. För nedsättandet af minimibeloppet talade i öfrigt grefve J. O. Mörner samt frih:na A. C. och C. A. Raab, hvilka ansågo att man borde söka på något sätt tillmötesgå de så ofta upprepade ropen på förändring, en förändring, som i öfrigt borde komma att bli af fördelaktigt infiytande på jordbruket. Efter austalld votering mellan hr Bennichs yrkande samt utskottets förslag, segrade det sednare med 51 röster mot 25. Äfven i Andra kammaren afslogos motionerna efter någon diskussion, derunder hrr Hessle och Åstrand förordade desamma, af skäl att minimibeloppets nedsättning till det föreslagna beloppet af 100 kannor skulle verka en förbättring i en stor del jordbrukares ställning samt utgöra en öfvergång till att lemna bränvinsbränningen fullkomligt fri, — hvaremot herrar r. Troil och frih. Alströmer godkände utskottets afstyrkande hemställan. Vidare har utskottet föreslagit att 5SS 19 och 20 2 mom. af bränvinsbrännings-förordningen må erhålla följande lydelse: ttillverkare må vara berättigad att från postkontor i bref under öppen rekommendation till K. M:ts befallningshafvande insända afgiften, åtföljd af uträkning öfver tillverkningsbeloppet; landträntmästare skall vara skyldig att öfver afiftens emottagande utfärda qvitto, och, der så skas, detsamma, efter behörig annotation ilandsontoret och emot erhållen godtgörelse af två rdr, tillverkaren i rekommenderadt bref tillsända; i dylikt fall må tillverkning börjas, när tillverkare med postkontorets qvitto styrker, att afgiften blitvit der aflemnad. Å denna utskottets hemställan yrkades inom första kammaren afslag af hrr Bennich och Faxe, hvilka uttalade den åsigt, att den ifrågaställda förändringen ej komme att för bränvinstillverkare medföra något väsendtligt gagn men deremot skulle leda till mycken olägenhet och förveckling för det allmänna. Frih, A. C. Raab förordade deremot bifall till punkten red någon mindre väsendtlig förändring i ordalydelsen. Efter votering afslogs punkten med 36 röste mot 32, hvilka sednare afgåfvos för frih. Raabs förslag. Andra kammaren återremitterade denna punkt på yrkande af hrr Ahlgren, Rylander och Kallstenius, hufvudsakligen af skäl att ordet postkontor kunde föranleda till misstag och förvecklingar, enär i landsorten funnes till största delen postexpeditioner, från hvilka också rekommenderade bref expedierades. För 21 8 af berörda förordning har utskottet föreslagit följande lydelse: yI fall åter, under termin, tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför afgift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare att, då ett sådant förhållande med brännerikontrollörens intyg hos vår befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor del af den erlagda afgiften, som mot undertillverkningen svarar: dock skall i hvarje händelse afgitt erläggas för fyra femtedelar at minsta tillåtna tillverkningsbeloppet. Denna punkt godlkändes inom första kammaren med den af frih. A. C. Raab föreslagna förändring i ordalydelsen, att framför , fyra femtedelar-lades ordet ,.minst samt att ordet ,,minsta utbyttes mot ,,lägsta. Andra kammaren biföll denna punkt oförändrad. — Hvad utskottet för öfrigt i detta betänkande !