Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1869, sida 2

Professor hälunds föredrag i vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 Mars: Det ar läng ge varit kändt, att så väl det dia den mer eller mindre Y ningen utöfva ett m ide på den organiska nature likheten mellan skiljda orters klimat benas endast af nederbörden, luftens vä i fuktighet samt dessas fördelning under åre olika m utan den beror äfven i v grad af solens och atmos re eller n är företrädesvis ljusets kemis i detta hä de äro verksamma. 5 att underhålla de kemiska pr som utan afbrott sorsiggå i det organiska lifvet på jordens yta. Solens och atmosfärens belysningskraft utgör derföre i meteorologiskt hänsceade ett vigtigt moent, som vid förklaringen af olika länders alringsförmåga icke får lemnas ur sigte. Detta dt har meteorologernas uppmärksamhet rst under den sednare tiden mera allvarligt börjat fästas härpå, hvartill orsaken utan tvifvel vat den, att man saknat ett praktiskt medel att på ett noggranut och beqvämt sätt kunna uppmäta de kemiska strålarnes styrka. För nio år sedan omnämndes härstädes, att tvenne naturforare, Bunsen och Roscoe, gemensamt börjat egna n uppmärksamhet åt denna fråga och äfven lycats finna en metod, som gaf ett tillräckligt nogkrannt mått på det kemiska ljusets styrka; men denna metod kunde ingalunda sägas vara beräm att använda och var derföre icke egnad för ett allmännare praktiskt begagnande. Sedan denna tid hafva såväl Bunsen som isynnerhet Roscse sysselsatt sig med undersökningar af detta slag, och den sednare har nu framställt ett förfarande, som synes vara användbart vid dagliga meteorologiska observationer. Den ursprungliga af Bunsen och Roscoe framställda observationsmetoden bestod deri. att man lät dagsljuset inverka på en blandning af chlor och vätgas i den proportion, som de bilda saltsyra. Mängden af den syra, som bildades genom ljusets inverkan under en viss tid, blef då ett mått på strålarnes kemiska kra Den observationsmetod, som Roscoe nu använder, grundar sig deremot på det kemiska ljusets förmåga att svärta ett på fotografiskt vis beredt papper. Genom särskilda undrs ningar har han funnit, att den tid, som de kemiska strålarna behöfva för att åstadkomma en viss grad af svärta, är omvändt proportionel med deras styrka. Observationerna tillgå på det sätt, att ett fotografiskt papper utsättes under en viss tid för det atmosferiska ljusets verkan, hvarefter den deraf förorsakade svärtningen jemnföres med en normalskala, med hvars tillhjeip det blir Jätt att bedöma ljusets kemiska styrka. Roscoe har publicerat en tvåårig observationsserie, anställd på detta sätt tre gånger dagligen från den 1 April 18 till samma dag 1S67 vid det meteorologiska observatoriet i Kew i England. Af dessa undersökningar visar det sig, att moln och mulen väderlek åstadkomma en betydligt större förminskning af de kemiska strålarnes kraft än af de lysandes; till följd hvaraf den ifrågavarande kemiska kraften i hög grad vexlar med himmelens molnbeklädnad. Denna kemiska verkan växer efter en enkel lag med solens höjd öfver horizontden är störst kl. 12 på dagen och lika stor vid en viss timme före middagen som vid samma timme efter densamma. Den kemiska verkan förhåller sig således olika med atmosferens värmegrad, hvilken i medeltal alltid är störst någon tid efter solens gång genom meridianen. Men en sådan regelbunden tördelning af de kemiska strålarnes verkan under årets olika månader eger deremot icke rum. Om man jemför en dag på våren med en annan på hösten, då solen beskrikver samma bana på himlahvalfvet, t. ex. de båda dagjemningsdagarne, så visar det sig att de kemiska strålarne under höstdagen hafva betydligt större styrka än under vårdagen. Orsaken härtill känner man ännu icke, men det är sannolikt, att den större eller mängd vattenånga, som luften innehåller, utöfvar inflytande. Man kan således icke efter en a läge beräkna verkan af de kestrålarne i dess atmosfer, emedan denna verkan icke är uteslutande beroende af solens höjd ötver horizonten. För kännedom härom fordras eundgdvalist att på ort och ställe direkta observationer anställas. För att erhålla ett begrepp om det atmosferiska ljusets kemiska kraft i de tropiska länderna har Roscoe genom sin assistent låtit dylika iakttagelser i Para, hvilken ort r belägen i Sydamerika. ungefär 15 mil söder om eqvatorn. Observationerna anställdes under April månad straxt efter regntidens början. Variationerna i de kemiska strälarnes kraft voro här oväntadt stora allt efter som himmelen var molnbeklädd eller ren. Såsom slutresultat befanns, att i detta tropiska klimat medelintensiteten af de kemiska strålarne i atmosferen för en dag är 6 till 7 gånger större än i England för samma tid; hvilker är betydligt mer, än som borde följa af solens