Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1869, sida 1

öfverlemnades till hvarje gumma, samt et par stöslor med ty åtföljande strumpor å sabbarne. Derpå en ny sång, så utdel ning af ylleoch linnekläder. Så ytter ligare en sång och utdelning af penning 2 börsar, en till hvardera af de gamle. 8. slutligen sång igen och till sist en tack r sägelsebön för drottningen. — Denna ce le remoni daterar sig från urminnes tider och då engelsmannen är seg med gamle vanor, kommer den troligen att fortgå un der många kommande år. — t För öfrigt har denna vecka varit märk. värdig i slera afseenden. Telegrasen ua. -Jredan för några dagar sedan meddelat, att å andra akten af det stora skådespelet ,, The t I Irish Church disestallishment and disendow.ment, med Gladstone till författare, gått i öfver scenen och vunnit sådant bifall, att -amsiteatern, hrari eutto för tillfället 618 personer, genom votering kom ötverens med 118 rösters majoritet, att stycket sar uppföras för andra gången. Den öfriga publiken jublade, men första raden har hittills varit tyst. Får nu se hvad den säger när stycket uppförts för andra gången. Men, skämt åsido — efter fyra dagars diskussion, inalles upptagande fyrabidtvå timmar, afgiordes den irländska kyrkofrågan i Onsdags mergen kl. 1, 3, och segrade de liberale med betyd 2 — ev ande majoritet. IIuru stor återverkan detta kommer att bafvra på irländska och brittiska förhållanden i allmänhet samt äfven på den kyrkliga ställningen i utlandet, är omöjligt att förutse, men nog blifva följderna i både genomgripande och välsignelserika. Frågan är visserligen ännu ej afgjord, ty lorderna skola skärskåda och godkänna motionen; men man tager för gifvet att sde ej skola våga motsätta sig folkets vilja, httalad såväl af majoriteten i underhuset som i pressen och på mångfaldiga möten. Jag har sett, att Ni upplyst er allmänhet om denna frågas natur, hvarföre jag ej behöfver lemna någon historik öfver densamma, utan inskränker mig att berätta något om slutet på diskussionen i det så mycket ventilerade ämnet. I går åtta dagar sedan börjades den af Gladstone, som med sitt vanliga lugn, logiskt och bevisande, behandlade frågan ur alla synpunkter. Gladstones vältalighet är den grundlige vetenskapsmannens, icke oratorns i vanlig bemärkelse. Han använder icke nstora ord och lysande bilder; men föredragets skarpa logik och genomskinliga klarhet utöfva en större verkan än man med uppbjudande af rhetorikens konstmedel kan vinna, och åhörarne följa honom med yttersta spänning, för att ej förlora ett enda af hans ord. Efter honom uppträdde Disraeli, naturligtvis såsom mniotståndare. Han var, som vanligt, qvick, sprittande och fyndig i ordvändningar. Ln sjuk sak kan ej heller försvaras annorlundasA än med sofismer och ,, witzar. Man hör! f 1 dylikt med nöje, man skrattar; men när talaren slutat, känner man, att han icke haft ett enda dugligt argument till hands, man tycker sig hafva bevistat en arce, isl hvilken en god pajazzo uppträdt, och slutreflexionen blir den att han pratade li mycket. Han förekom mig, för att begagna en vulgär bild, såsom en drosk-J kusk, som har en dålig häst, och som, då 1 1 de som förhyrti honom tycka att färden går för långsamt, smäller och klatschar! oupphörligt med piskan för att inbilla dem att det är ,,all right. Efter honom började en teaterfäktning mellan yra jurister, två å hvar sida. De tycktes hugga och försvara sig förfärligt allvarligt, men vapF nen voro slöa. Så kom Bright med detsi briljantaste tal jag någonsin hört. Tör säå alla, ja äfven för de mest hårdnackade se tories, är det en njutuing att köra denne folkets man tala. Gladstones kraft i bevisföringen och Disraclis qvickhet äro här förenade — dock så att qvickheten en mer gedigen art, fri från tomt witzma. keri, men desto mer träffande, och dessa egenskaper sammansmälta till ett helt i den öfvertygelsens värma, den afsigternas idelhet, den djupa religiositet, som ut-A märker mannen och ger sig tillkänna il hela bans väsen. I hans ställning och åt-å börder, då han talar, ligger någonting påle en gång fryntligt och värdigt, och den fa-! derliga ton han omedvetet brukar är and slående och går till hjertat. Jag har svårt so att icke tro, att ej detta tal gjorde djupt d intryck på parlamentet och bidrog att öka : majoriteten vid omröstningen. I Tisdags 1 uppträdde endast två talare af betydenhet, I nemligen de konservativa exministrarne u Walpole och Hardy. Begge talade hofsamt och bra. Onsdags-morgonens uppträdde a Gladstone ånyo, hvarpå votering skedde, st hvars resultat jag ofvan angifsit. Ltt ss dändlgt jubel utbröt från de liberale, då i siffrorna tillkännagäfvos. Efter att hafva t undanstökat några små ärenden ätskiljdes sman klockan tre på morgonen, för att ej sn samlas förrän Thorsdagen efter påsk. Si-ff sta debatten varade i 11 timmar. Hvilket Jälsansträngande arbete tidningsreferen-så erna vid sådana tillfsällen hafva, behöfver Å ag väl ej påpeka. Man måste ega stor v itterär talang, godt öga, skarpt öra, rask J vand, ytterligt tålamod och stark helsa, i s3 å ord vara sammanfattningen af många full-t comligheter, för att kunna sköta en sådan post. När jag klockan 4 lemnade underauset, åtföljde jag Daily Telegraphs ene st5 referent till byrån, och då var redan tid-iså ningen, ordagrannt återgifvande de hällna halen, tryckt och färdig att afgå med mor-J zontägen klockan fem till alla verldens saf — — —