Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1869, sida 1

r: gubbar, som äro välkände, penningbelopp UA Lala POM 1448.4 DIREKTIONEN. Från England. (Korresp. till Handelstidningen). London d. 26 Mars 1869. Påsken har inträdt i år ovanligt tidigt och med den, såsom det synes, ett slag ombyte i väderleken, antydande vintern definitiva tronafsägelse; men den herrligvårluften med sin behagliga och frisk: slukt från de utspringande bladen å buska och träd känner man ännu ej till. D: hade vi hunnit längre för två månade sedan, men vintern jagade de redan til fjerde bladet utslagna knopparne tillbaka Ja! påsken är kommen, men den firas e såsom hos oss, och ej heller denna dag (Långfredag) med samma lugn, frid och uppriktiga religiositet, som i norden. Bigotteriet, skenfromheten och den slafviska undergifvenheten under yttre bruk frodas deremot förträffligt härstädes. Men att äfven de få maka sig något åt sidan, när det gäller denna verldens förnämsta guds, jag menar magens, intressen, ligger i nauren af ett sådant slags fromhet. På Långfredags-förmiddagen till klockan 11 pågår försäljningen at fisk, såsom å en vanlig hvardag, emedan det är en vara, lätt underkastad förskämning. Likaså säljas till klockan 1 å de många så kallade Markets for the people alla möjliga slags grönsaker och fisk, från kärror, uppstälda längs trottoarerna i de för sådan handel upplåtna bigatorna. Vid dessa gaor finnas i hvarje hus butiker, som likaedes äro öppna till klockan 1, och der säljes allt, som till charkuteri-, hökerioch kryddkramhandelsrörelse hörer, med ett ord: man kan der få allt hvad som behöfves för en middagsmältid. Alla, schackrarne på gatan skrika öfver hvarandra svid utbjudandet af sina varor, och skojet är förfärligt. Att detta tillåtes beror derpå, att man anser de fattige ej kunna ssöra sina inköp om Lördagarne, ehuru samma oväsen äfven då förnimmes och alla bodar äro öppna till midnatt. Men nog skulle inköpen kunna då medhinnas, om ej det ohyggliga bruket att tamiljevis tillbringa Lördagsaftonen på krogen vore så förherrskande. I Middlesex-street, en gata så smal som en af Stockholms gränder, hålla endast judarne till, och här utbjudas dels i bodarne, dels på gatorna af handelsmän, som bära lagret på armen eller på en bricka, hvarjehanda kramvaror, ytterst billiga, sådana som köpts på auktioner eller på ,slump, samt brukade verktyg för olika prosessioner. Köparne äro för det mesta arbetare, som här kunna på ganska billigt sätt sörse sig med ofta fullkomligt ändamålsenliga och goda saker. Handeln aftynar dock märkbart klockan 1, då krogarne öppnas, och sedan blir det efterhand åter tyst. En motion igger nu i parlamentet, om förbud mot alla dessa söndagsförsäljningar. De enda nöjen, som på hvilodagen tillåtas, äro andig musik, på åtskilliga teatrar, samt besök i kristallpalatset. Der uppföres i dag oratoriet ,,Messias, och vanligen brukar denna dag besökarnes antal vara omkring semtiotusen. Annars är Långfredagen såsom en vanlig Söndag. Det heter i Sverge, att en del gummor fara Skärthorsdag ill Blåkulla. Så måste det ej vara här, y i morse, då jag genomgick torgen, såg jag i legio riktiga praktexemplar af ,,hexor, men orsaken är väl den, att qvastarne blifvit utträngda af sopmaskiner, och att rakorna äro sällsynta, då det ej faller någon in att vara hembagare. Deremot är seden här, att drottningen med stor pomp och ståt utdelar till 50 gummor och 50 och klädesplagg samt, vid ingången till Buckinghampalatset. just på Skärthorsdag. allmosor. Ceremonien sker i enlighet med ett uråldrigt bruk och är rätt egen, hvarför jag i korthet vill söka beskrifva den. Utdelningen kallas ,, Queens Maundyeller påskgåfva. Både gummorna och gubbarne skola vara födda på samma år som drottningen. Klockan två uttågade från ( almosebyrån i Scotland Yard en procession, bestående af en afdelning Veomen (drottningens lifoch husgarde), efter hvilka buros på en guldbricka alla penningegåfvorna i nya mynt; derpå kommo embetsmännen i byrån, företrädde af underalmoseutdelaren; derpå sex barn från tre skolor i närheten. Hela sällskapet vandrade till kungliga kapellet i Whitehall. Här befunno sig biskopen af Oxford, lord-al-. moseutdelaren och presten vid kapellet, hvilka med församlingens föreståndare iJ! spetsen gingo att möta processionen. Derpå 1 intog man sina platser i kyrkans kor. Gudstjenst hölls af den för tillfället tjenst-görande hofpredikanten. Derefter undfägnades med solosång af kungliga kofkapelm2 A 6 a O lata alnar