Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1869, sida 2

städes höll af denna orsak på att helt och hället tillintetgöras. Nu, då ett jernvägsnät genomkorsar denna trakt, råder der ett verkligen bedöfvande lif. Jorden är på en yta af 60 å 80 qvadratmil underminerad af bergverk och betäckt af hyttor, i hvilka dag och natt den jern och zink producerande ugnen glöder. En flitig och sig förvänansvärdt hastigt ökande befolkning betäcker, tätt sammanträngd, landet; den vet att uppskatta arbetets värde, men ätven att unna lifvet dess rätt. I byarne derstädes har stadslyxen längesedan vunnit borgarerätt, och den växande intelligensen, äfven hos arbetsklassen, utgör en garanti för, att någon sådan nöd aldrig mera skall taga öfverhand der, som för 20 år sedan decimerade befolkningen. En annan tafla i samma genre utgör landsträckan längsefter Riesengebirge i Schlesien. Befolkningen derstädes utgöres till största delen af väfvare, som arbeta för stora handelshus. Detta var fordom en mycket blomstrande industri, nemligen på tjugutalet i detta århundrade, då vårt schlesiska linne i ofantliga massor gick till Spanien. Men handelsförbindelsen med Spanien tillintetgjordes fullständigt, genom en olycksalig kabinettspolitik af den dåvarande preussiska regeringen, i Karlistkriget. Slaget träffade äfven väfnadsindustrien. Den aftynade och förde i tre ärtionden ett högst sorgligt, sjukligt lif. Befolkningen led med. Ty ingen väfvaretamilj kunde förmå sig att välja en annan sysselsättning. Det var en märkvärdig företeelse. Man gjorde på den tiden oändligt många försök att använda folket till andra arbeten, men det var omöjligt. Knappt hade de arbetat några veckor och erhållit högre lön, innan de lade ifrån sig yxan, hackan eller spaden, lemnade den bästa arbetslön i sticket och återvände till väfstolarne i sina kojor, oaktadt de risste, att de der knappt förtjenade tillräckligt, för att år ut och år in med sina familjer kunna förskaffa sig dåligt kaffe och torra potäter till föda. Man ville förklara detta sällsamma beteende med psykologiska skäl; man kallade befolkningen dåraktig, uppstudsig, otacksam. Först sednare gjorde man det rön, att man hade framför sig en företeelse af rent fysiologisk betydelse. Man såg, att menniskorna voro kroppsligt oförmögna att förrätta andra arbeten. Man kan ej förvånas häröfver. Sedan mindst 150 år tillbaka har i de dervarande familjerna väfveriet utgjort den ärida sysselsättningen. Alla samiljens medlemmar voro uppfostrade dertill; gossarne och flickorna måste redan från sitt 5:te eller 6:te år biträda dervid och från och med det 10:de året sjelfständigt handtera väfstolen. De få härtill erforderliga rörelserna bli dem i sitt eviga enahanda snart icke blott till vana, utan till en egendomlighet, hvilken fäster sig vid kroppen såsom något naturenligt och slutligen ärftligt fortplantar sig från den ena generationen till den andra. Hvad skulle under dylika omständigheter ha blifvit af denna befolkning, om icke i jernvägarne ett medel funnits att pånytttöda den? För 8 år sedan började man att längsefter det täcka Riesengebirge med stora kostnader bygga en bana, som är färdig redan 3 år tillbaka. Redan nu har dalen en måhända mindre romantisk, men mycket lyckligare fysionomi än fordom. Tusentals kraftiga arbetare infunno sig för banans byggande och blandade sig med den infödda befolkningen. 20 millioner thaler sattes dervid friskt i omlopp uti bergsdalarne och mamkallade nytt lif i den döda tystanden; nu, då banan är färdig, tillströmma årligen ur det aflägsna fjerran tusentals och åter tusentals fremmande på ångans vingar, för att njuta af bergets naturskönheter — jag vill slå vad om hvad som helst, att inom 20 år på den naturliga vägen en befolkning skall hafva uppstått, som fördrager allt, blott icke påminnelsen om den bedröfliga väfvaretiden. Experimentet lärer äfven kunna användas i andra landsträckor: vi ha ännu tillräckligt tillfälle att begagna detsamma, och vi skulle sannolikt ej nödgats upplefva nöden i provinsen Preussen under vintern 1867—68, om man låtit det vara sig angeläget att för 10 år sedan der verkställa experimentet. Om jernvägarne äro i stånd att åstadkomma en så genomgripande förändring i menniskornas fysiska beskaffenhet uti vanvårdade landskap, hvilken betydelse ega ej då först de förändringar, hvilka med jernvägarne försiggått inom den andliga menniskan! Ty att på de 25 år, under hvilka den storartade utvecklingen afl: jernbaneväsendet hos oss skett, en radikal omgestaltning egt rum i vårt tänke-och uppfattningssätt, i vårt betraktande afl! statsoch samhällsfrågorna. att vi blifvit!