Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1869, sida 1

Frän Norge. (Korresp. till Handelstidningen.) Kristiania den 27 Mars 1869. Det skulle vara fullkomligt oriktigt af enhvar, som befattar sig med att afhandla sinnesstämningen och opinionen här i landet, att. berätta, det den stora reformen värliga storthing icke skulle vara popuär, ty hela landsortspressen jublar liksom öfver en stor seger, vunnen efter våldsamma strider; bondepartiets begåfvade ledare, advokaten Sverdrup, mottogs vid sitt aflägsnande från storthinget efter debatterna med hurrarop at en stor menniskomassa. Sverdrup var nemligen den förste, som år 1857 upptog det af skolexpeditionschefen Nissen utarbetade privatförslaget om årliga storthing såsom sitt eget, och han har under de sednaste 12 åren oupphörligt sökt att få det genomdrifvet. Han anses altså såsom förslagets fader och genomförare, och ett par dagar efteråt utgick en uppmaning om en nationalsubskription åt honom från komitter, som bildat sig öfver hela landet och för hvilka flera af våra mest ansedda affä män ställt sig i spetsen, bl. a. konsul N colay Knudtzon i Kristianssund och Halvor Schou i Kristiania. Men icke desto mindre tror jag mig kunna uttala, att storthingsbeslutet om årliga storthing utaf den tänkande och sansade delen at Kristianias befolkning emottagits med my dade känslor. Professor Se gaards Varsko i sista ögonblicket gjorde ett djupt intryck: en stund efter debatternas början reste sig professorn, och för den af åhörare öfvertyllda salen ljödo hans varnande ord så gripande, att de lupo från mun till mun på läktaren, mottogos af den tillströmmande mängden i trapporna, och en halitimma derefver talades det i hela staden icke om annat än om ,Schweigaards affall, hvilket ansågs så betydelsesullt, att man allmänt spådde, det saken nu skulle falla. Hans ord voro helt få, då han troligen ansåg den under 12 år inom pressen och storthinget omventilerade saken för utdebatterad: , han ville ej vara med om att bringa makten i andra händer än dem, i hvilka den blifvit lagd af grundlagen sjelf. Detta såkallade ,affallt af prof. Schweigaard har bragt motståndarne i harnesk, och i landsortspressen har man i anledning deraf tillochmed nu velat anse landets populäraste man för ,,en fallen storhet. Saken emellertid den, att prof. Schweigaard första gången voterade mot årliga storthing, men andra gången, då propositio