Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1869, sida 2

bort genom snikenhet och lättrogenhet. En framtid finnes för försäljning till höga priser af smör och ost härstädes, om man blott följer de råd som de officiella rådgifvarne gifvå samt tillverkar prima vara, ty frakt och omkostnader äro lika för alla qvaliteter, men nettoresultatet blifver helt olika. Sednast betaltes prima svenskt smör här i parti med 140 sh. pr ctr 1 rdr 5 öre pr sv. d., och cheddar-ost, prima naturligtvis, med 80 sh. pr ctr Å 60 öre pr sv. 4. Sådan är marknaden nu, men det kommer också en sämre tid längre fram, då man ej kan sälja till något antagligt pris, och då är det godt att hafva gamla säkra kunder. Men detta inse ej våra exportörer, utan hoppa från en till en annan, alltsom för tillfället mest bjudes. Hvad kreaturen beträffar, så bättra sig racerna stadigt för marknaden, men försäljningen deraf beror mycket ofta på en slump. Från Sverge har man försökt många ,,salesmen, men de officiella personerna begagna mr Ch. Hicks, som arbetat sig in i denna nya handelsgren, intresserar sig för den och önskar att på allt sätt befordra exporten af ,,goda djur från Sverge. Våra får, såväl som svin, börja visa sig i marknaden. En början gjord är ,, haltt arbete, och jag är öfvertygad om, att sedan de racer, som äro här begärliga, hunnit blifva tillräckligt domesticerade hos oss, en export i stor skala skall kunna ega rum, mindre riskabel än den med större kreatur. — Jag har uppehållit mig kanske mycket för länge med detta ämne, men jag anser det vara af sådan vigt, att hvarje upplysning från en opartisk person bör vara välkommen. Ännu en gång måste jag påpeka det förunderliga med vår postgång. Jag har framför mig tre bref, alla ankomna öfver kontinenten bit från Göteborg. De två äro samma dag, nemligen den 5 dennes, stämplade å Göteborgs postkontor. Det ena fick jag den 8 på morgonen och det andra den 11 på morgonen enligt Londons poststämpel. Här håller man ej på ett bref en timme, och adressen å begge brefven var densamma. Det tredje brefvet var fem dagar på vägen. Alla tre brefven hade 45-öres märken, hade således gått öfver Danmark. Huru förklara detta? Jo, en ung tjensteman vid posten, en vän till mig, upplyste, att en del bref ibland ej hinna upp snälltåget i Skåne, utan få då ligga öfver, troligtvis i Malmö. Men att två bref med samma dato kommo så olika dagar fram, kunde han ej förklara på annat sätt, än att det ena gått med snälloch det andra med ordinarie tåget samma dag. Men, svarade jag, man måtte väl sända alla utrikes bref med snälltåget? Han blef mig svaret skyldig. En snabb och regulier postbefordring är af sådan vigt för köpmän och korrespondenter i allmänhet, att jag anser mig böra omtala dessa högst oangenäma oegentligheter, då rättelse snart torde göras af våra så humana posttjenstemän, ty telet är begånget i Sverge. Den unge posttjensteman, om hvilken jag talar, har kommit hit för att taga reda på ett och annat, isynnerhet penningförsändningarne och postsparbankerna. Han var redan inne i sina ämnen, då han tyvärr illa insjuknade, och har sedan tre veckor varit sängliggande, men är nu bättre. Vi få snart nog se resultatet af hans arbete, som kommer att göra godt, ty han är synnerligen lifvad för sin sak, och såsom invigd i alla ,,mysterier förut, kan han lättare sätta sig in i ämnet, utfiona pointerna, som förtjena tagas fasta på, samt beskrifva dem. Mången gång har jag tänkt taga reda på denna storartade inrättning, som kallas General Postoffice, men har ej vågat, alldenstund jag ansett det gå öfver mina krafter att beskrifva den så tydligt som jag önskade. A. F. E. j:r.