Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1869, sida 2

edning, hon kunde lemna, var mannens namn och ednaste vistelseort, Minnesota 1858 — således efer 6 års förlopp, under hvilken tid så stora soala omvexlingar försiggått i detta vidsträckta nd. De ömsesidiga tviflen om att kunna lyckas efterforskningarne v således ganska stora. Emellertid afgick skrifvelse genast från kabinettet till svenske ministern i Washington, och ned den påföljd, att redan i September samma år md från kabinettet sändes till fru M. att infinna sig, enär ett utförligt bref från frih. af Wetterstedt ingått, hvari han redogör för sina forskninsar efter mannen. Efter flerfaldiga förfrågningar och skrifvelser till olika stater, korporationer och enskilda personer, hade det ändtligen lyckats frih. wtf W. att finna spåren efter mannen ända nere rid Mississippi, der han af sjukdom aflidit redan i Maj 1562, som volontär, i ett falthospital. Från Minnesota, utgångspunkten af frih. af W:s orskningar, ner till fälthospitalet vid Mississippi ir dock en väglängd af omkring 700 engelska mil; och dit kom han ej annat än genom många och långa omvägar. I brefvet upplyste frih. af W., att M. redan samma år, eller 1852, då han bosatte sig i Amerika, medfört en tysk qvinna, som han uppgifvit vara hars hustru och med hvilken han sedermera sammanaflat 3:ne barn. Vid dödsfallet hade denna qvinna utfått hans värfningspenningar och innestående sold; men då hon ej kunnat legalisera sig som hans hustru, hade den hvarje soldatenka eljest tillfallande pensionen, å 100 dollars för år, ej kunnat till henne utbetalas. Frih. af W. uppgaf tillika, att om fru M. kunde styrka såväl sitt äktenskap som att det ej varit lagligen upplöst, betviflade han ej, att hon från den dag, då hon anmälde sina anspräk, skulle erhålla pension efter mannen. Han hyste tvifvel om att kunna utverka pensionen ifrån mannens dödsdag, då nemligen lagen säger, att, om ansökning med fullständiga bevis ej blifvit ingifven inom 3:ne år från soldatens dödsdeg, pensionen ej beräknas från dödsdagen, utan från den dag, då sista beviset inkommit till pensionsbyrån; men på grund af de i denna sak förekommande särskilda omständigheter skulle han söka utverka ett undantag från denna inskränkning, till hennes förmån, hvartill dock erfordrades en särskild resolution af Förenta Staternas kongressFör detta ändamål sändes ätskilliga formulärer och upplysningar; och lyckades slutligen frih. af W:s vackra bemödanden så fullständigt, att han kunde öfversända senatens bill, hvari fru M. berättigades till pension från mannens dödsdag den 1S Maj 1862. Men ej nog med detta. Hans menniskovänliga förutseende om den fattiga qvinnans behof sträckte sig så långt, att han vid samma tillfälle öfversände af egna medel ett förskott af 200 rdr, oaktadt han först kunde få igen dem, då fru M. öfversändt pensionsqvittenset. Då slutligen medlen hit af frih. af W. öfversändes, beräknade ban sig ej nägot för sitt besvär, oaktadt han, såsom tillika generalkonsul, är berättigad att beräkna sig för dylika uppdrag till godo 5 procent af bruttobehållningen och således här gjorde en eftergift af något öfver 30 dollars och detta på ett ytterst fint och grannlaga sätt; men utom dessa, om hög grad at välvilja och menniskokärlek vittnande, åtgöranden, utvisa hans bref en så sann och ädel ifver att hjelpa, och detta för en obekant — ,en qvinna af solket, att ej mera kunnat väntas af en nära anförvandt!