Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1869, sida 1

Från Danmark. (Korrespondens till H.-T:n.) Köpenhamn i Mars 1869. Riksdagen är nu slutad, helt säkert till glädje för största delen af dess medlemmar, hvilka måste känt sig något trötta af det långa mötet, som varade från den 5 Okt. sistl. år till den 27 Febr. d. å., alltså inemot 5 månader. Det bar talats icke så litet under denna tid, oeh endast sedt från en qvantitativ ståndpunkt, skulle man tro, att vältaligheten florerade i hög rad uti Danmark, ty då man tager framsig riksdagstidningen, finner man, att folkethingstidningen innehåller omkring 5,600 och landsthingstidningen omkring 2,100 spalter. Nu innehåller hvarje sida 2 spalter och 8 sidor gå på ett ark, så att solkethingstidningen altså utgör omkring 350 och landsthingstidningen 130 ark. Det är ju således tvenne rätt ansenliga volymer, som föreligga såsom vittnesbörd om representationens flit under den förflutna tiden. Frågar man deremot efter det qvalitativa resultatet af riksdagsmötet, så ljuder svaret icke fullt så gynnsamt. Redan i ett föregående bref har jag anmärkt, att en betydlig del af riksdagens arbete blifvit förspilld, i det miniterens brådska med att upplösa sessionen föranledt, att åtskilliga vigtiga lagar, hvilka behandlades i utskott, ej kunnat göras färdiga, och då nästa riksdag skall sammanträda efter nya val, hvilka skola ega rum i sommar, måste hela arbetet åter börjas från början. Men äfven riksdagens öfriga verksamhet har i allmänhet blott i ringa grad förmått att fängsla intresset, hxarom de toma åhörareplatserna nogsamt vittnat. I stället ha nöjena icke saknat publik, och man har i vinter roat sig af alla krafter. Vinterns fröjder njutas i rikt mått, i det baler, maskerader, soircer 0. s. v. omvexla med hvarandra, och man kunde nästan vara frestad att tro, det den milda vintern kommit dem att florera ännu mera än vanligt, i ersättning för de vinterförlustelser, om hvilka vi gått miste, t. ex. slädpartier, skridskolöpningar o. s. v. Konungahuset har sjelft tagit mycket del i nöjena, och utom flera middagar och sällskaper på Amalienborg, har det äfven hedrat åtskilliga privata baler med sin närvaro, vid hvilka tillfällen H. K. H. kronprinsen, hvilken som bekant är en ifrig dansör och som under sitt vistande i Stockholm riktigt kommit i svang med att dansa, säges med lif och lust ha hängifvit sig ät dansens fröjder. Så deltog han för någon tid sedan i en stor bal på 200 personer, hvilken ,,Adelsklubben, en förening af landets unga adelsmän och godsegare, gat i stadens största och praktfullaste klubblokal, som naturligtvis var präktigt dekorerad i anledning af festen. Ingången var smyckad med blommor och grönt, och i sjelfva salen, som strålade af speglar och förgyllningar, i hvilka de talrika gaskronornas ljus återkastades, var den för orkestern bestämda platsen upptagen af en storartad vapenoch flaggdekoration, i hvars midt man såg det danska vapnet, i medan galleriet midtemot var prydt med; fanor. Midt i salen var uppställd en stor blomsterdekoration med konungens byst på ena sidan och drottningens på den andra. Man spisade i den andra delen af lokalen, den s. k. Vinterträdgården, en stor och praktfull sal, som värdigt kan