Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1869, sida 2

hos folket med afseende på presidentom bytet på följande sätt: Den länge-motsedda nya eran har omsider i gå med Grants tillträde till sitt embete tagit sin bör jan. Tilloppet af såväl män som dvinnor til kapitolium var så stort, att, ifall man af antale gäster skulle sluta till ,,den afgående manncus popularitet, så skulle han efterlemna ett lika god minne, som de utmärktaste företrädarne. De fact är likväl Johnson så fullständigt ,,a doomed mansom hans bittraste motståndare någonsin kunna hoppas på den tid, då anklagelseprocessen hade de bästa utsigter till framgång. Han har dragi försorg om, att han länge som historisk figur skal lefva i amerikanarnes hågkomst; men som person lighet skall han säkerligen falla i förgätenhet till en högre grad, än någon af företrädarne, och mera än man skulle anse möjligt för en expresident Forenta Staterna. Verkliga vänner och anhångare har han så godt som inga. Det torde finnas så demokrater, ja, t. o. m. få ekrebeller, som icke hellre se Grant i det hvita huset, än Johnson Begge partierna — hvart och ett från sin ståndpunkt — hafra fullkomligt kommit till den öfvertygelsen, att på den af honom inslagna vägen aldrig ens någon provisorisk lösning ar de sväfvande frågorna skulle varit möjlig. Man är uttröttad a de ideliga slitningarne hit och dit. De knutar som svärdet afhuggit, måste med fast hand reda; och icke på nytt invecklas. Den feberaktiga agitation i den ena eller andra riktningen, — antinge den gäller nya eller gamla tvistefrågor — som de extrema elementerna söka påtvinga folket, måste upphöi Enstämmigt önskar man lugn, på det man i ostördhet må kunna egna sig ät läkandet af de sår, som kriget åstadkommit. Men af den nya regeringen väntar man framförallt, att den ränder all sin energi på hämmantet af den korruption, som för närvarande på et förskräckligt sätt förefinnes på samtliga områdena af det politiska lifvet. Det är derföre som man allmänt — ackpolitici urdantagne — gillat, att Grant på ctt å bestämdt sätt vigrade att uppgifva de män. van bestämt för sitt kabinett, innan han definiift tillträdde sitt embete. Härigenom omö gsjordes det lika demoraliserande som oanständiga dockandet och tiggandet af embeten och tjenster. ackpolitici hafva under de sednaste 20 åren allid framhållit för presidenten och folket, att enlast de — tack vare en viss högre vishet! — voro vuxna den svåra uppgiften att bilda ett kabinett, samt att presidenten derföre e hade annat val in att lugnt mottaga och utfi besallni sar. Då Lincoln år 1861 inträdde i sitt emlete ch det iubördes kriget de facto utbrutit i alla andsändar, voro dock i Washington alla tankar ktade på blott ett mål: att tillförsäkra sig ett ett stycke af partibytet. Och ända till sitt slut ade Lincoln att strida mot detta onda. Onekigt är äfren, att härigenom den skamlösaste nepoism gjorde sig gällande från de högsta till de ägsta schakten af embetsmannaverlden, samt att I ausvarighet faktiskt upphörde... .. Lyckan är lock nu, att Grants sträfvanden finna ett så entämmigt understöd hos folket, att han med v et om framgång kan bjuda spetsen åt det onda. rant har icke att frukta något hrarken af si emliga eller öppna fiender, men så mycket me f sina oförståndiga och ötverdritna vänner, hvilka red våld vilja göra bonom till en halfgud. hvilen på ett ögonblick icke blott skall rensa Augiastallet, utan rentaf det till ett palats. Om et nu skulle visa — och detta fordrar man att detia arbete, äfren i bästa fall. endast längamt kan gå framåt, -åaskall man måhända lem na residenten i sticket. ior det han icke kan åstadomma det omöjliga, och derigenom skall trån brjan spetsen af hans verksamhet afbrytas; ty så vart folkets obetingade förtroende till honom törfinner, är hans makt också dermed slut.