Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1869, sida 2

öll U ev antaga Stora dimensioner. Un å der hela vintren hafva också ryska agen på Ä eLSen et, ter genomrest Böhmen i alla riktningar sö if. att bland den czekiska befolkningen värf js. va kolonister för nämnde del af landet ihvilket synes hafva lyckats mycket väl. Di czekiska emigrationstågen taga sin väg ge : nom Galizien, och under innevarande må jnad ha flera sådane tåg passerat, hvart dera innehållande 30 å 50 personer, alls från trakten af Pilsen. SPANIEN. Mötet den 16 dennes i cortes hade et särskildt intresse. Den republikanske deputeraden Castelar riktade en mängd frå gor till monarkisterna. ,Hvar — sade har ibland annat — viljen J söka den, J vil3 Jen göra till konung: I Spanien finnas ine ga kungar, och jemlikhetskänslan är så stark, att ingen skulle vilja utsätta sig för tt att göra sig löjlig genom att sätta kronan IUspå sitt hufrud. I skolen således bedja utlandet om en konung? Det finnes endast I tvenne att välja emellan: hertigen at Montpensier och konung Ferdinand afPortugal Hertigen af Montpensier är omöjlig, emela dan han ä impopulär som bourbon och fsom utländning. Och hvad den af inria kesministern Sagosta protegerade konung å Ferdinand af Portugal angår, så spelar n ju ,Konungen mot sin vilja; han vill u icke mottaga kronank. Dessa yttranlen utaf en af förkämparne för den repu-blikanska saken blefvo af krigsministern, n general Prim, besvarade med ett ännu en gång förnyadt försvar för monarkien. Vi önska — sade han — den monarkiska rengsiormen. Völjaktligen måste vi kalla en konung.. Och på Castelars fråga: , Hvar är konungen? svarade krigsministern : ,I ssall herr Castelar icke vet detta, så kunna Sjvi upplysa honom derom. Den skall blifva konung, som de deputerade rösta för. General Prim tillade: ,,Jag yttrade för någon tid sedan, att det hela är en afgjord n sak, enär hvarje deputerad väl vet, hvem h som skall blifva hans konung. Hela från gan är ännu ej bragt i behörig form, men herr Castelar kan vara viss på, att då den rätta tidpunkten är kommen för att rösta om regeringsformen, skall den, som cortes älja, bli konung i Spanien. Marskalk Serrano tog nu ordet för att tillbakavisa . Jalla suppositioner om en statskupp och för att uttala önskan om, att Spanien icke måtte lemnas åt anarkien — den enda fara, han fruktade för. I ett afseende är Prims svar, som man ser, mycket bestämdt ; han kunde nemligen icke tydligare tillkännagitva den provisoriska regeringens önskan om att gifva landet en konung. Men si ett annat afseende är svaret mycket gåtfullt. Han säger, det han och hans Vinner veta, hvem de skola välja till konung; men denna hemlighet, som redan är känd saf så många personer, aktade sig Prim noga att upptäcka. I Den franska ,Liberte meddelar ett bref ifrån Spanien, enligt hvilket hertigen af UBontpensier skulle afstått från sin kandisdatur till spanska thronen, hvarefter ett istort parti skulle blifvit enigt om att proklamera prins Napoleon, som konung. Spanske ambassadören i Paris, Olozaga, påstås hafva ställt sig i spetsen för detta parti. Det tillägges, att man försäkrat sig om prinsens samtycke. Vi torde knapspast behöfva anmärka, att denna underrättelse är i högsta grad otrolig. Från Madrid berättas, att de 600 insurgenter, som blifvit tagna till fånga efter striden i Xeres, redan äro inskeppade till den spanska besittningen Ceuta på Afrikas norra kust för att der afrakta sin! dom. Antalet af de upproriska i den nära liggande staden Paterna lärer hafva uppgått till 300; de anfördes af carlist-så chefen Miramon, men blefvo totalt slagna f och till största delen tagna till fånga. I Jeruel fruktade man den 20 dennes för nya oroligheter. Regeringspressen begär, att den exekutiva makten skall undertrycka dessa rubbningar af den allmänna ordningen, hvilka skildras som följder af de reaktionäras hemliga ansträngningar hand i hand med några föregifna republianer. Den franska , Constitutionnel, som icke betraktar händelserna i Spanien med de välvilligaste blickar, och hvars meddelanden derföre böra mottagas med försigtighet, anmärker angående upproret i Xeres, att provisoriska regeringen icke synes hafva varit väl underrättad om det egentliga sammanhanget. De tusende carlister, — yttrar ,,Constitutionnel — ,,som i Paterna bade organiserat sig under Miramons befäl, ha visat sig vara republikaner. Det är således republikanska oroligheter, man der haft att undertrycka. Ett annat, icke mindre märkligt tidens ecken är det republikanska partiets hällning i cortes. Figueras fördömer i sina vänners namn sitt partis uppträdande i Andalusien; men till lön härför ser det it, som om de revolutionära klubbarne i Madrid desavuera sina deputerade, så vida le icke förorda det, som Figueras klanlrar. Slutligen är det äfven värdt att ägga märke till de varma uttryck, hvarned marskalk Serrano tackade det repulikanska partiet: ,,I hafven — utropade wan — bjelpt att rädda oss genom att ädda fäderneslandet och revolutionen. len om det republikanska partiet verklien räddat landet, månne det då icke äfen skall bålla på den ära, som tillkomner det, och således aflösa den nuvarande egeringen? Spanien är, som det synes, nera än någonsin oraklernas och gätoras land. Från Havanna skrifves d. 3 dennes till Indep. belge: -Orlogsängfartyget ,,Cadix har ankommit med 000 man förstärkningstrupper. Regeringstidninarne försäkra, att spaniorerna ha 70 å 80,000 udater under vapen här på ön. Detta antal ä ock mycket öfverdrifvet; den styrka, gen gått i fält, öfverstiger knappast 26 a an, de oöfvade fri i surgenterna äro 25 nmunition till 100,000 man. Deras taktik synes ut på att uttrötta sina motståndare, samt att lla dem så stora utgifter som möjligt genom att gga saken på långbänken. Erkebiskopen har bjudit en del af sina inkomster för att dermed draga till organisationen af frivilliga kårer, och öfriga medlemmarne af presterskapet hafva ljt hans exempel. En blodig strid har förekomit i provinsen Sagua las Grande; men ännu äro rättelserna om resultatet motsägande. Plantörna och de välmående familjerna på ön fortra att utvandra, specielt af fruktan för ett slatPror. I Santiago har insurgentgeneralen Gogifvit befallning att förstöra all spansk egenm; endast cubanernas och utländningarnes egenm skulle skonas. I Nuevitas har man till genId härför satt ett svart kors på alla cubaners rrar och nedanför med röda bokstätver skrifvit: armhertighetens tid är förbi. Hämnd! Flera roner från Förenta Staterna, som varit häktade, edan de understödt upproret, ha åter blifvit ta nå fri fat af manAral 111 a — — nn