Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1869, sida 2

ener ur Börjesons, Erik XIV, lustspelet Pre friare och en älskare, sång, deklaation m. m. Tidningen tilldelar de uppädande ganska mycket beröm. — En svensk amerikanare, På enild väg hafva vi hört, säger tidningen Svenska Amerikanaren, att vår landsan, general Stålbrand, är medlem af Sydarolinas legislatur. Åtskilliga andra föroenden hafva blifvit åt honom uppdragne; dunda är han ,,Superintendent, Architect ad Engineer of the South Carolina Penintiary; var elektor för staten at large, resident för statens elektoralkollegium och tsedd att föra till Washington budskapet m dess votum för Grant. Många sådana svenskar skulle betydligt höja den svenska ationens anseende. Af Carl XV har han lifvit dekorerad med Svärdsorden. — För emigranter till Brasilien. refle-Posten meddelar i sitt sednaste n:r öjande utdrag ur en svensk emigrants i ödra Amerika bref till hemorten: Enligt annonser i Fäderneslandet och Sverges idning för Augusti och September månader förra ret uppmanades emigranter, som ämnat sig till cordamerika, att i stället resa till någon af koloierna Dona Fransisca, Blumenau eller Rio Grande Jo Sul, belägna i Sydamerika och tillhörande kejaredömet Brasilien. Till följd af dessa annonser ch det sätt på hvilket doktor J. Damm, utgifvare f Sverges Tidning, i en liten broschyr öfver nämnla kolonier utstofferat dem såsom jordens mest yynnade länder, att icke af nå gon fläck på jorn öfverträftas af sin bördighet, rikedom, helsoamma och för nordbor passande klimat, lockades ag jemte några och sextio svenskar till att föreaga resan till Sydamerika, och valde vi kolonien Dona Fransisca, såsom den mest beprisade, till vårt nya fädernesland. Beväpnade med mod, hopp och gevär afgingo vi från Stockholm den S Oktober i sällskap med d:r Damm, och inträffade i Hamburg den 10 samma månad, för att genast tgå derifrån med ,,klipperskepp till Sydamerika. st efter fjorton dagars väntan kommo vi ombord på engelska barken Rainbow, förd af en kapten White, och bogserades till Gläckstadt. På Elben lågo vi sedan fjorton dagar och afgingo från Cuxhaven den 9 Nov. samt anlände den 22 December till staden San Fransisco, derifrån vi med små segelbåtar transporterades följande dag till Joinville, en liten stad i kolonien Dona Fransisca. Inga kära slägtingar och anförvandter, inga goda vänner, ingen bekant menniska helsade oss välkomna, utan endast sömniga, loja och liknöjda så kallade tjenstemän visade oss vägen till ett emigranthus, der fri bostad erbjöds samt säng hvar som helst på golfvet i sällskap med snuskiga tyskar, utan att förgäta kackerlackor, råttor, moskitos, ödlor m. m., som äfven gjorde sitt till att förstöra sömnen. Fri mat i tre dagar bestods, och icke, såsom utlofvadt var, i två å tre månader. Nästa bekymmer var att få arbetsförtjenst, och sådan gafs visserligen, men ack hurudan? Jo, vägarbete i kärr och moras, bland tistlar och törnen, så att efter första dagens arbete flera måste intagas på sjukhus; derjemte var en fruktansvärd värme rådande. Lägger man nu härtill, att man icke erhöll mer än en milreis och icke, såsom broschyren innehåller, S. 10 å11rdr pr dag (1 milreis 1 rdr 42 öre enligt nu gällande kurs) utan kost, så kan hvem som helst göra sig en föreställ ning om, huru man skulle bli till mods, då utsigterna till en god ställning voro så missgynnande Undertecknad jemte några andra svenskar be slöto oss för att, kosta hvad det ville, så skulle v försöka att komma derifrån. Under uppgörande a denna plan, kom oss väl till pass underrättelse frår kaptenen på Raiubow, att, som fyra man af besätt ningen hade rymt, en styrman och stewarden (koc ken) voro sjuka, han ville låta 7 å s svenskar gj fritt med till Santos, emot det att de ville biträde vid arbetet på däck. Vi voro genast sju stycken som samma dag begäfvo oss åter till Franciske och gingo för andra gången ombord på Rainbow för att komma till Santos och derifrån med någor lägenhet till Montevideo och Buenos Ayres, derv hört att det skulle vara bättre om arbete; mel komna till Santos fingo vi den sorgliga underrät telsen att någon lägenhet på längre tid icke vo re att hoppas på, för att komma till Syden, hvar före vi beslutade att fara till Rio Janeiro och der ifrån komma nedåt, men åter väl hitkommen, ha jag försatts i villrådighet huru jag bör göra, der för att passagen är så dyr och kassan till följd a dessa långa resor betydligt hopsmält. Tre vecko har jag legat här utan att kunna hafva fått någe arbete, så att äfven här i sjelfva Brasiliens husvudstad är svårt att kunna försörja sig, synnerli gast som man är okunnig ispråket, portugisiska och dessutom härvarande landsmän icke kunna fö mås att bjelpa en till rätta på minsta sätt. Då flera vänner och bekanta till mig på minst lvink af mig om att här vore bra skulle komm sefter, så, oaktadt det skulle vara en glädje, obe xkritligt stor, att här få trycka en vän till si njerta, så kan jag icke allenast afråda hvar oc sen från att emigrera bit, utan isynnerhet slägti gar och bekanta. Hoppandes att svenska tidningare göra allt f att förekomma en emigration till ett land, som h: så liten förtjenst att bjuda på, har jag härmed v lat i korthet låta landsmän veta, att om de ämn: de begifva sig hit, få de underkasta sig alla mö liga försakelser och förödmjukelser. Den svar taga de hellre till arbete än främlingen, ty neger kunna de drifva med piskan, hvilket de icke göra med den hrite. Mitt råd är, och tusende skola instämma deru res sist af alla länder till Brasilien. Rio Janeiro den 8 Februari 1569 — J. M. KINDBERG, från Gefle. — Meteorologiska observatione -gjorda under Mars månad: dl) — ER B i:: 1 MM I oop mn i 1 1