Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1869, sida 2

märkt ledamot af riksgäldskontorets styrelse, men han tillhör icke den reryktade majoriteten i andra kammaren, och derföre borde ban näpsas och slappas, androm till skräck och varnagel. Att hr af Wirssn, hvars redbarhet är höjd ölver allt tvifvel. och som ostridigt kommer att fylla sin plats vida bättre än hr Jonas Andersson, råkade att blifva insatt i denne sistnämndes ställe, var väl icke andra kammarens elektorers afsigt. Till suppleanter i riksgåldskontoret bibehöllos de tvenne förutvarande, hvaremot hr Svanberg, andra kammarens kandidat, genom lottning ingick emot professor Hjalm. Holmgren, första kammarens kandidat. Det förefaller vid första påseendet som om lyckan varit blind, men lånzt derifrån: tvertom anse vi den skämtsamma gudinnan i detta fall hafva varit klarseende, ty när hr Indebetou ingick bland fullmäktige, så kunde till hans suppleant, i händelse af förhinder för honom, ingen lämpligare uppsökas än spegelfabrikören Svanberg. Måhända ätnöjes hr Svanberg med denna utmärkelse och medgifver, att den kunskapsrike och redbare professor Hjalm. Holmgren istället intager. hi Svanbergs plats på stockholmsbänken i andra kammaren. Det säges verkligen, att hr Holmgren är radikal, men politiska menings aktigheter äro i vår tanke mycket underordnade ijemförelse med representanters olika uppfattning om eganderättens helgd. Vi tro oss kunna glädja våra läsare med den upplysning, att tolf bland tretton af Stockholms representanter i andra kammaren voterat emot denna kammares majoritet i fråga om ändring af 8 72 R. F. Hr Axel Adlersparre motsatte sig hr Warburgs uteslutande, och när han ej lyckades göra sin åsigt gällande afstod han från att deltaga i der voteringen. Denna sjelfständighet och samvetsgrannhet befriar nog för framiiden hr Adlersparre från likartade förtroendeuppdrag af andra kammarens nuv. majoritet. Hrr Indebetou och Svanberg. för hvilka det så mycket mindre var en hemlighet, att de sjeltva voro kandidater, som de hvar för sig afböllo sig att deltaga i det val, som gällde dem sjelfva, men deremot noga lära tillsett, att deras suppl. då ej skulle försumma sig, funnosig deremot alldeles icke at grannlagenhet förhindrade att vara elektorer och genom sin närvaro hindra eller åtminstone begränsa diskussionen om deras kandidatur, Helt annorlunda har herr Carl Ifvarsson, som jemväl visste sig vara ifrågasatt till fullmäktigskap, förfarit. Han lärer vid elektorvalet ej tagit partiets lista och afböjt att hans namn bland elektorerna upptoges. Skulle han blifva utsedd, så ville han åtminstone icke i något afseende sjelf dertill hafva medverkat, hvarken direkt eller indirekt. Hr Key förordade hr Medin till inträde i riksgäldskontoret, måhända endast för att kunna försäkra vännen Medin, att man velat bereda honom denna utmärkelse, men att försöket strandat emot den halsstarriga första kammaren. Att det lilla försöket var föga allvarligt menadt, bevisas bland annat deraf, att det gjordes sedan de litografierade valsedlarne blifvit till andra kammarens elektorer af cheferna utdelade. I afseende på bankotullmäktigvalet erhöllo fem ledamöter, deribland hr Carl Ifvarsson, enhällig kallelse. Hr Fröberg bibehöll sin plats genom andra kammarens röster och lottning. Anledningen att första kammarens elektorer icke ansågo sig kunna rösta på hr Fröberg, lärer hafva varit den, att hr Fröberg skulle hafva yttrat sig hysa farhäga, att i fall 8 72 R. F. blefve ändrad, riksbanken snart skulle nödgas inställa sina banksedlars invexling. Första kammarens elektorer ville naturligtvis icke pålägga någon uppdraget att deltaga i styrelsen af en bank, för hvilken den valde ej hyste fullt förtroende. Hr Fröberg, hvars samhällsställning och karakter i öfrigt lemnar ingenting att önska, kommer emellertid att forttara med uppdraget, och vi våga uttala den förhoppning, att han i likhet med så många andra skall komma till insigt derom, att riksbankens säkraste grundvalar äro: dess egande grundfond 25,000,000 rdr och en god styrelse. Till en bland styresmännen öfver Göteborgs lånekontor i stället för hr Delbanco, som hitrest f att för närvarande undanbedja sig uppdraget, ville andra kammaren insätta hr Rundbäck, hvaremot I första kammaren dertill utsåg grosshandlaren Gren. lAfven vid den emellan dessa herrar anstälda lottningen hade första kammaren tur på spelet, ty hr Rundbäck blef utesluten! Vid suppleantvalet till riksbanken hade första kammaren i det lediga rummet uppfört bankdirektören Christian Eberstein, emedan det är bekant, att de begge enskilda bankerna i Norrköping med innevarande års utgång komma att sammanslås, och det således vore en möjlighet, att hr Eberstein, som varit den ena bankens verkställande direktör, kunde blifva ledig till ett kommande år. Andra kammaren uppsatte hr Gustaf Rooth, och lotten föll på honom. Ingen annan anmärkning kan vid detta val göras, än då man jemför den enes insigter i bankväsendet med den andres. Äfven vid lånekontoret i Malmö förekom en meningsskiljaktighet, i det första kammaren bibehöll hr Kjellander, på hvilken jemväl lotten föll, emot andra kammarens kandidat hr Jöns Olsson. Af allt detta framgår tydligen, att emedan andra kammarens elektorer velat begagna valrätten, ej ensamt för att lemna fullmäktigskapen i de båjsta händer, utan jemväl för att utdela partibel ningar, så hafva ej mindre än sju lottningar måst företagas. Fortgår det på detta sätt, så blifva väl slutligen lottningarnes antal lika med de valde Ett i sanning utmärkt sätt att erhålla goda styrelser för landets vigtigaste penninginstitutioner! Staden och Länet. Pantlåneinrättningen. Med aktieegarne uti bolaget för pantbelåning härt:; AA hälla I går aAa mm häAlagoctörmma