Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1869, sida 2

största delen af sin förmögenhet. vöteborg den 21 Mars. Beträffande det nyligen verkställda valet af revisorer i riksgäldskontoret, riksbanken och dess lånekontor meddelar ,,Stockholmsposten ganska anmärkningsvärda upplysningar. Det är nu åter detta s. k. landtmannaparti, som hållit sig framme och lyckats att på andra kammarens åtgöranden trycka denna pregel af sjelfviskhet, småsinthet och intrig, hvarifrån hvarje sann sosterlandsvän önskat, att framför allt den delen af folkrepresentationen skulle hålla sig sjerran. Detta parti uppträder aldrig i sluten falang, när det är frågan om vigtiga principfrågor. Det är med andra ord ej ett politiskt parti, som ärligt kämpar för sin uppfattning af statens bästa, utan ett vidt utgrenadt kotteri, ett slags sällskap för ömsesidigt frampuffande till utskottsplatser och andra estersträfvansvärda poster. — Vi meddela här nedan Stockholmspostens upplysningar och! reflexioner, blott med uteslutande af ett! uttryck, som, om ock berättigadt, går i sin skärpa något öfver gränsen för det parlamentariska. Det sistlidne Fredag hållna valet till fullmäktige i riksgäldskontoret, riksbanken och dess lånekontor företedde åtskilligt anmärkningsvärdt. I den mån andra kammarens majoritet skördar föga afundsärda triumfer, i samma mån göra sig parti-konsiderationer mer och mer på det allmännas bekostnad gällande. Man utväljer icke de för uppdraget lämpligaste personerna, utan man utkorar partiets ledare eller trogna anhängare. Som hvar man känner, verkställes ifrågavarande val enligt 71 Sriksdagsordningen genom 24 elektorer utsedde af hvardera kammaren. Dessa elektorer väljas ett par dagar förut, på det att tillfälle för ett samrådande i syftning att erbålla goda val må gifvas. Sådana samqväm hafva blifvit hållna, dels af hvardera kammarens elektorer serskildt, dels af begge kamrarnes elektorer gemensamt. Första kammarens elektorer blefvo lätt enige om att icke göra någon annan förändring i riksgäldskontoret, än att i stället för hr Jonas Anderson, som lärer hafva förlorat andra kammarens förtroende, på vallistan upptaga presiden:en Thyselius, ledamot af första kammaren. På detta förslag hölls dock ieke strängare, än att om andra kammarens ledamöter velat bibehålla förutvarande fullmäktige i riksgäldskontoret med undantag af hr Jonas Andersson, i hvars ställe mycket väl kunnat insättas den aktningsvärde hr Jan Anderson från Stora Kopparbergs län, så hade en så beskaffad lista kunnat blifva enhälligt gillad. Men andra kammarens elektorer hade djupare planer. Vid deras sammanträden lära hrr Indebetou och Svanberg, hvilka sednast varit riksdagens revisorer, hafra ttrat sig hysa stora betänkligheter emot hrr Warbarg och Berger, hvilka i egenskap af länedeputerade lagt hand vid det under nåsilidet år afslutade statslånet å 1 million pund sterl. Hr Warburg var isynnerhet. och måhärda emedan hans son lärer stå i slägtskapsförhållande till någon af huset Raphael Son i London, föremål för hr Indebetous försigtiga anspelningar. Nisstänksambet har tyvärr numera blifvit inplantad uti svenska nationallynnet, och isynnerhet der eget omdöme saknas, finner man denna brist rikligen ersatt af de orimligaste misstankar. Hr Indebetou har lyckats erhålla en gammal bundsförvandt utom hus, som, misslynt i egenskap af lånebjudande konkurrent, ej sparat på invektiver emot hrr Warburg och Berger. Då det för öfrigt skulle rödjas rum bland riksgäldsfullmäktige för hr Indebetous intågande derstädes, och då det dessutom skulle hafva tagit sig mindre bra ut, om endast en plats hade gjorts ledig, så beslöt andra kammarens elektorer att insätta trenne nya ledamöter. Hr Indebetou, som nu i en trängre krets sökt pricka hr Warburg, hade i sin egenskap af riksdagens revisor hvarken framställt någon anmärkning emot lånetransaktionen eller reserverat sig emot revisorernas beslut att bevilja fullmäktige decharge. Denna lånetransaktion har sedermera undergått granskning inom en afdelning af statsutskottet, hvilket utskott in pleno utan votering tillstyrkt en decharge, som begge kamrarne sedan beviljat, äfvenledes utan votering. Hr Key, som öfvervar frågans handläggning inom statsutskottet, och som der ej gjorde någon anmärkning, borde hafva kunnat upplysa andra kammarens elektorer, att nämnda lånetransaktion, för såvidt hederns fordringar angår, var oklanderligt behandlad. Men hr Key är i första rummet partiman, och det gällde nu, att till hvad pris som helst uppbära en af partiets koryfeer. Om vi ej missminna oss, så var hr Key en bland dem, som för tvenne år sedan å andra kammarens elektorers vägnar tillfrågade hr Warburg, om han ej skulle finnas benägen att flytta I från Göteborg till Stockholm för att blifva en bland fullmäktige i riksgäldskontoret. Likartad framställning gjordes då å första kammarens elektorers vägnar, som vi tro af grefve Ehrensvärd. Att det obetydliga arvodet ej innebär någonting lockande, känner enhvar. Af intresse för saken antogs således anbudet af hr Warburg, som bröt upp s(sitt bo i Göteborg och afflyttade till Stockhelm. Ur Warburg har odeladt egnat sin uppmärksamhet åt uppdraget, och äfven häruti ligger en ganska väsentlig fördel för det allmänna. Samme hr IKey har nu dels genom tal, dels genom tystnad, der en samvetsgrann man bort känna sig manad gatt upplysa, varit brodern Indebetou bebjelplig att söka utstöta så förtjenta och aktningsvärda män som hrr Warburg och Berger utur riksgäldskontorets styrelse. Det lyckades blott till hälften, ty I sjelfva det oblidkeliga ödet motsatte sig hr Warburgs uteslutande. Deremot hafva, genom andra kammarens röster och den lyckliga lotten, brukspatron Indebetou i stället för brukspatron Berger, samt öfversten Thure af Wirsen i stället för hr Jonas Andersson, blifvit insatte. Hr Berger har antsedan ständsrenresentationens tid varit en ut