Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1869, sida 1

Riksdagsbref. XVII. Stockholm d. 22 Mars. Allehanda bestyr hafva gjort ett afbrott i min brefskrifning till Handelstidningen. Åtskilliga rätt vigtiga ärender hafva dock passerat. Man har beslutat rörande ändringar i den ofta omtvistade 72 i Regeringsformen rörande riksbankens sedlars karakter af mynt och de enskilta bankernas skyldighet att inlösa sina sedlar med silfver. Samma parti, som i 1867 års s. k. , välfärdsutskott förordade att de enskilta bankerna skulle underkastas detta åliggande, var nu deremot, likasom dess hufvudmän äfven bekämpade borttagandet af det omnämnda stadgandet i 72 Regeringsformen. Det förklarades öppet, att all diskussion här vore onödig, enär man redan tattat sitt beslut (på landtmannapartiets särskilta sammanträden) och att det således här endast gällde att votera. Icke förthy utreddes ämnet i sakkunniga yttranden, men voteringen visade, att skälen voro bortkastade. Detsamma gällde också i fråga om dispositionen af riksbarkens vinst. Det var fråga om att med en årsvinst af denna statsinstitution betala det 1870 törfallna jernvägslånet om 2 millioner, men andra kammarens majoritet ansåg det nödvändigare att reservera en del af beloppet till att öka lånefonderna, Minoriteten var dock så stor, att mot den sammansatta voteringen sannolikt den förståndigare meningen blir rådande. Några andra ärender af synnerlig vigt hafva icke stått på dagordningen, utom det nyss verkställda valet af fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret jemte ombud för lånekontoren. Elektorer till förrättande af dessa val utsågos i förra veckan. Den foglighet, som man i allmänhet iakttagit å landtmannapartiets sida, vållade, att motsidan icke gjort några ansträngningar för att genomföra sin elektorslista, som åstadkoms i sista stunden, på det sätt att man, blott med ett par förändringar, upptog samma lista, som var den i fjol segrande. Landtmannapartiets lista segrade dock nu med 8 röster, hvilken afvoga majoritet vållades deraf att motsidans ledamöter försummade att infinna sig. Härom var dock icke mycket att säga, men så mycket mer om det sätt, hvarpå de valde elektorerne begagnade sig af sin seger. Den framställning, som i detta hänseende förekommer i dagens Stockholmspost, öfverensstämmer väsentligen med den berättelse, som jag derom erhållit. Elektorerne af andra kammaren sammanträdde till enskild äfverläggning om valet, hvilket var alldeles i sin ordning, Men desto betänkligare var den procedur man dervid följde, i det hrr elektorer fattade på förhand det beslut, att de skulle stå såsom en man vid den lista, som majoriteten behagade antaga. Under diskussionen om de personer, som borde ifrågakomma, riktades af ett par elektorer försåtliga anspelningar mot tvenne af rikegäldskontorets fullmäktige, hvilka man ville undantränga, och så blefvo desse — hrr S. Warburg och Berger — uteslutna från majoritetens lista. Det dröjde icke länge, innan en och annan ersor, att anspelningarne voro alldeles ogrunde de, men nu var det för sent att erhålla ändring. Så intråflade det, att lottning afgjorde utslaget, dervid hr Warburg, genom den lyckliga lotten, fick stanna qvar, men