Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1869, sida 2

dersson, Engman, Per Eriksson, Key, frih. Koskull, hrr Rydberg, Rylander, frih. Schulzenbeim, hrr Stendahl, Witt, Wener, Åke Andersson, Bengtsson, Fredriksson, Heggström, Ola Larsson, Olof Olsson, Wigardt och Åkerlund. Suppleanter: IIrr Norrby, Per Jonsson i Remmarlöf, Öhlin, Liss Olof Larsson, Fahlander och Anders Pehrsson från Hallands län. Båda kamrarne förehade till behandling konstitutionsutskottets betänkande N:o 7, med tillkännagifvande att hr Sven Nilssons anmälda anledning till anmärkning mot chefen för landtförsvarsdepartementet ej kunnat till någon åtgärd föranleda. I första kammaren lades detta betänkande utan diskussion till handlingarne. Inom andra kammaren uppträdde hr Sv. Nilssen till försvar för sin anmärkning och yrkade återremiss å betänkandet. Sedan deremot statsrådet Bredberg och hr Sjöberg visat, att den af hr Nilsson antydda anledningen till anmärkning mot chefen för landtförsvarsdepartementet icke förefunnes, lades betänkandet till handlingarna. Samma beslut fattades af båda kamrarne utan diskussion med afseende på konstitutionsutskottets utlåtande ang. verkställd granskning af statsrådsprotokollen eller det s. k. dechargebetänkandet. Allmänna berillningen. Vid föredragning af det s. k. bevillningsbetänkandet godkände båda kamrarne allt hvad bevillningsutskottet häri hemställt, med den ändring, att det af utskottet föreslagna dagtraktamente af 5 rdr till ordförande i bevillningsberedningen under den tid han är närvarande vid taxeringskomitn, nedsattes till 3 rdr. Bland öfriga beslut kamrarne, på grund af utskottets hemställanden, fattat, må nämnas dels, att, på sätt hr Hessle motionerat, ledamot i pröfningskomit skall ega rätt att uppbära ett dagtraktamente af 3 rdr, dels att, på grund af hr Hazelii förslag, SS S bevillningsförordningen måtte erhålla följande förändrade lydelse: Husbonde eller arbetsgitvare vare ansvarig för betalning af de vid mantalsskrifningstiden hos honom enligt behörig uppgift sysselsatte tjenstehjons eller arbetares personella utskylder, mot rättighet för husbonden eller arbetsgifvaren att å den skattskyldiges aflöning eller arbetsförtjenst innehålla ett mot de personella utskylderna svarande belopp. Första kammaren fortsatte i öfrigt den sistlidne Lördag afbrutna diskussionen rörande grunderna för en ny fattigvårdslag. Först förekom S:de punkten, som berör den del af fattigvården utskottet benämnt ,,hemortsrätt, och hvilken punkt utskottet indelat i 6 momenter. Uti 1:a mom. yttrar utskottet: ,,Hemortsrätt — eller förmånen att under de i fattigvårdsförordningen bestämda vilkor af ett visst fattigvårdssamhälle kunna komma i åtnjutande af fattigvård — är antingen medfödd eller förvärfvad. Det af utskottet begagnade uttrycket ,,hemortsrätt föreföll hr Rydin vara mindre väl valdt och föreslog han att i stället sätta ,, fö. ingsort. Hr Ekman kunde: dock ej gilla sistnämnda uttryck, såsom ledande till omening och föreslog ordet ,,hemvisträtt. — På yrkande af grefve H. Wachtmeister, hrr Hasselrot, Odelberg och Reutersvärd blef dock momentet oförändradt godkändt. 2:a mom. i denna punkt handlar om den medfödda hemortsrätten och är af följande lydelse: Medfödd hemortsrätt eger en hvar, intill uppnådd 15 års ålder, i det fattigvårdssamhälle, der modren vid barnets födelse egde hemortsrätt. Frih. 4. C. Raab fruktade, att tillämpningen af den i detta mom. uttalade grundsats skulle komma att medföra ganska menliga följder förnämligast i det hänseende, att barn af samma föräldrar, i stället för att blifva föremål för så vidt möjligt gemensam vård och uppfostran, — något som talaren trodde verksamt böra bidraga till deras såväl moraliska som fysiska utveckling — komme att våldsamt slitas från hvarandra och sedermera inkastade på skiljda fattigvårdsanstalter förgäta de band af slägtskap och tillgifvenhet, som på unga sinnen otvifvelaktigt måste anses verka välgörande. Ettstadgande, sådant som det nu föreslagna, kunde äfven verka derhän, att kommunerna, af truktan för fattigvårdens framtida betungande, skulle undandraga fattiga qvinnor, som vore i hafvande tillstånd, behörig omvårdnad. Talaren yrkade återremiss, ett yrkande, som understöddes af hr C. Ekman. Hr Odelberg kunde ej dela de af frih. Raab uttalade farhågor; trodde tvärtom det vara en fördel, att barnen spredos på olika kommuner, ty derigenom förekommes, att en och samma kommun får vidkännas underhållet af alltför många föräldralösa på en gång. Talaren ansåg äfven detta stadgande innebära en kraftig väckelse för kommunen att söka uppfostra barnen till nyttiga samhällsmedlemmar och derigenom söka förekomma deras framtida återfallande till fattigvården; yrkade bifall till momentet. Hr Hasselrot fann just detta moment innefatta hufvudgrunden hvarå rätt till understöd ytterst borde stödja sig; de följande momenten vore en utveckling af denna allmängiltiga grundsats. Talaren, med hvilken hrr v. Koch, Faxe och Beckman samt frih. Cederström instämde, yrkade bifall till punkten, dock med uteslutande af orden ,,intill nppnådd 15 års ålder. Punkten blef dock af kammaren godkänd med den af hr Hasselrot föreslagna förändring. 3:dje mom. i S:de punkten var af följande lydelse: ,,Hemortsrätt är förvärfrad inom det fattigvärdssamhälle, der någon efter fyllda 15 år, vid två på hvarandra följande mantalsskrifningar varit eller bort vara skattskrifpen. Särskilda förslag till mom:s omformulering framlades af hrr Rydin, Beckman och Hasselrot. Den sistnämndes redaktionsförslag, som understöddes af hr Ch. Dickson och grefve H. Wachtmeister, blef af kammaren godkändt; och fick till följd häraf detta moment sin helhet ande förändrade lydelse: ,,Hemortsrätt är förvärtvad inom det fattigvärdssamhälle, der någon, efter fyllda 15 år, vid två på hvaranIra följande mantalsskrifningar sednast varit eller bort vara mantalsskrifven. Ilustru har, så länge mannen lefver eller äktenskapet ej är upplöst, mannens hemortsrätt, den hon, efter mannens död eller iktenskapets upplösning, behåller till dess hon annan hemortsrätt förvärfvat. Akta barn under 15 ir tillhör fadrens hemortsrätt så länge han lefver och derefter modrens. Åro båda föräldrarna döda r etterlefvande barn den sist aflidnes hemortsOäkta barn eger modrens hemortsrätt. Utan diskussion godkändes 4:de mom, med eferskrifna lydelse: ,,Den, sem ej förvärfvat hemrtsrätt, tillhör det fattigvårdssamhälle, der han ger medfödd sådan rättÅt 5:te mom. hade utskottet gifvit lydelse, som öljer: Kan denna (hemortsrätten) ej utrönas, öfertager staten en sådan persons fattigvård. På iemställan af grefve Hen. Hamilton formulerade kammaren dock detta moment sålunda: ,,För den, wars hemortsrätt ej kunnat efter gällande stadzande bestämmas, besörjer staten fattigvård, tilldess såsgot samhälle dertill kan förpligtas. I 6:te mom. föreslås: ,,Efter fyllda 60 år bibeålles en hvar för sin iga litstid vid den hemrtsrätt han då eger. Hr Lilliehöök önskade ådan ändring i detta mom. att, i öfverensstämnelse med grundsatsen uti nu gällande lagstifting, fyllda 55 år må medföra bibehållande vid emortsrätt för lifstid. Frih. 4. C. Raah samt refve af Ugglas ville dock ej medgifva sådan ändring, då åtminstone i allmänhet menniskor id 55 års ålder äro i besittning af fulla kroppsch själskrafter. Momentet blef af kammaren förändradt godkändt. Härefter öfvergår utskottet till ,.fattigvårdsstyelsen; och hemställes med afseende derå i 9:de unkten: ,Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall nnas en fattigvårdsstyrelse, som utses å kommualstämma; kunnande detta bestyr, der så finnes mpligt, uppdragas åt kommunalnämnden; och sic ör kyrkoherden, eller den hans tjenst förrättar, d n embetspligt likmätigt, såsom ledamot deltaga b fattigvårdsstyrelsen, då han finner behofret det!tr åkalla. Denna punkt godkändes utan diskussion, så ock sg ):de punkten, deri föreslagits att: ,,då samhället å rdelas i krefgar allar ratar här HHCA — I 3 — -—f—p—?-AOJ ————— — ——— O mm HH 0 Los LO VP U a