Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1869, sida 2

och adeln särskildt eller hufvudsakligen rörande protokoller och handlingar från och med år 1645 till och med 1714, hvilka sinnas uti riddarhusarkivet i handskrift förvarade, behagade, från innevarande års början intill slutet af det år a lagtima adelsmöte sammanträder, anslå en samma af 600 rdr rmt årligen, att utgå af riddarhuskapitationsfonden samt åt riddarhusdirektionen uppdraga att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vilkor, på hvilka den 5 Februari 1855 öfverensdirektionen kom med lektor W. Tham angående dessa protokolers tryckning, träfta fortsatt aftal i detta hänseende med någou person, som af direktionen dertill kunde pröfvas lämplig och vore villig åtaga sig ifrågavarande arbete. Motionären hemställde, att det af utskottet föreslagna beloppet måtte höjas till 750 rdr, äfvensom att sista mom. af utskottets hemställan måtte omformuleras så, att direktionen bemyndigades att, utan afseende å de med lektor Tham öfverenskomna vilkoren, åt lämplig person uppdraga ifrågavarande arbete. I sednare delen af denna hemställan instämde frih. Leuhusen, som dock ej ville medgifva anvisandet af större samma än utskottet föreslagit. Efter anställd votering bestämde man sig med 101 röster mot 55 för det mindre beloppet, med godkännande af den föreslagna omformuleringen. Minoriteten röstade för 750 rdr. Härefter föredrogs samma utskotts utlåtande n:o 6 i fråga om upphäfvande at frälsemans rätt till särskildt forum. Med anledning af i ämnet från K. M:t aflåten framställning, som till detta utskott remitterats, hade utskottet yttrat sig i 2:ne särskilta momenter. I det första momentet, som afser civila mål, har utskottet hemställt , det ridderskapet och adeln måtte i underdånighet förklara sig nu icke kunna biträda den af K. M:t uti ofvan omtörmälda skrifvelse gjorda framställning, såvidt dermed afses åstadkommande af förändring af den frälsemän enligt nu gällande stadgande uti 8 kap. 2 5 mom. rättegångsbalken tillkommande rätt att få vissa dem rörande mål och ärenden omedelbarligen af hofrätt handlagda och bedömda. För bifall till utskottets hemställan samt i följd deraf afslag å den kongl. propositionen i denna del, uppträdde grefve v. Saltza, hrr Lilienstolpe, Ramsay och Ehrenhoff, grefve af Ugglas samt frih. Leuhusen m. fl. Åtskilliga ärenden, ang. bouppteckningar, arf, testamenten och förmyndareskap samt i afseende härå uppkommande tvister, som nu omedelbarligen afdömas utaf hofrätt, skulle, i händelse at bifall till denna del af den kongl. propositionen, dragas under häradsrätt. Närmaste följden häraf blefve den, att åtskilliga i sådant åndamäl sistnämnda domstol delgifna vigtiga och dyrbara handlingar komme att qvarstanna i härådsrätternas arkiver, hvilka, för så vidt af offentliga embetsberättelser inhemtats, ingalunda vore i det tillfredsställande skick, att bandlingar af sådan framstående vigt derstädes kunde med tillbörlig tryggbet förvaras. Då härtill kommer, att utöfningen af den ridderskapet och adeln nu tillkommande rätt att uti frågor och angelägenheter af ofvanberörda beskaffenhet omedelbarligen vända sig till hofrätt icke medförde någon olägenhet för öfriga samhällsklasser samt på intet sätt förnärmande tredje mans rätt, kunde man icke anse det lämpligt eller tjenligt att för det närvarande öfverflytta dessa angelägenhetar från hofrätt till häradsrätt. För afslag till utskottets hemställan och bifall till K. M:ts proposition yttrade sig hrr v. Gegerfelt, Dalman, grefve E. Sparre, hr exc. frih. De Geer, frih. B. A. Leyonhufvud, hr Stedt, frih. A. C. Raab, hr C. H. ih. A. Lagerheim, frih. Armfelt, hr Prinszensköld och grefve Oxenstjerna. Dessa talare ansågo ej värdigt ridderskapet och adeln, som i den stora frågan om representationsförändringen så högsint offrade sina politiska rättigheter på fosterlandets altare att ännu fasthålla vid en rättighet, som vore af en så ringa betydelse i och för sig, och hvarigenom grundsatsen om likhet inför lagen ej kunde sägas fullkomligt i samma mån tillämpas på alla samhällsklasser. Föregående talares farbågor om häradsarkivernas oordnade skick bemöttes med den lugnande försäkran, att desamma genom justitieombudsmannens m. fl:s nitiska medverkan nu befunne sig i ett alldeles ordnadt skick. Ett skäl, som äfven talade för att ej motsätta sig den föreslagna förordningen, låg äfven i den omständigheten, att lagutskottet vid flera föregående riksdagar densamma enhälligt tillstyrkt. Fördelarne vid att bibehålla detta privilegium vore ringa och uppvägdes i viss mån af de olägenheter, som med detsammas bibehållande förenades, hvartill kom, att säkerligen ingalunda denna företrädesrätt af öfriga samhällsklasser med blida ögon betraktades.