Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1869, sida 2

vägar hvad som ej kan ernås på den raka 11 vägen. f Icke nöjd med att bilda en stat i staten, estertraktar den katolska kyrkan oaflåtligt si att utbreda sig och vinna inflytande i staten. Då hennes expansionskraft ej ligger i i en henne beherrskande och mensklighe-I en entusiasmerande grundide, så måstell hon söka ersätta denna brist genom användande af underordnade, men praktiska 1 medel. Dessa medel äro mycket olikartade. Allteftersom omständigheterna på-si kalla, användas strängheten, mildheten, po-e itiken. Er Ett af de mest kända och energiska medel att öka katolikernas antal, är ingrep-J! pet i de ,,blandade äktenskapenk. Om ma-J karne tillhöra tvenne olika bekännelser, så!: skola, såsom lagen bestämmer, de i ett så dant äktenskap födda barn följa fadrens trosbekännelse. Den katolska kyrkan ignorerar denna lag; hon fordrar att om maen är evangelisk, barnen likafullt skola döpas oeh uppfostras till katoliker. För att försäkra sig om uppfyllandet af denna fordran, måste den katolske andlige före vigseln låta den evangeliske mannen låta åt sig utfärda en motsvarande förbindelse. Lemnas denna ej, så måste vigseln förvägras, hvilken ju i regeln är företaga i den kyrka, som bruden till Till männernas heder vare sagdt, att förbindelsen icke sällan förvägras, och presterna måste mycket ofta taga sin tillflykt till list och öfverrumpling, för att nå sitt mål. Men huru många ge ej utan vidare efter, för att icke straxt från början störa den kära äkten-v skapliga freden! — I öfrigt stå ej heller I de mest materiella uppmuntringar under ! den katolska kyrkans och hennes tjenares ! irdighet, när det gäller att arbeta för de sy verkligt troendes förökande. Ett annat egendomligt sätt att inverka på folket är verksamheten inom förenin-y gar. Under förevändning att afhålla de un-r ga männen från ett förstörande värdshus-i if, bildas i städerna af katolska andligad såkallade ,,sällskapsföreningar. Man går h dervid högst praktiskt tillväga. Intet spår d af det fromleri, som är så motbjudande t för ungdomens rättframma, glädtiga sinne. lr Ålldeles motsatsen. Sammankomsterna bör1 jas i allmänhet med ett underhållande el-r r undervisande föredrag, derefter sjungas h stämmiga sånger, en och annan låter t. n höra sig i ett soloföredrag; man de-m 8 Vv 8 klamerar, dricker, röker och pratar, och ill slut tar man sig väl också en liten dans, hvilken äfven de yngre anlige ogeneradt leltaga. Allt detder ser så trefligt, mun-li ert och lefnadsgladt ut, samvaron med desk indlige är så otvungen, hjertlig och likväl s upplyftande. Man roar sig i bästa sällskap. Och likväl beror detta nöje endast d på beräkning af de katolska intressena! s 8 t Medan här det ordinarie presterskapet verkar på de friska, äro ordenssystrar verksamma hos de sjuka. De ,grå systF rarna af jag vet icke hvilken katolsk orden äro berömda som sjukvårdarinnor. De-k s sjukhem äro ytterst omtyckta af alld änheten, de stå till moderat pris eller k ock kostnadsfritt öppna för enhvar, utan d n a Vv itskilnad till religion, och öfver dem hviar en frisk, vänlig anda. De ,grå systrarna låta äfven kalla sig till samiljerna, r att sköta sjuka, och detta arrangement nder den katolska saken mycket ofta till riumf. Ingen syster får för sitt besvär mottaga ens en kopp kaffe eller en bit d höd af den familj, i hvilken hon biträder så ned sjukskötseln, men orden är det tillåli et att låta af den döende insätta sig till fö ufvinge eller på annat sätt rikta sig. Det n säges, att systrarna genom det milda ochS sodhetsfulla sätt, hvarpå de utöfva sitt å jukvårdarekall, mycket väl förstå att röra o vederbörandes bjertan, och då deras tjen-å ter just i evangeliska familjer uppskattas h zanska högt, så tillfaller dock mänget hjerh ÖJ a katolicismen. En annan väsentlig för-) lel ligger deri, att systrarna öfverallt zrundlägga katolska kolonier, ja att de! t2 xangeliske, förtjusta af deras älskvärdhet, h. sredvilligt bjelpa dem att bereda fältet si ör deras verksamhet som pionierer för P atolicismen! Pp: Den kristliga mildheten, barmhertigheol en och kärleken, som representeras af trarna, äro icke alltid den katolska d ans sak. Öfverallt, der fördrag eller ses h01 skapat en gemensamhet i besittningn nellan den katolska och evangeliska be-ta ännelsen, vare sig i afseende på kyrkor, uj kolor, klockstaplar eller begrafningsplat-in er, utgär den katolska kyrkan med den te törsta hänsynslöshet på att fördrifva de slis vangeliske och sitta sig i ensam besittto ing af de ifrågavarande föremålen. Ritet de os fanatiska prester känner i dessa frå-de or ingen gräns, och de gröfsta välds-te ragder äro icke för dåliga i de heliga sej nnens händer. Om de exangeliskes! su tskänsla eller religiösa medvetande uppeser sig mot ett dylikt förfarande, och isbi vilket ljus detsamma framstår gentemotge et kristliga budet om fördragsamhet —P: et är likgiltigt: den katolska kyrkans in-ffö resse står vida öfver slika sentimentali-Så eter, och , krig intill kuifven mot ki arne heter i sådana fall ännu i dag löen! Och likasom i kriget, är motstända-m en trots all sin fredskärlek nödsakad att tändigt åtminstone vara väpnad med för-de igtighet — den katolska kyrkan förstår la itträftligt att utspionera den fiendtliga niens svaga punkter och intränga sig af er, och den terräng, som hon en gångin esatt, utlemnar hon aldrig åter — det all r en gammal erfarenhet. off Den katolska kyrkan är icke så ute-se utande kyrklig, att den ju ej skulle vlja he töfva inflytande på statslifvits utveckling. oc set eltramontana partiet uppträder för da ärvarande öppet såsom en beaktansvärd sho dakt: farligare är dock dess tysta verksam-vä et. Detisöker att öfverallt, der det tror sig ke sa någon utsigt till framgång, beredaj hi na anhängare tillträde till statsoch kom-j br unulembetena samt att derigenom vinna pe flytande på de offentliga angelägenhe--satt rnas gång. Många embeten, isynnerhet sky Rhenprovinsen och Westfalen, komma Jho