Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1869, sida 2

lagar och författningar rörande penningväsendet, m af nu föreslagna ändring i 72 8 R. F. kunde nas ertorderliga. Detta öÄrkande blef dock al aren återtaget, sedan hr Rydin, som i öfrigt rordade utskottets hemställan, fästat uppmärkmbeten derå, att det ej tillhörde konstitutionsskottet att rörande dessa lagbestämmelser ingå i öfning, utan att ändring i detta hänseende borde annan väg åstadkommas. Hr Wallenberg erinrade om att grundtanken i t ordnadt myntväsende är att ,mynt skall vara ynt och banksedel skall vara banlsedel. Utan ina utgångspunkt är det omåjligt att bibringa I won reda i begreppet om myut och banksedel. i al. måste på det högsta förorda föreliggande för1 ag, hvilket ledde till den i talarens tycke särdes konsoliderande åtgärden att man frånsade sig en enligt nu gällande stadgande tillerkända rätgheten att utgitva skuldsedlar på millioner, i afende å hvilka skuldsedlar man kanske saknade ning om hvarmed de skola inlösas. Eu talare ade i afseende å förslaget yttrat som om det ore att jemföra med en drunknandes sista förinade anstränguivgar. I sådant fall trodde tawen att just de föreslagna åtgärderna skulle för en drunknande blitva en rätt fast klippa, med öd hvaraf man blekve i tillfälle att höja upp både fynd och armar ur det dödande elementet. Gretve hers fruktan att för sina sedlar få stearinljus, rodde talaren vara temligen obefogad; ty när å Varne tecknas, att de skola efter deras ludelse s, föreföll det talaren fast otrotution, som vore något så när mån ende samt om krediten, komme att ra sig med sedlar, lydande å så ande vautor, som denna talare tänkt sig. Talaren förorlade på dessa och en mängd andra skäl varmt örslagets godkännarde. IIr S åg tidpunkten ej lämplig för ita fi dringarne och yrkade, äfven i lxens med sista riksdagens beslut, afslag å utlåtandet, ett yrkande, hvari äfven srib:ne A. C. och C. A. Raab samt hr Trolle i nde, hvilka att. då riksbankens sedlar icke längre ngo anses för lagligt betalnivgsmedel, sådant nerligen i mera aflägsna landsorter skulle 3 nedning till prejerier m. m. De tvekade dessatom att göra ändring i en lagstiftning, som tycktes dem kraftigt hafva främjat riksbankssedlarnes kredit så inom som utom landet. Frih. af Ugglas påminde om den grundliga och uttömmande diskussion, som föregick denna frågas ÖO 22 vo afgörande vid förra riksdagen och ville nu derför uttrycka sig helt kort. Erkännas måste väl, att den agna förändringen till sin princip vore rikt då deri så bestämdt framhålles skillnaden mellan mynt och papper, hvarför då tveka att sätta densamma i tillämpning? Som ett skäl mot förändringen hade auförts att det skulle ligga i de skuldsattes rätta intresse att bibehålla detta stadande. Hur förklara sådant, då man väl tvärtom måste antaga, alt den skuldsatte behöfrer framför andra få ut sin rätt. — Man hade äfven frambållit att förändringen i nu ifrågavarande hänseenden ej borde ske förr än ombildning egt rum uti enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, i den rigtning att de åläggas inlösa sina sedlar med sufverEtt sådant undantagsförhållande kan väl dock ej påläggas enskilda bankerna, så länge grundlagen innehåller föreskrift derom, att riksbankens sedlar skola gå som lagliga betalningsmedel man och man emellan. Dessutom torde det li i öppen dag att enskilda bankerna, äfven ett sådant stadgande förutan, fö bevarande af sin kredit, ej lära underlåta att i afscende å inlösen af sina sedlar ställa sig till efterrättelse de förändrade grunder, som i händelse af ändring i de af konstitutionsutskottet föreslagna hänscenden kunna komma att tillämpas. Vil medgifvande under sednare tiderna af nya eller förlängda oktrojer har i allmänhet äfven förknippats vilkoret att rätta s efter de sörändrade förhållanden beträffande sedelinlösningsrätten, som komma att göra sig gällande. Således vore ej skäl till farhågor från det hållet Till dem, som menat, att förändringarne komme att sprida oro i landet, ville tal. framställa er fråga: Är det möjligt, att oro väckes af ett för. slag, som så oförtydbart afser att åstadkomm reda i myntväsendet? Tal. varnade för alla försök att i sin linda qväfva detta förslag, som han liflig tillönskade all framgång. Trih. Stjernblad bemötte de uttalade farbågorn: derom, att de enskilda bankerna, med stöd af gäl lande oktrojer, skulle begagna sig af rättighete att inlösa sina sedlar med riksbankens sedlar sam undandraga sig att derför lemna metallisk valuta med den lugnande försäkran, att något sådant al drig kan komma i fråga med en bankinrättning som är aldrig så litet mån om sin kredit. Bifal till utlåtandet påyrkades af denne talare, likasor at srih. Bildt. Hr Odelberg ansåg 72 innehålla ett undan tagsstadgande, som just med afseende på nu I dande undantagsförbällanden i afseende på vå ekonomi borde bibehållas samt yrkade derför af slag å utskottets hemställan. Hr Malmsten uttalade som sin öfvertygelse afseende på tvångskursen att, om riksbanken e skulle förmå inlösa sina sedlar, denna tvångskur skulle verka derhän, att detta olyck id finge en långvarigare kni tsträckning än om ej tvängs kursen tillämpas, i hvilket se: dena jemna sig sj Tal. fanr förorda utskottets förslag under åberopande i rigt af frågans omständliga utredning vid förr riksdagen. Vice talmannen förklarade sig cj vilj sig förslagets antagande till hvilande, men Ö först återremiss, för att genom någon best få tydligen uttryckt, att ril bankens selll som lagligt betalningsmedel betraktas, så länge d med mynt inlösas. Sedan äfven srih. Nordenfall: gets godkännande, beslöts med 73 er mot 2 att den föreslagna förändringen skulle anses hvil till grundlagsenlig behandling vid nästa riksda; Minoriteten röstade för afslag. Hr Frisk anmälde reservation mot detta beslu lja mot: önskad talat för försla Eftermiddagens sammanträde. (Kl. 6 —13 12) Föremålet tör den lifliga diskussion som he astonen egde rum, var ett utlåtande från förs kammarens tillfälliga utskott N:o 1, deri utskot med anledning af en motion utaf hr Reuters framlagt grunderna för