Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1869, sida 2

förstår att bibringa dem morus, inöll krögaren. — Tyst, förmanade Deus ifrigt, — jag ror man kommer. Alla lyssnade med spänd uppmärksamt. Bullret af en vagn hördes på afstånd. — Den följer chanssn, anmärkte smeden. — Nej, nej, invände Deus, — chaussån ligger för långt bort, dessutom rullar den ojemt, likasom passerade den öfver kuperad mark. Stanna här så skall jag smyga mig fram och se om rågångarne äro tomma. Vid de sista orden befann han sig redan på väg, och straxt derefter stack han. försistigt fram sitt blottade hufvud och spejade åt alla håll. Plötsligt återkom han med en hastig rörelse, och i det han åter förenade sig med sina följeslagare, utbrast han: För tusan, man kommer från två håll. — Hvem kommer? ljöd det tillbaka. — Från den ena sidan en vagn i raskt traf, och från den andra två fotgängare. — Om det vore de? utbrast krögaren triumferande. — Hvilka? frågade smeden lugnare. — Jo, jag menar de, om hvilka fruntimret talade i går. — Lika mycket hvem det är, återtog Deus, — det skall snart visa sig. Jag råder derför att vi åter inta våra platser. De tre landtmännen biföllo detta, och sedan de hade inträngt något djupare i skogen, lade de sig bredvid hvarandra, hvarvid hvar och en drog försorg om att ban mellan grenarne hade en öppning framför sig, genom hvilken han kunde se stenkorset. Alla lågo nu orörliga, dock mindre i