Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1869, sida 2

en att såsom vilkor för slera socknar att förena d ig om fattigvård bestömdes, att dessa socknar kola tillhöra samma lir. 7:0. ,Likaså eger hvarje fattigvårdssamhälle att, fråga om fattigvi vården, rdela sig i kretsar eller otar, derest, vid två på hvarandra 1öljande komnunalstämmor, beslut derom fattas med en röstsverrigt af två tredjedelar utaf dem, som i röstingen deltaga. Beslutet gäller för en tid af fem år. ö Lör återgäng till gemensam fattigvård erfordras beslut, fattadt på enahanda sätt, som för fördelning är stadgadt. Beslut om dylik fördelning och vilkoren derför underställes konungens befallningshafvandes pröfning. Mot ua mom. gjordes åtskilliga anmärkningar af br Nordström, som fann den i detta mom. uttalade grundsats strida mot kommunalls gens anda. Det kunde ej vara nyttig uppväxandet t af sådana mindre fattig len, som nu ifrågasatts och som kunds verka derhän, att den ena roten öfve mer fattiga än de andra — fördel sålunda Ulil-a orättvis. Talaren ans att fattigvårdssamhällena snarare vore större än mindre. Grefve II. Wachmeister var af den genom utskottets förslag man bättre i tillfälle att inhemta kännedom om de hati behof. Hr Lagersiråle trodde väl att opinionen v stämd för denna fördelning, men principen stode i strid mot kommunalförfattningarna. Utom de praktiska svårigheter, som i allmänhet skulle möta dessa fördelningar, skulle principens konseqventa tillämpning kunna leda derhän, att hvar och en. om aldrig så obetydlig, Jordegare blefve trungen att ensam ombesörja och be kosta sina fattigas underhåll. Om en sådan roteför delni såges böra medgifvas s8 utskottet föreslagit, trodde talaren dock att densamma endast borde omfatta de fattigas vård, ej kostnaderna; yrkade återremiss. IIr E. V. Almqvist yrkade äfven återremiss på det utskottet måtte föreslå, att hrarje rote behåller sina fattiga men kostnaderna delas på hela socken. Hr Wijkander, som f: punkten något otydlig i afseende på grunden fi ville dock ej motsätta sig dess v. Möller ville bifalla punkten ; som han önskade måtte utgå. IIr ansåg att bifall till denna punkt vore en nödvändig följd deraf att man godkänt de 2 första punkterna. Sedan hr C. Ekman yrkat afslac som åter förordats af hr Neute J. O. Mörner, anställdes votering, dervid pu godkändes med 30 röster mot 20, som afgåfvos för återremiss. (D.-B) mma att ades med kunde figten att