vår pipa, och derefter följa vi den lilla Hvad kan det vara som för henne så tidigt till stenkorset? Något föregår bakom min rygg. Fortis var ute redan klockan fem, Herzbusch också försvunnen, troligtvis med honom — — Härvid stängde han fönstret för att åter börja sin afbrutna promenad från der ena sidan af rummet till den andra. Gabriele hade emellertid farit ned til prestgården, och Reiber trodde knapp: sina ögon, då Rosa, åtföljd af Cornelia gick öfver gården och den förstnämnda satte sig bredvid Gabriele, medan Corne lia tog plats bredvid honom på kusk. bocken. En förfärlig misstanke uppsteg hos ho. nom. Han hade erbållit en uppmaning af Theodor, att just denna dag sörja föl att majoren ej måtte taga vägen till sten korset, och nu nödgades han att ditförs icke, blott de båda unga damerna, utar äfven Cornelia. Han anade ej Theodor: afsigt, då han hemligen erhöll denna till sägelse, men han insåg att det oväntade inträffandet af dem, som sutto bakom ho. vom i vagnen, ingalunda öfverensstämde med Theodors plan. En obestämd fruk. tan intog honom. Men jemte denna fruktan infann sig äfven sjellbevarelseinstinkten, och medan han, förargad och utar utt bry sig om Cornelia, betraktade hästarne, öfverlade han huru det skulle lyckas honom att utan olägenhet för sig sjelf, om än skenbart, tillfredsställa allå parterna. Då Rosa sprang upp i vagnen stode hennes föräldrar i förstugudörren och för manade henne att väl skydda sig mot der kalla nordanvinden.