Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1869, sida 2

: Italienska Operan. Bestående af solister, hvilka nu för första gången sammanträffa med hvarandra, soch med en icke samspelad orkester samt en kör af idel nybegynnare, var det nasturligt, att det italienska operasällskapets första representationer skulle komma att i afseende på utförandets jemnhet lemna mycket öfrigt att önska. Detta så mycket swera som den till debut valda operan, Rossinis 1 Barbiere, i nämnda hänseende företer större svårigheter än många andr af de på sällskapets repertoir befintliga stycken. Dertill kom äfven att de främmande artisternas framställning af ,Barberarens kända personager icke kunde undgå att förefalla oss nordbor något chargerad. Detta framställningssätt må nu vara huru genuint italienskt som helst, så följer ju deraf ingen förpligtelse för en nation med helt olika skaplynne mot söderns barn att slafviskt dyrka detsamm Såsom i detta hänseende betecknande e inra vi om fröken Holmbergs uppträdande såsom Rosina. Ingen lärer väl vilja påstå att man hos fröken IT. fann detta sjeltmedvetna koketteri, eller den ystra nyckfullhet, den anstrykning af italiensk rabhia, som Rosina i sin första aria sjelf tillskrifver sig, men hon var tick och varm, och nog var, uppriktigt taladt, det öfverv. gande cantablle, hvarmed frö drog sitt parti, mera njutbför den, som icke är det itali 1 ket mäktig, än denna snabbhet i tung den virtuositet i uttalet och lätthet i par lando, hvilka såsom visentligalelementer till höra bufsa-operan och hvaruti ital obestridligen äro alla nationers m Då det deremot blifvit ken H. skulle hafva gjort en uppe nom att öfvertaga Rosinas pu detta en courtoisie, visserligen temligen oskyldig, men hvarom den, som detta, dock icke vill vara mcd. Pa neml. icke något ,rent sopranpartik, och äfven medsilvet, att det tager i anspr ågot större strupfärdighet än den fi en näs ken 1. besitter, så ötverstiger de omsång dock icke de betydande jsurser, som stå denna förträfsliga sångerska till buds. Om således, till följe af litt förklarliga skäl, de första båda representatienerna måst blifva mindre tillfredsställende, så har dock åtskilligt af det, som dervid presterats, varit egnadt att göra publiken gynnsamt md för företaget, och den i Thorsdags gifra representationen af Verdis opera seria La Traviata rättfärdigade till fullo alla förväntningar. Operan gick nemligen öfserraskande jemnt och väl, icke blott i afseende på ensemblenumren, utan äfven hvad kör och orkester beträfta Mot den sistnämnda är endast den anmärkning befogad, att ackompagnementet någon gång var för starkt. — Violettas parti utfördes af sru Ålarinoni, i hvilken man fick göra bekantskap med en intres sant artist. Fru M:s röst är igen mycket svag, men af en angenäm timbre, och det sätt, hvarpå hon gör sina röstmedel gällande, vittvar om i huru hög grad konsten kan komma naturen till bjelp. Ilennes koloratur slyter lätt och klar, hennes föredrag är ädelt och af dramatisk verkan samt uppenbarar lika mycken smak som musikaliskt sinne och varm känsla, hvarjemte hennes apparition är intagande. Med undantag af sista akten, då någon trötthet och deraf följande detonering förmärktes, var fru Marinonis genomförande af det ansträngande partiet fullt konstuärligt, och de litliga applåder och framropningar, som kommo henne till del, vittnade om det fördelaktiga intryck hon hos publiken väckt. — Hr Subåttini, sällskapets tenor, har den olyckan att vilja intonera för lågt och att för undvikande häraf nödgas forcera sin röst. Ilans sång saknade eljest hvarken den passion, som tillhör Alfredos parti, eller den skarpa accentucring i föredraget, som den Verdiska musiken fordrar. — Hr Guadaqnini tyckes vara en routinerad scenisk sångare, och om han in icke nu mera är i besittning af det falla herraväldet öfver sin stämma, så eger han dock i sin metod och de röstresursser, som ännu stå honom till buds, medel nog för att låta den äldre Germonts ta ma parti komma till heders. S som hr Sabbatini applåderades vid tlera tillfällen, och den förstnämnde opades efter de båda scenerna i andra akten. — Gastons parti återgafs af fröken Holmberg med mycken abandon, och hennes charmanta utförande af den i första a i lagda Brindisin ur ,Luc nerhet hennes präkti af ypperlig verkan, framkallade en inållande applåd. De öfriga partierna äro mindre framstående, och det torde vara nog att nämna, det desammas innehafvare hvar i sin mån bidrogo till den angeniima stämning, som denna representation ide helhet framkallade. Huset var mycket godt. — , Traviata! sifves ånyo i morgon. Ont.