Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1869, sida 2

ren väckta motioner om utvidgning af åtskilliga elomentarläroverk och pedagogier. I 4:de punkten hade utskottet med anledning af hr Adlersparres motion om införande af fosterländsk krigsundervisning uti rikets skolor, hemställt: a) att riksdagen må för år 1870 bevilja ett extra anslag af 20,000 rår, att ställas till K. M:ts disposition (för införande af krigsundervisning) i rikets offentliga skolor och undervisningsverk; samt b) att riksdagen vid anmälan af detta beslut må anhålla, det K. M:t täcktes för nästsammanträdande riksdag framlägga förslag i afseende å de anslagsbelopp, som för berörda ändamål kunna framgent anses erforderliga. Efter någon diskussion, hvarunder grefve C. G. Mörner, hr Wern och grefve Hen. Hamilton yrkade anslagets nedsättande till 10,000 rdr, men hrr Hazelius, Nisser och Hasselrot, grefve af Ugglas och hr Wallenberg m. fl. talade för godkännandet af det belopp utskottet föreslagit, blefvo båda punkterna bifallna blott med den af hr Berlin m. fl. föreslagna förändrade redaktionen af 1:a punkten att de deri förekommande orden ,införande af krigsundervisning utbyttes mot orden ,utsträckande af krigsbildningen. Med anledning af flera inom Andra kammaren framlagda förslag om förändrade grunder för ordnandet af elementarläroverken och folkundervisningen hade statsutskottet hemställt: a) att riksdagen ville hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes låta tillsätta en komit af sakkunniga män äfven utom skollärareyrket, med uppdrag att utarbeta förslag till undervisningsväsendets ordnande i allmänhet och dervid särskildt taga i öfvervägande elementarskolans och folkskolans omfattning och inbördes förhållande samt i hvad mån och på hvad sätt de böra af staten bekostas eller understödjas; samt b) att riksdagen måtte i sammanhang dermed anmäla, det riksdagen till K. M:ts disposition för bestridande af kostnaderna för denna komit på extra stat anvisat ett förslagsanslag af 5,000 rdr. Rörande denna fråga uppstod en rätt liflig diskussion, derunder hr Arrhenius framställde åtskilliga anmärkningar mot den nuvarande skolordningen, med afseende å ej mindre den tillämpade grunden för fördelningen af vissa läroämnen, företrädesvis botanik och tyska, än äfven realliniens förening med den lärda Iinien, hvarförutan talaren förordade ändring i lärometoderna inom de tekniska skolorna. Denne talare biträdde i öfrigt utskottets förslag om tillsättande af en komite, men önskade den förändring uti utskottet ofvanangifna förslag till skrifvelse, att efter ordet folkskolans intagas orden ,,och de tekniska läroverken. I yrkandet om tillättandet af en komite instämde hufvudsakligen friherre von Essen samt herrarne Hasselrot, Thorburn och MontgommeryCederhjelm. Grefve Hen. Hamilton trodde det ej vara lämpligt att tillsätta en gemensam komitå för att behandla så skiljaktiga ämnen som nu förevarande och önskade punkten återremitterad. Grefve C. G. Mörner yrkade deremot afslag å hela den ifrågasatta åtgärden såsom okehöflig. Hr Berlin, med hvilken hr TLilliehök sig förenade, ansåg dessa vigtiga frågor kunna komma att förblitva alldeles för länge in suspenso om man öfverlemnade dem åt en komittes lösning, och föreslog en kemställan till K. M:t att taga i öfvervägande, huruvida ej den till folkskolorna utgående kapitations-afgiften samt öfriga anslag af statsmedel måtte såsom bestämda bidrag öfverlemnas till de folkskolor, som visades vara behörigen ordnade och i detta afseende till nästk. riksdag aflemna proposition. Statsrådet Carlson upptog till vederläggande åtskilliga af föregående talare gjorda anmärkningar mot det nuvarande systemet samt slutade med tillkännagifvande att han ej ogillade motionernas hufvudsyfte eller att, mot indragande af de från personliga skyddsafgiften hittills till folkskolan utgående bidrag, soka tillvinna densamma vissa fixa anslag. Denna förändring trodde talaren komma att kraftigt verka till folkskoleväsendets sanna ntveckling och ville han derför ej motsätta sig återremiss för att utskottet måtte blifva i tillfälle uppgöra något förslag i detta syfte. Herr E. Ekman hemställde huruvida icke man vid det förhållande, att ecklesiastikministern afhört denna öfverläggning, kunde helt enkelt afslå punkten och icke destomindre förvänta goda frukter af diskussionen och derunder uttalade åsigter om lämpligaste sättet för folkskoleundervisningens ordnande. Efter anställd votering blef emellertid punkten återremitterad med 51 röster mot 28, som afgäfvos för afslag.