Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1869, sida 1

AAA LI EEE utinnan komme att förorsaka otaliga stridighete samt obenägenhet hos representationen att gå re geringen till mötes. På samma gång talaren så ledes fullt erkände representationens rätt att a: gifva sin röst äfven i fråga om ordinarie anslags frågor, ville talaren dock allvarligen motsätta si alla missbruk af denna rättighet, liksom han var nade för rubbningar i anvisade dylika anslag, fö så vidt ej särdeles talande skäl dertill förefunnes Talaren yrkade anslagets bestämmande till 27,00 riksdaler. Frih. Silfrersköld fann riksdagens rätt att be sluta uti ifrågavarande hänseende stöda sig på oför tydbara ord. Varnade dock för att, utan särdele trängande skäl, upprifva ett en gång fattadt beslu i ordinarie anslagsfrågor. Hvad särskildt beträflad det anslag, som utskottet nu yttrat sig om oci som vore ett s. k. reservationsanslag, kunde tala ren ej finna annat än att det varit utskottets plig att, då en behållning i flera år här reserverats derå fästa uppmärksamheten för att få önsklig ned sättning i anslaget. Talade för bifall till utskot tets hemställan. Grefve G. Posse förundrade sig ej öfver att h Nordström så ifrigt motsatt sig den ifrågasatta rät tigheten för representationen att besluta ändring eller nedsättning i ordinarie anslagen. Denna ta lare tycktes nemligen förnämligast grunda sing åsigter från så långt aflägsna tider som konung Garl XI:s, då regenten var enväldig. Med de konstitutionelt monarkiska principerna, som anses vara rådande i dessa tider, vore det dock mera förenligt, att representationen äfven har något att säga med i dylika frågor. Talaren trodde äfven, at regeringen skulle finna sin fördel uti att representationen deltager i bestämmandet af dessa skattefrågor. Annars kan ett spändt förhållande lätteligen uppkomma mellan de båda statsmakterna; ett förhållande, som kan förliknas vid det som inträffar då en enskild person, som man säger, sätter sig mot strömmen. Talaren hade helst sett om regeringen hade tagit initiativet i denna fråga; på samma gång han beklagade, att regeringen ej proprio motu gjort detta, påyrkade han bifall till utskottets förslag. H. ex. frih. De Geer ansåg sig kunna med grundlagen i hand bevisa att åtskilliga anslag funnos, som riksdagen ej eger rätt att rubba; till dessa anslag hörde sådana, som röra tredje mans rätt samt sådana institutioner, hvilka grunda sig på lagar, derom representationen ej eger att ensamt besluta. I öfrigt ville h. exc. ej förneka, att ordinarie anslag kunde finnas, i afseende hvarå grundlagen ej innefattar bestämda förbud; men densamma innehåller dock i allmänhet en grundsats om de ordinarie anslagens stabilitet, som bör respekteras om ock undantagsförhållanden kunna inträffa, som rättfärdiga en anslagsnedsättning. För sin del ville talaren ej pedantiskt uppträda mot en så obetydlig nedsättning, som nu itrågasatta; men att söka fråntaga regeringen en reserverad behållning, som hon nyss bemyndigats att använda till annat ändamål, ansåg talaren ej lämpligt, det skulle icke för regeringen blifva någon särdeles kraftig sporre ill sparsamhet. Talaren slutade i öfrigt med det rklarande, att en uttalad grundsats vore af alltför högt värde för att man borde rubba densamma blott för att kunna indraga några 1,000 rdr. Hr Wern instämde med justitiestatsministern i fråga om de ordinarie anslag, som borde anses vara af orubblig natur, men ansåg representationens rätt att besluta uti öfriga s. k. ordivarie anslagsfrågor obestridlig. Talaren yrkade bifall till gretve af Ugglas reservation. Friherrarne Stjernblad och v. Platen erkände äfven representationens obetingade rätt att besluta nedsättningar i ordinarie anslag, men yrkade dock af så väl finansiella skäl som ur billighetens och klokhetens synpunkt bifall till K. M:ts proposition. Hr Leyonancker ville egentligen hatva till protokollot anfört sin åsigt derom, att utskottet genom dess hemställan i denna punkt eluderat 64 R. F.; yrkade i öfrigt bifall till K. M:ts proposition. Slutet af denna strid utföll så, att kammaren med 63 röster mot 40 beslöt anslagets nedsättande ill 27,000 rdr, på sätt grefve af Ugglas i sin reservation yrkat. Minoriteten röstade för atslag å utskottets hemställan samt bifall till K. M:ts proosition. Inom andra kammaren bifölls utskottets hemtällan efter en kort diskussion, derunder statsrålet von Ehrenheim förordade anslagets utgående ill enahanda belopp, som förut, hvaremot grefve 4. Posse yrkade bifall till utskottets hemställan. Vid föredragning inom första kammaren af je punkten mom. a., deri föreslagits att för Söexpeditioner till handelns skyddande må från jette hufvudtiteln öfverflyttas ett årligt anslag af 50,000 rdr, att tilläggas anslaget till exercis af lottans bemanning, hvilket sednare derigenom från 80,000 rdr skulle höjas till 630,000 rdr, beslöts nligt yrkande af gr.FC. G. Mörner, frih. Beckriis, hr Wern och gr. Hen. Hamilton, anvisande f 150,000 rdr till förstnämnda ändamål, hvaremot ammaren afslog den ifrågasatta sammanslagningen f de båda anslagen. Andra kammaren godkände utskottets hemstälan utan förändring. Öfviga punkter i detta utlåtande godkändes utan ågon märkvärd diskussion; i öfverensstämmelse varmed kamrarne således beviljade för ,,sjömätingar och sjökartekontorets verksamhet 60,000 dr; till lifräddningsanstalterna på rikets kustert 0,000 rdr; till 4 grofva kanoner 80.000 rdr; till nskaffning af tidsenliga gevär för sjövapnets truper 38,000 rdr samt till försök med undervattensninor 10,000 rdr. I sammanhag med behandlingen af denna hufudtitel beslöts ätven att af de under åren 1867 ch 1568 uppkomna besparingarne å ,Fyroch åkmedel en summa af 200,000 rdr skall till iksgäldskontoret öfverlemnas och uti detta verks llmänna rörelse ingå, men under namn af ,,Lotsch Fyrinrättningens reservfond å särskildt konto okföras, för att, i händelse genom möjligen inäffande olyckshändelser eller af annan orsak de ör lotsoch fyrinrättningen tillgängliga medel kulle befinnas otillräckliga, enligt K. M:ts dispoition, i mån af behof, lotsoch fyrinrättningen llhandahållas. Sjette hufvudtiteln. (Civildepartementet.) Angående ordnande af utrandringen fiån Sverge till Norra Amerika. ; I en af hr Lindhagen väckt motion hemställes, tt riksdagen, för beredande af tilltälle att genom