Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1869, sida 1

utestutas och att a Sjette nutvudtiteln Såsom Sser dskilda förslagsanslag uppföras de till Oresundsk k, och Schelde-tullarne nu erforderliga belopp, resj 18. 000 och 26.500 rdr. Utskottets förslag had r, förut gillats af andra kammaren, men afslagits a ,H första kammaren. I första kammaren afgåfvos 5 ifja och 57 nej samt i andra kammaren 138 ja oc Is) 19 nej 189 ja och 76 nej. . r Derefter företogs behandlingen at statsr eglerin gen och medhunnos under dagens lopp i begg a Kamrarne statsutskottets utlåtande rörande 5:te oc I 6:te hufvudtitlarne. Femte hufvudtitela. Flottan. Uti första punkten af detta utlåtande hade ut skottet hemställt, att riksdagen med afslag å. K M:ts framställning om användandeför krigsfartyg: byggande af besparade medel från anslaget til lotsoch tyrinrättningen, till ett belopp af omkr 180,000 rdr, må anhålla, att Kongl. Maj:t ville a den behållning, som vid innevarande års slut kar finnas reserverad å anslaget till ,,exercis af flot tans bemanning, låta till krigsfartygsbyggnads fonden öfverföra så stort belopp, som för år 187( hat vara såsom bidrag för nämnda fond erforderigt. Denna utskottets hemställan blef inom andrs kammaren godkänd efter votering med 111 röster mot 48, hvaremot första kammaren, på yrkande af hrr Wern och Wallenberg samt grefve Ugglas beslöt formulera denna hemställan så, att riksdagen, med afslag å Kgl. M:ts förslag om användande för krigsfartygs byggande af medel från anslaget till lotsoch fyrinrättningen, skulle anhålla, att K. M:t ville af de behållningar, som vid inne ås slut finnas å öfriga till femte hufvudtiteln hö rande reservationsanslag, låta till krigsfartygsbyggnadsfonden öfverföra så stort belopp, som för år 1870 må vara såsom bidrag för nämnda fond erforderligt. Uti andra punkten hade utskottet hemställt, att sdet å femte hufvudtiteln uppförda reservationssanslag till ,,durch-marche-kostnader, må från 30,000 till 20,000 rdr nedsättas. Denna punkt gaf i första kammaren anledning till en diskussion, som med mycken litlighet fortgick nästan under hela förmiddagssammanträdet. Orsaken härtill, yttrar Dagbladet, är ej att söka i några så väsentliga meningsskiljaktigheter rörande det belopp, hvartill detta anslag kunde anses böra bestämmas, utan i det ur principiel synpunkt serdeles vigtiga denna fråga innebär, eller huruvida ett ordinarie anslag kan af representationen utan K. M:ts medgifrande nedsättas. Hr Tornerhjelm ville, då dylik fråga för första gången förevore inom första kammaren, begagna tillfället att nu och för framtiden nedlägga en kraftig protest mot hvarje sträfvande, som syftade derhän att åt representationen bereda en obetingad rätt att ändra och borttaga ordin. anslag. Om man ock ej kunde hänvisa till en bestämd grundlagsparagraf, som förbjuder dylikt, foljer dock sådant tydligen af grundlagens andemening. För att läfven hemta exempel från föregående riksdagar erinrade talaren, bland annat, om 1528—30 årens konstitutionsutskott, som uttalat den åsigt, att ordinarie anslag icke böra indragas utan båda statsmakternas medgifvande. I konseqvens med hvad talaren yttrat yrkade han afslag å utskottets hemställan samt bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Rr Rydin meddelade en kort utredning för belysande af förhållandena, sådana de inom England och Frankrike gestalta sig med afseende på den ordinarie och extra budgeten. Häraf tycktes framgå, att statsutgifterna derstädes till ett ojemförligt högre belopp vore att rubriceras under den sednare kategorien. Efter att äfven hafva egnat någon uppmärksamhet åt de inom vårt statsskick successive tillämpade former för utgiftsstaternas reglerande, kom talaren, som ej heller i grundlagens stadgande fann någon alldeles bestämd grund för en motsatt åsigt, till det slutresultat, att det dock kunde blifva föremål för tvist, huruvida regeringen hade så uteslutande rätt att förfoga öfver de ordinarie anslagen. Hvad representationen likväl måste särdeles beflita sig om, det vore att med största noggrannhet och så varsamt som möjligt begagna sig af den pröfningsrätt, som i detta hänseende kan ifrågakomma. Talaren förenade sig i ett af grefve af Ugglas reservationsvis framstäldt förslag derom, att anslaget må bestämmas till 27,000 rdr, hvilket belopp utgjorde medeltalet af de sista 7 årens utgifter under denna anslagstitel. Hr Montgommery-Cederhjelm kunde, med stöd af 39 8 Riksdagsordn. och åtskilliga andra grundlagsstadganden, ej finna annat än, att representationen ovilkorligen vore berättigad att pröfva anslagens behof och beskaffenhet. Tal. ville särskildt erinra dem, som påyrka ett strängt hållande på ordinarie statsregleringen, att densamma, innan en sådan grundsats å densamma tillämpas, åtminstone tarfvar en ny uppställning. Som den nu är uppgjord lider densamma af många inkonseqvenser, då derunder finnas uppförda behof af öfvergäende beskaffenhet, under det deremot flera utgifter, af beskaffenhet att böra räknas till de ständigt återkommande, införts i extra budgeten. Talaren, som i sammanhang härmed framställde åtskilliga anmärkningar mot den i allmänhet tillämpade formen för redovisandet af statsinkomsterna och utgifterna, yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Nordstrom förundrade sig ej deröfver att i grundlagen saknades bestämd definition å hvad som egentligen åsyftades med uttrycket ,,ordinarie staten-; man måste gå långt tillbaka i sosterlandets historia för att vinna kännedom om dessa ords rätta betydelse, som vore att söka i förhållanden långt aflägsna från den tidpunkt, då vår grundlag uppsattes, och utgjorde ett bevis på den mäktiga inverkan stora och vördade historiska minnen utöfva på de nyare idterna. Ur principiel synpunkt kunde talaren ej tillerkänna representationen något annat initiativ i ordinarie statsregleringsfrågor än att hos regeringen uttala sin önskan om dylika anslags ändring eller upphörande. Det tillkommer dock alltid konungen att efter statsrådets hörande härom besluta. Lika mycket som det öfverensstämde med det konstitutionela samverkandet de båda statsmakterna emellan, att konungen af representationen begär anslag till ett nytt behof eller uppgitvet ändamål, i samma mån skulle äfven det önskvärda sambandet störas, om represen nen, sedan den pröfvat behofvet af det nya sätsändamålet samt dlerför beviljat medel på ordinarie stat, tillvällade sig rätt att konungen oåtspord vidtaga någon nedsättning eller ändring i öfrigt uti anslaget. Talaren kunde således ej tänka sig ändring i ett ordinarie anslag annat än under förutsättande att K. M:t i statsrådet dertill meddelar bifall. HKresve af Ugglas gladde sig åt att tillfälle nu gifvits att grundligt diskutera denna vigtiga prineiplrägå. Talaren hoppades, att, om nu en bestämd uppfattning vunnes om betydelsen af ordinarie anslag, derigenom för tramtiden kunde undanrödjas många tillfällen till förvecklingar. Då ej i grundlagen särskildt finnes något bestämdt om ordinarie anslagen, föreföll det talaren alldeles klart, att allt hvad nämnde lag bestämmer rörande anslagens pröfning m. m. gäller till efterrättelse så i afseende å den ordinarie som extra budgeten. Sålunda måste, -enligt grundlagen, äfven representationen tillerkännas makt öfver ordinarie anslagen. Det vore både oriktigt och oklokt att resonera på motsatt sätt; oriktigt, då man ej har