Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1869, sida 3

ningar. Kort och kraftigt — så som hans landsmän just icke äro vanda att yttra sig i sina politiska utgjutelser — betecknade den tystlåtne saltherrn och presidenten i sitt första oficiella tal sin blifvande bana. Den öppne krigaren ytt:ade: Jag kenner det stora ansvaret i min ställning, men jag öfvertager det utan fruktan. Han är ika långt ifrån en falsk mederation som från öfvermod, då han icke fruktar att antyda besogenheten af det honom medgifna veto mot någon skadlig lagstiftning, men tillika utlofvar att vördnadsfullt böja sig för alla bestående eller hädanefter i kraft trädande lagar. Att han af Johnsons handlingssätt lärt sig klokhet, derom vittnar hans tänkvärda till ,Jag känner ingen verksammare väg att försäkra om skadliga lagars återtagande, än ett noggrant utförande af desamma. Hans önskan till det slutliga antagandet af det amendement till författningen, som skall lemna rösträtt åt alla medborgare i Förenta Staterna utan afseende på färg och race, är p bästa väg att uppfyllas, enär förslaget redan kommit till det sista för dess faktiska förverkligande nödvändiga steget och flera stater bekräftat detsamma; han betecknar tillika den ställning, som han i denna mycket omtvistade åtgärd intager till partierna: för kongressens majoritet och mot sin företrädare Johnson, hvilken med sitt vanmäktiga veto försökte stryka ett kors öfver denna lag. Likasom nu åt negrerna, hoppas Grant framdeles kunna lemna indianerna fullt medborgerliga rättigheter; men destovärre är, under nuvarande förhållanden, föga förhoppning om, att indianerna skola indragas i de fullt berättigade statsborgarnes krets, förrän de blifvit så godt som utdöda. Grants föregående yttranden, äfvensom kongressens sednaste finanspolitiska beslut, hvilka betydligt stärkt förtroendet till Förenta Staterna som redlig gäldenär, lemna de intet tvifvel mera öfrigt, huru denna fråga skulle behandlas i talet vid embetets tillträde. Den nya kongress, hvilken tillika med den nye presidenten börjar sin verksamhet, tillåter af dess sammansättning att draga den slutsatsen, det den sålunda betecknade vägen utan afbrott skall fortsättas. torna skall blifva obetaldt och , statsskulden skall betalas i guld, sövida irlenat lagligen blifvit öfverenskommet. Härmed står i nära sammanhang så väl sträfvandet att öfverallt i landet återställa fredliga och orduade förhållanden, som att leda handeln tillbaka i sitt vanliga spår, samt framför allt att införa större sparsamhet och ärlighet i statshushållningen. Angående presidentens statsekonomiska åsigter är isserligen föga bekant, och at hans tal framgår icke, huruvida han skall göra ett kraftinare motstånd mot industri nes i de norra st: terna öfveråärifna protektionistiska anspråk, an foreträdaren. Men att han skall uppbjuda alla sina krafter för undamödjande af underslef och mutuivg, r har man en borgen både i hans hat i allmånhet mot alla oärliga och krokiga vägar, samt i de otvetydiga ord, i hrilka han ultryckt sin föresats i detta afseende. Han öfvertager visserligen en jätteuppgi då han vill upprycka allt detta onda — bed er, smuggling, m. m. — med rötterna, och mången gång skall han säkerligen härvid tvingas att finna sig vid att brännas at nässlor, ja, kanske t. o. m. att bitas af någon lurande orm. I en punkt vore det önsklig, att Grant följde i Johnsons fotspår. Ledningen af de utiike nangelägenheterna har nemligen under de sednaste åren hvarken inom eller utom landet kunnat gifva någon rättmätig anledning till kagomål. Den rye presidenten uppträder härvidlag måhända mera skarpt, och han synes förr antaga, att fremmande folk skola försynda sig mot Förenta Staterna, än räkna på ett uppriktigt, fredligt och försonligt sinnelag hos dem. De vigtigaste förhållandena med utlandet äro emellertid med tystnad förbigångna; såvå! England, med hviket land Alabamafrågan ännu är sväfvande, som Cuba, hvers upproriska befolkning måhända af Förenta S:aterna snart nog skall erkännas som I iglörande makt, lysa i Grants förenämnda tal genom sin frånvaro. Serrard, som på samma gång som Jobnson träder tillbaka i skuggan, var visserlisen en oiemn och någon gång trätlysten statsman, men ådagalade, dock i det hela taget en långt gående försigtighet, och i afseende på ministeren för utrikes-angelägenheterna skulle det varit betydligt lugnande, om Seward ingått i det nya kabinettet. Grant har ersatt honom med en mångårig som i verkligheten måste anses som hans oolitiske rådgifvare, nemligen med senatorn We vine från Minois, en klok, snillrik och rörlig man, hvilken — som det är att hoppas — eger moderationens stora dygd. Måtte en klok ledning utaf den utiikes-politi ken af detta mäktiga och öfver väldiga landstrå kor utsträckta statsförbundet, parad med insi, . af, att ett folks styrka mera beror på det lugna förtroendet till sig sjelst, än på ett ideligt tvistande med andra, komma att gå vid sidan äf de sträfvauden och arbeten, hvilkas uppfyllande Grant föresatt sig, och vi betvifla då ej, att med den nye presidenten kommit en tid för stora refo. ner och framsteg i Förenta Staterna. Den argentinske ambassadören i London har underrättat, att föregående meddelanden om förloppet af kriget i Paraguay bekräfta sig. Loyes håller sig gömd. Cakias, Herval och amiral JuI wmwoma ha redan återvändt från Asuncion, dit den brasilianske utrikesministern Paranhas afrest. General Souza har blifvit utnämnd till öfverbefälhafvare för de allicrade trupperna i Paraguay. Paraguitiska berättelser innehålla deremot, att Lopez står i Cerro Leon i spetsen 16r tahika trupper. Dessa sistnämnda berättelser öÖfverensståmna dock med de andra deru-, att Asonsion blifvit intaget. Blandade ä Den stora vinsten a