Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1869, sida 2

Emellertid synes innevarande riksdag utgöra ett slående bevis derpå, att föga eller intet hopp finnes om att kunna åstadkomma nämnvärda indragningar i statsutgifterna, såvida icke initiativet dertill utgår från regeringen sjelf. Så mycken auktoritet eger ännu och bör en i statsangelägenheternas förande bepröfvad kronans rådgifvare och chef för en gren af statsförvaltningen ega, att ett förslag af honom i den ifrågavarande riktningen har med sig ett ojemförligt större eftertryck än en motion, framstäld af enskild representant. Egde äfven den sednare all den sakkunskap, som erfordras för att på öfrvertygande sätt visa, att en föreslagen besparing är möjlig, utan att statsorganismen skulle deraf Jida, så erbjuder den förre dertill en personlig garanti för riktigheten häraf, då han åtager sig att fortfarande, sedan den föreslagna besparingen blifvit verkställd, sköta den del af statsförvaltningen, för hvilken han ditintills stått i spetsen. Dertill kommer, att om en ministere, hvars antecedentier gifva den rättvisa anspråk på nationens tacksamhet, skulle visa sig ljum eller ovillig i fråga om en indragning i statsbudgeten, detta måste förlamande inverka på representationens nit att genomdrifva en sådan, och splittra de krafter, som annars skulle samverkat 411