Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1869, sida 2

bade sig derför. Å betänkandet yrkades återre. miss som det tycktes i syfte, att bevillningsutskottet måtte föreslå hemställan hos K. M:t att åtminstone i en kommande statsregleringsproposition tobak komme att beskattas på sätt, som regeringen kunde finna lämpligast. I yrkandet om återremiss förenade sig äfven frib. Sprengtporten, som trodde denna fråga väl förtjena att utskottet egnade åt densamma en förnyad allvarlig. pröfning. Hr Bennich gedmalde härå att, då K. M:t ej funnit behofvet kräfva någon ny särskild beskattning, utskottet ansett det för sig ingalunda tillständigt att föreslå en konsumtionsskatt sådan som denna. Man kunde nemligen ej förneka, att denna artikel i allmänhet mest korsumerades af arbetsklassen, som alltså förnämligast skulle drabbas af en derå satt beskattning. Svårigheterna och olägenheterna vid denna beskattnings praktiska tillämpning vore dessutom så i ögonen fallande och så nära nog oöfvervinneliga, att detta ännu mera gjorde det för utskottet omöjligt att medverka till denna frågas lösning i den af föregående talare föreslagna riktning. Talaren förordade bifall till utskottets hemställan, som ock understöddes af hr Hallenborg, och grefve H. A. Hamilton. Frih. C. A. Raab uppdrog en jemförelse mellan de direkta och indirekta beskattningssystemerna och sökte derigenom få ådagalagdt, hurusom ett inslående på den sednare vägen vore enda sättet att motverka och upphjelpa det aftynande tillstånd, hvaruti samhället, snart sagdt i allo, befunne sig. Tallren ingick i nåsra bemötanden af hvad bevillningsutskottets ordförande anfört och afslutade sitt yttrande med att yrka återremiss. Grefve Jlen. Hamilton erkände, att man meddelat bevillningsutskottet ett svårt uppdrag, hvilket det vore mindre underligt om det ryggat till. baka för; utskottet torde äfven hafva funnit sig i någon mindre mån uppmanadt till att taga befattning med frågan, då, enligt K. M:ts proposition. ingen annan statsbrist funnes än som kunde genom berillning fyllas. Frågan förtjenade dock tagas i betraktande; möjligt vore, att bekof kunde uppstå, som behöfde fyllas, helst det möjliger kunde komma att inträffa, det riksdagen af bankovinsten reserverade större eller mindre belopp för bankens eget behot. För sådan händelse kunde mam under nuvarande förhållanden ej så mycket räkna på förökade inkomster hvarken af iullen eller af bränvinsskatten, hvilken sednare det kunde anses betänkligt att höja i betraktande af jordbrukets bekymmersamma ställning samt då man erinrade sig att skatten skall erlå i förskott. Hvad beträffar utvägarne att anlita a sigillatabevillningen samt den allmänna bevillningen, torde dermed äfven vara förenade väsendtliga olägenheter. Om man derföre nödgades antaga att bevillningsutskottet af finansiella skäl tvangs föreslå något nytt beskattningsföremål vore väl tobak den derför lämpligaste artikeln. I andra länder hade man ock lagt skatt å tobak. Företrädesvis föreföll det talaren lämpligt att välja detta beskattningsföremål för den händelse en mindre betydande brist skulle komma att behöfva betäckas. Tal. ville ej nu tramkomma med något detaljeradt förslag, men ansåg sig böra yrka återremiss i syfte att, om behof af ökad beskattning komme att under denna riksdag erfordras, då afgifva förslag derom. För den lyckliga händelse, att något behof deraf ej i närmaste framtiden inträffade, ansåg dock talaren det önskvärdt att den af hr Hazelius föreslagna skrifvelsen till K. M:t komme att blifva aflåten. För återremiss i det af hr Hazelius föreslagna syfte talade äfven frih. v. Essen och hr Beckman samt hr Schartau. Statsrådet Ehrenheim ville visserligen ej förneka, att omständigheter kunde inträffa, som berättigade till en sådan beskattningsåtgärd, som nu ifrågasatta; men en dylik nödfallsutväg borde reserveras till en tidpunkt som kunde kräfva en utomordentlig ansträngning för ett stort nationelt behof. Någon skrifvelse till K. M: såg sig talaren ej kunna förorda.