Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 3

Sedan detta är gjordt — om köpmannen er: kan göra det — säljer han sin vexel, inför beloppet i sina räkenskaper och kan nu ändtliger beräkna om han haft någon behållning på sin affår, eller om kanhända hans profit smält bort i alla dessa beräkningar och transaktioner med th åtföljande provisioner, kurtager m. m., och om affären måhända siutligen utfallit med förlust. Man invänder kanske, att de anförda exemplen äro blott historier om hvilket bråk en köpman kunde göra sig, men att det icke går så till i verkligheten; att köpmannen alldeles icke på det sättet spekulerar och kalkulerar, utan sitter stilla till dess hans vanliga kunder skicka honom ordres att skeppa; att han har sina vissa ,hus, genom hvilka han ,indrager sina fordringar, o. 8. v. Vi medgitva det: måhända de flesta köpmän här i landet göra så; fabriksidkarne, som hemta sina råvaror fr n utlandet, göra på ungefär samma vis; de hafva sina vissa ,,hus, med hvilka de .arbeta, och så går allt sin jemna gång, man kan säga slentrian. Men så går det också ofta dåligt, och då skyller man på konjunkturerna och slår vantarna i bordet och säger att detta landet icke kan annat än blifva utarmadt. Icke sällan ser man två köpmän, som hafva sina salubodar nära hvarandra, två jordbrukare, två fabrikanter, som äro grannar. De synas arbeta under ungefär lika förhållanden, ingendera lefver öfverdådigt eller försummar sina angelägenheter, så vidt man kan finna. Men den ene förkofras och den andre utarmas. Man finner! det alldeles oörklar men der. som vet hvad ordning, på Passli ghet, insigt och skicklighet kunna uträtta använda i det iilla som i det stora, han inser orsaken, om han ock ej kan påvisa, huru denna orsak i alla afseenden fört till den slutliga verkan. Köpmannen bör, för att rätt sköta sitt värf, kunna göra sådana beräkningar, som vi nyss antydt. Men om han också gör dem med all noggrannhet och, efter de slutsatser beräkningarna gifvit, utför sina opcrationer med all skicklighet, så kan det likväl icke undvikas, att en ganska betydlig del af hans förtjenst på hvarje affär så att säga bortskafves vid alla dessa måttoch myntvalvationer. Detta måste han alltid taga i beräkning, och följden häraf blifver varans fördyrande. Exportören af landets produkter måste bjuda producenten ett lägre pris för hans vara, för att taga ersättning för den, så att säga, slitningselJer gnidningsförlust, som uppkommer innan varan kommit i den slutliga konsumentens hand, för hvilken varan åter blifver fördyrad genom den andel han måste lemna till betäckande af en del af nämnda slitningsoch gnidningskostnad. På samma sätt med importören at utländska örnödenheter. Mätt-, vigtoch myntförvandlingarna fördyra varan för honom och nödga honom ott taga högre betalning af konsumenten. Mången affär, som kunde lemna en liten, men för densammas utförande tillräcklig, vinst, måste blifva ogjord, derföre att denna vinst helt och hållet bortfrätes genom de nämnda omkostnaderna. Dessa komma hvarken producenten eller konsumenten till godo, utan en mängd mellanpersoner, vexlare, bankirer o. s. v., hvilka eljest skulle vara obehöfliga. Det är som i en maskin. Den kraft, som åstadkomrier maskinens rörelse och arbetsresultatet deraf, verkar desto mera, förlorar desto mindre under vandringen från den första orsaken till den slutliga verkan, ju mindre motstånd han har att under vägen öfvervinna, ju färre kuggar och hjul han har att genomvandra, ju enklare maskinen är. En köpman i Birmingham, som inkallades till den k. kommissionen, hvilken år 1868 tillsattes af engelska regeringen för att yttra sig i fråva om införande af ett gemensamt myntsystem, förevisade kommissionen en faktura, eller Törsäljningsnota, på åtskilliga varor, som han hade fått uppdrag att sända till Newyork. Fakturans hela belopp uppgick till 253 pund sterling, men försändningen bestod i 421 särskilda slags effekter. För hvar och en af dessa var naturligtvis utsatt ett pris i engelskt mynt. När nu den amerikanska varumottagaren fick fakturan, måste han for hvarje artikel evalvera det engelska priset till amerikawskt t, fördela kostnaderna, likaledes evalverade fråu purd sterling ock shilling och pence till dollars och cents, på hvarje artikel, samt på grund af dessa beräkningar fastställa det pris, hvartill han kunde älja hvarje artikel — n. b. sedan han först tillika tillagt något för den risque han hade, när han skulle i Newyork förskaffa sig vexlar på England för att betala varuförsändaren, hvilket måste ske genow att för dollars köpa pund sterling efter gällande kurs. Ilvilket arbete för en ganska ringa affä.! Största delen af allt det arbete hade aldrig ifrågakommitt, om England och Amerika haft samma myntsystem, noterat prisen i samma myntslag. Tänkom oss den oerhörda mängd af varubyten emellan olika länder, som på eti år eger rum! För hvart och ett af dem, och för nära nog hvarje liqvid, som blifver en följd af varubytena, måste dylika beräkningar och evalvatio öras. Hvad tid, arbete och kostnad åtgå ej h ! Se här ett exempel på hvad vi svenskar kunna förlora på denna sak. Varor förskrisvas från England, eller utbetalningar der göras ett svenskt skeppsrederi, o. s. v. Den engelske fordringsegaren drager en vexe! å den svenske gäldenären (0 t. ex. 107 pnd ste ng. Örverhufvud antager man ett pund sterlin lila med 18 rdr; men vi hafva sett vexlar, i hvilka 1 beräknats vida deröfver, ända till 18 råv 50 öre. För 100 har man således fått betala 1,S50 rdr i stället för 1, S0 rdr, hvilket svarar emot 234 procents förhöjning. Om England och Sverge haft samma slags mynt, hade sådant ej ifrågakommit. De små affärsmännen och konsumenterna lida mest af dessa kursskillnader, ty de äro vanligtvis minst kunniga i alla de nödiga beräkningarna — ofta så okunniga, att de helt och hållet ligga i händerna på resande expediter, som taxera dem efter behag; — de förmå äfven minst att begagna le billigaste medlen att göra sina utländska liqviler. De stora affärsmännen lida minst; vissa bland lem vinna till och med på saken, bland annat emedan konkurrensen utestänges i viss mån. En enda blitk i våra varubodar, ett enda ögonkast på historien om de vägar, dessas många särskilda artiklar haft att genomvandra, innan de hirna till förbrukaren, upplyser om det ofantliga arbete, de föranledt. I detta arbete och kostnalerna derför faller väl största delen på varornas produktion och transport, men en jemförelsevis betydlig det på beräkningar och liqvider. Hvilken betydlig del af det sist nämnda arbetet, kostnaderna derför och det oundvikliga spelrummet för missräkningar dervid m. m., skulle ej bortfalla, om mått, vigt och mynt vore öfverallt lesamma! Betydelsen häraf blef först riktigt slående vid de stora verldsexpositionerna, som egt rum under de sista årtiondena. Många länder utställde der sina produkter. Hvart och ett land Fade utsatt prisen på sina varor i landets mynt, efter landets mått elier vigt. De, som skulle jemöra varorna, vare sig för ståtistiska damäl eller för rent praktiska, stodo rent förflade framför alla dessa hundraden af mått, vigoch mvnt. som måste iemföras med hvarandra.