Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1869, sida 2

Riksdagsbref. XIII. Stockholm d. 4 Mars. Man ville hafva åtskilliga bordlagda betänkanden undangjorda, innan debatterna om statsregleringen skulle börja — hvilket sker i morgon — och derföre höllos i går plena både på förmiddagen och aftonen uti båda kamrarne. Ganska stora frågor förelågo, men flera voro af den omfattande beskaffenhet, att de omöjligt kunde af riksdagen lösas, utan att en noggrann utredning föregått. Det skadar likväl ej, att sådana ämnen väckas och komma på tal, emedan derigenom uppmärksamhet blifver på dem fästad. Dit hör frågan om förändring i våra närvarande statsrevisioner, en, såvidt jag känner, för vårt land egendomlig institution. Det är emellertid tydligt, att revisioner icke kunna annat än summariskt pröfva och bedöma de allmänna verks förvaltning och räkenskaper, som skola revideras, enär omfånget af dessa handlingar är öfvermåttan stort. Så upplyste hr Stråle i går att endast krigskollegii räkenskaper en gång uppgått till 118 digra band! En motion hade nu blifvit väckt, att öfverlemna statsrevisionen till ett af hvarje riksdag tillsatt revisionsutskott, hvilket skulle arbeta under riksdagens lopp. Konstitutionsutskottet hade afstyrkt denna motion och detta blef äfven riksdagens beslut; men det står likväl fast, att dessa revisioner borde ordnas på annat sätt än nu är fallet. Öfver riksgäldskontorets förvaltning under tiden trån början af 1866 års riksdag hade statsutskottet afgifvit ett betänkande i 11 punkter, dervid en ganska liflig debatt uppstod rörande ett af utskottet väckt förslag, att riksgäldsfullmäktige skulle åläggas infordra betyg från de jernvägsbolag, som af staten erhållit lån, att den jord, som af bolagen eges, blifvit befriad från inteckning, som kunnat förut häfta vid densamma, äfvensom att, såsom säkerhet för de lån bolagen erhållit, söka inteckning i den jord, med derå anlagda jernvägar och öfriga tillhörigheter, som af bolagen eges. — Härom uppstod en längre debatt, dervid hr Bergström visade, att hvad utskottet här föreslagit icke läte sig lagligen verkställa. Momentet blef derför afslaget af båda kamrarna, oaktadt det ej lärer nekas, att ju ganska mycken osäkerhet ligger i ett tillstånd, der den jord, hvarpå en jernväg blifvit bygd, icke blifvit löst från den inteckning, som häftat vid densamma före expropriationen. Riksgäldskontorets fullmäktige erhöllo emellertid full decharge, hvilken statsutskottet tillstyrkt under vitsord, att fullmäktige ,,med nit och omsorg uppfyllt sitt vigtiga och omsorgsfulla kall. Vid föredragningen af bevillningsutskottets utlåtande angående tullbevillningen förekom bland annat en af hr Johan Ölsson väckt motion om upphäfvande af kgl. kungörelsen af den 25 Mars 1865, hvarigenom regeringen utsträckt äfven till andra nationer de öfverenskommelser, som blifvit ingångna med Frankrike i och med den mycket och ofta omordade ,traktaten. — Motionen hade blifvit af utskottet afstyrkt, och dermed hade väl denna affär varit expedierad, trots motionärens protest, derest icke friherre Gripenstedt velat begagna tillfället, att lemna några upplysningar, rörande verkningarne af den klandrade franska traktaten, uti ett längre sakrikt anförande, hvilket jag hoppas man får läsa i sin helhet. Af detta anförande framgick, att sjöfarten med Frankrike utvidgats i högst betydliga dimensioner efter det traktaten trädde i verket, likasom ock att vår exporthandel till detta land rönt genom traktaten en stor tillväxt. Talaren upptog härefter , medaljens frånsida— hvarom man brukat orda, och fann då, att våra fabrikstillverkningar under samma tid icke minskats i värde, utan ökats, med undantag af det fall, som egt rum från 1866 till 1867, hvilket var en tillfällig fluktuation, som ingenting bevisade mot det föregående jemna framåtgåendet. (Det var, såsom man torde erinra sig, på denna tillfällighet grefve Erik Sparre stödde sitt påstående att den svenska fabriksnäringen gått tillbaka.) Friherre Gripenstedts anförande åhördes med synnerlig uppmärksamhet, ehuru en och annan tyckte det vara något malapropos och oförsigtigt, att nu retak motståndarne med detta tal. Såvidt jag förstår hade frih. G. valt sin tidpunkt ganska väl, eftersom den gode grefve Erik samtidigt uppbygger hushållningssällskapernas delegerade med framställningar i motsatt riktning. Och de som låta ,,reta sig genom faktiska bevis, lära väl då böra få ondgöras. Hr Jöns Pährsson var emellertid icke nöjd med friherre G:s framställning, utan klagade öfver att franska traktaten gifvit oss i utbyte mot våra goda exportvaror fransyskt modekram. Så gick man nu i Småland med tiggarpåsen på ryggen. — Frih. v. Schulzenheim erkände sig hafva insett, att traktaten verkat fördelaktigt, ehuru han icke tillskref densamma något synnerligt inflytande på jernexporten, hvilket anförande föranledde frih. Gripenstedt, att komplimentera sin förre vedersakare för den ridderlighet, som låg i hans erkännande. — Hr Hedlund tog sig af hr J. Pährssons yttrande anledning att uppläsa ett utdrag ur Wiirtembergs handelskammares berättelse för 1867, hvari det sades, att icke på länge inträffat ett år så bedröfligt som detta till följd af de däliga skördarne i en :stor del af Europa och på norra Afrika. Så var inom Engand, der räntefoten nedgått från 10 till 113 procent, den största affärslöshet rådande; uppgörelser, liqvidationer, enorma förmögenhetsförluster — se der årets handelshistoria i detta land. I Frankrike hade stora industrianläggningar afskedat sina arbetare och utbjudit sina hopade lager äf varor till priser under tillverkningskostnaden. I Norra Amerikas Förenta Stater rådde allmän affärslöshet till följd uf ovisshet om kongressens finanspolitik och en svag årsväxt. Endast Österrike sjorde ett undantag, i det detta land lyckiggjorts med en ymnig skörd, som på en sång lyftade detsamma ur sitt stora, nära uinens rand stående trångmål. — Det är nissväxten, slutade talaren, som vållat — — — Hmm —— D L-ÅEAUU H