Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1869, sida 3

Vi meddela här sullständigt K. M:ts förnyade nådiga förordning om hvad med afseende å utvandrares fortskasfande till främmande verldsdel iakttagas bör, gisven Stockholms slott den 5 Februari 1869. Vi Carl m. m. göre veterligt, att vi, efter framställning af vårt och rikets kommerskollegium dels om ändring i och tilllägg till vår nådiga förordning den 6 Augusti 1864 angående hvad med afseende å utvandrares fortskaffande till främmande verldsdelar iakttagas bör, dels ock om meddelande af särskilda stadganden rörande utvandrareagenter, funnit godt att, med upphäfvande af nämnda den 6 Aug. 1864 utfärdade författning, rörande detta ämne förordna som följer: Om utvandrareagenter. 1. Ej må någon här i riket såsom utvandrareagent uppträda, innan han hos vår befallningshafvande i det län, der han ämnar sådan verksamhet utöfva, eller för Stockholms stad hos öfverståthållareembetet styrkt sig hafva dertill erhållit tillstånd i den ordning här nedan föreskrifves. Såsom utvandrareagent anses, med de undantag, hvartill 88 15 och 53 föranleda, en hvar, som för egen räkning eller såsom kommissionär för utländsk man ätager sig ombesörja utvandrares befordran till främmande verldsdel. Ä 2. Mom. 1. Tillstånd till sådan verksamhet, som i 8 1 afses, sökes hos vårt och rikets kommerskollegium och må ej meddelas annan än här i riket bosatt man, som eger medborgerligt förtroende, gjort sig känd för ordentlighet och i öfrigt finnes jimplig. Mom. 2. Sökanden uppgifve i ansökningen den ort, der han är osatt, samt det eller de län, hvarest han önskar sin verksamhet utöfva. Stockholm anses i detta hänseende såsom särskildt län. mnar sökande åtaga sig utvandrares befordran ängre än till hamn i främmande verldsdel, varde ock det i ansökningen tillkännagitvet. Mom. 1. Förekommer ej anledning att det sökta tillståndet vägra, förelägges sökanden att hos kommerskollezium ställa säkerhet ej mindre för fullgörandet at de förbindelser, han för utvandrares befordran ingår, än äfven för hvad han i öfrigt enligt denna förordning kan kännas skyldig att utgifva. Denna säkerhet skall omfatta ett belopp af minst tio tusen, högst sextio tusen rdr samt må utgöras af penningar, sådana värdeegande handlingar, som af kollegium godkännas, eller ock en af två eller flera här i riket bosatta personer, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld ingången och till vederhäftigheten af vår vederbörande befallningshafvande styrkt borgen. Mom. 2. Vid bestämmandet af säkerhetens belopp iakttages, att, derest sökanden anmält sig vilja besörja utvandrares fortskaffande längre än till hamn i annan verldsdel, beloppet icke må sättas lägre än till tjugo tusen riksdaler. Mou. 3. Innan sökanden behörigen fullgjort hvad i afseende På säkerhets ställande blifvit honom förelagdt, må tillståndsbevis för honom ej utfärdas. Tillståndsbeviset, som bör innefatta upplysning om den ort, der sökanden är bosatt, det eller de län, der han eger att sin verksamhet utöfva, samt huruvida han anmält sig vilja ombeja utrandrares fortskaflande längre än till hamn i främmande verldsdel, gäller endast till utgången af det år, hvarunder det blifvit utfärdadt; och eger kommerskollegium, äfven före nämnda tid latt i händelse omständigheterna dertill föranleda ti lständet återkalla eller om ställande af högre ssakerhet inom ofvan utsatta gränser förordna börande underrättelse derom meddelas agenter samt våre vederbörande betallningshafvande; äfven som dessa senare, der anledning till anmärkning emot agents verksamhet sig yppar, hafva att sådan hos kommerskollegium anmäla. Mom. 4. Varder, efter årets utgång, förnyels af meddeladt tillstånd begärd, ankomme på sö kanden att åberopa den förut stälda säkerhete ener ny sådan i stöllet sätta. — —