Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1869, sida 2

Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. Aufäkta, det tog skruf! Fortis blef blek som en nyrappad vägg; synbarligen fruktade han att jag kunde väcka Gabrieles svartsjuka genom dylika anmärkningar, ty hans hand grep uti tyglarne så att hans häst stegrade sig, och i det han bet ihop tänderna i vanmäktig harm, sade han sakta: — Herr von Lehmburg, jag får anhålla att ni yttrar er med större aktning om den unga damen derborta, annars — — — Annars? frågade jag artigt. — Annars ser jag mig föranlåten att offentligt tukta er råhet, svarade pojken darrande af vrede. — Bravo! utropade Magnus med skadefröjd, hvarefter ban åter fattade sitt glas. Theodor styrkte sig äfven med en dugtig klunk och fortfor derefter: — Ilan befann sig således i en sinnesstänming, som endast erfordrade några väl öfverlagda ord för att stegras till raseri. —Ser man på, min unge tupp, återtog jag således lugnt, — har väl tillbragt mången ljuf herdestund hos den vackra Rosa, emedan du försvarar henne så varmt. I betraktande häraf samt din stora ung) Se H.-T. N:o 51.