Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1869, sida 2

ken till sista droppen, fortsor han: — Vi na ju förstått hvarandra och äro förberedda på allt? Din vagn kommer således bestämdt hit i morgon afton? — Mellan tre och syra; du inträffar således hos mig i skymningen. För fan! utropade han plötsligt, då han genom de uppbrytande bönderna föraaleddes att se på sitt ur; — jag har öfver två mil att rida, och klockan är redan öfver åtta! — Befall pojken att föra fram din häst, om du nödvändigt måste ge dig at. — Nej, nej, svarade Theodor och steg upp, — jag har mina skäl att uppträda blygsamt här; derigenom ådrar jag mig mindre uppmärksamhet, ty det vore ganska fatalt om man erfor, att en herr von Lehmburg hade besökt ett bondqvarter. — Du har rätt, käre kusin, anmärkte Magnus och vände sig något åt sidan för att dölja ett leende af ömkan; — man bör bevara skenet; jag hoppas du har ingenting emot att jag följer dig till stallet och håller stigbygeln åt dig? — Tvärtom, kusin, mycket angenämt, svarade Theodor, som blifvit helt fryntligt stämd genom toddyn. Nya kunder, synbarligen stamkunder från grannskapet, inträdde nu för att tillbringa aftonen der. Kusinerna gingo arm i arm fram till disken, Theodor betalte förtäringen och derefter följde de bönderna, som redan voro sysselsatta med att spänna för sina hästar. Omkring fem minuter derefter galopperade en ryttare genom den rymliga portgången ut på gatan. De skarpa hofslagen hördes ännu på afstånd, då Mag