taga en god del af den lifslängd, som i ett jemnare luftstreck kan komma arbetaren till del. Lägg härtill de vådor, som, äfven med de bästa anstalter, städse hota den enskilde utvandraren på sjelfva resan till sin bestämmelseort, samt svårigheten att, med ofullkomlig kännedom om språket, sederna och bruken, taga sig fram bland vildt främmande förhållanden, och jag tror, att den landsman, som väger förmånerna i ena vågskålen och dessa omständigheter i den andra, skall, om han eger någon utsigt till ekonomiskt oberoende i hemmet, någon trefnad på fosterbygdens torsva, någon belåtenhet med sitt fäderneslands sociala tillstånd, icke lemna detta och slägt och anhörige, utan den allvarligaste öfverläggning. (Forts.)