Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1869, sida 2

mansklubban, hemställde och kammaren beslöt, att de fyra första hufvadtitlarnes behandling skall börja om Fredag. Lördagens aftonsammanträden. Andra kammaren. Andra kammaren, hvilken efter ett par timmars middagsrast åter sammanträdde i Lördags afton kl. 6, företog först till behandling konstitutionsutskottets afstyrkande utlåtande öfver hr Walläns motion om nedsättning af riksdagsmannaarvodet till 7 riksdaler 50 öre omidagen. På grund af den föregående öfverläggningen om hr Treffenbergs motion i samma syfte blef detta utlåtande utan diskussion af kammaren godkändt; likaså godkändes samma utskotts afstyrkande rörande hr Falkmans förslag, att hvarje valkrets måtte utbetala arvode för sin representant. Samma utskott hade förehaft till behandling hr Bjerkanders motion om förtydligande af riksdagsordningens 23 s8, i hvad den bestämmer om riksdagens upplösning, och afstyrkt densamma. Den debatt, som härom uppstod, rörde uteslntande ett yrkande af herr Reutererona, hvilken väl gillade utskottets beslut, men förkastade dess motiver. Han understöddes häri af herrar Berger, Sven Hansson, Åstrand och Jonas Andersson. Fö utlåtandet talade herrar Lönnberg, Ribbing, Sjöberg, Nils Larsson, Siljeström, O. B. Olsson, Gripenstedt och metionären. Betänkandet bifölls utan votering. Statsutskottets förslag, att riksdagen till arbeten vid Karlsborgs fästning måtte anvisa ett belopp af 60,000 rdr och till ett s. k. sredstak å vestra Hästholmen vid Karlskrona 15,000 rdr godkändes utan diskussion. (Regeringen hade begärt 54,000 rdr till fortsättande af skansbyggnaderna vid Hästholmen). I anledning af en utaf herr Per Nilsson från Kristianstads län väckt motion, angående befrielse för s. k. hästhemman från utgörande af dagsverken till boställsinnehafvare vid skånska dragonregementet, hvilken motion statsutskottet afstyrkt, hade hr A. W. Björck, i sin reservation mot utskottets beslut, föreslagit en skrifvelse till K. M:t med anhållan, att låta uppgöra förslag om den ersättning, som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke rättigheten, att disponera dessa dagsverken finnes kunna upphöra vid ombyte af boställs-innehafvare. Detta förslag blef, med förkastande af utskottets betänkande, af kammaren bifallet, på yrkande af hr Björck och motionären. Härefter kom i ordning Frågan om handelsoch sjöfartsfonden. Då för denna fråga redogjordes i sammanhang med referatet om dess behandling i första kammaren; hvilken förekom i gårdagsnumret, öfvergå vi genast till en kort redogörelse för den debatt, som öfver samma fråga uppstod inom andra kammaren. Vi anmärka dock här, att mot statsutskottets beslut, som var i öfverensstämmelse med Kgl. M:ts proposition, hade ej förre än elfva utskottsledamöter reserverat sig, bland desse de kända cheferna för det s. k. landtmannapartiet, herrar A. Posse, Key och C. Ifvarsson. De yrkade att hela fonden skulle öfverlemnas till riksgäldskontoret mot det att K. M:t i stället finge ett kreditiv å 200,600 rdr, motsvarande ungefär räntan å fondens kapital. Hr John Ericson, som först erhöll ordet, ansåg de olika åsigterna rörande denna frågainom statsutskottet vara ett dåligt tecken för bibehållande af endrägten mellan de båda statsmakterna, isynnerhet om man erinrar sig hvad som föreföll inora andra kammaren förra riksdagen vid denna frågas behandling. Tal. ansåg dock att en god lösning af frågan icke vore omöjlig, ehuru han ej fullt kunde gilla det förslag, som reservanterna nu framställt. Det vore utan tvifvel icke det lämpligaste sättet att hafva statens tillgångar fördelade i flera olika fonder eller kassor, ty derigenom försvårades och fördyrades administrationen. En enskild person kunde det ej falla in att hafva sina tillgångar fördelade efter hans olika utgiftsposter, t. ex. en kassa för hushållet, en kassa för garderoben, en kassa för nöjena o. s. v., och detta gäller i lika, om ej högre grad äfven för staten. Talaren skulle visserligen vara böjd att helt enkelt yrka bifall till utskottets förslag, men, som han ville förena alla åsigter, så föreslog han aflåtandet af en skrifvelse till Kongl. M:t med en anhållan i det syfte, att fonden måtte öfverlemnas till riksgäldskontoret på de vilkor Kongl. M:t behagar bestämma. Hr A. Posse kunde väl äfven understödja den föreslagna skrifvelsen, men då en sådan hade föga utsigt till framgång och tal. var en af de elfva reservanterna, inskränkte han sig helt enkelt till yrkande af bifall till dessa senares förslag. Hr Ribbing ville först veta hvad skäl man hade att fråntaga K. M:t dispositionsrätten öfver nämnde fond. Hade den ej blifvit väl förvaltad, hade den ej användts till goda och nyttiga ändamål? Jo, visserligen. Under de sista 30 å 40 åren hade ingen enda anmärkning i dessa afseenden blifvit gjord. En af hufvudgrunderna för den konstitutionela staten är statsmakternas likställighet. Man måste derföre sorgfälligt undvika, att på minsta sätt rubba denna likställighet. Det är tydligt och klart att svenska riksdagen, så länge den var sammansatt af fyra stånd, hade mindre makt, än hvad den nu, delad i endast två kamrar, bar. Deraf följer att man, för likställighetens skull, snarare borde öka regeringens makt, än minska den, d.v. s. öka den i samma grad som riksdagen blifvit starkare. Reservanternas förslag afser emellertid motsatsen. Ty om penningar icke kunna sägas vara makt, så äro de likväl ett medel för maktens utöfneng. Beröfvar man regeringen handelsoch sjöfarisfonden, så minskar man med. detsamma den makt att handla, som hon förr egt genom besittningen af denna fond. Hos oss är ställningen statsmakterna emellan verkligen något klar, och det skull dast behöfvas ett eller rar rr