Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1869, sida 2

ringens bisall, att till riksgäldskontoret indraga äfven Handelsoch Sjöfartsfondens samlade kapital om 2 millioner rdr, erbjudande Kongl. M:t ett vederlag derför af 200,000 rdr om året. — Hr Björck var med om detta beslut i öfrigt, men hade reserverat sig mot uttrycket , för sin del, emedan han ansett riksdagen hafva rätt att sörsoga öfver detta kapital, till trots af den utredning af denna rättsfråga, som skett redan vid förra riksdagen. Der funnos ganska mänga ledamöter i andra kammaren, som gillade denna utskottsreservanternas mening i sak, i det de ansågo olämpligt, att man hade en mängd olika kassor, alla tillhörande staten, förlagda på skiljda håll, under olika, mer eller mindre kostsamma förvaltningar; men hvilka likväl funno formen, att, riksdagen skulle för sin del besluta fondens indragning till statsverket, högst olämplig, såsom stridande mot grannlagenheten. De ansågo derföre en höflig skrifvelse till regeringen, med förfrågan om och på hvilka vilkor den ville öfverlåta oftaberörda fond, vara den enda kammaren värdiga åtgärden i saken. Denna mening uttalades också af hr John Ericson, som började debatten i änmet uti andra kammaren. Ir Nibbing åter förebrådde regeringen, att den gått kammaren till mötes i saken, genom att öfverlemna det årliga anslaget, och utdelade derunder rätt skarpa slängar åt sina vänner på ministerbänkarne, hvarifrån likväl statsrådet Berg visade den skillnad, som låg emellan situationen nu och förlidet år. Då hade riksdagen velat egenmäktigt fråntaga regeringen den inkomst, som var regeringen tillförsäkrad; nu föreslog regeringen sjelf att öfverlemna denna statsintrad, men mot vilkor, att riksdagen öfvertoge de vid densamma häftande utgifter. Deremot bestridde statsrådet öfverlätelsen af sjelfva det samlade kapitalet. Det var emellertid all anledning befara, att andra kammaren skulle antaga reservanternas mening om , beslutet för sin del, då underrättelse anlände, att första kammaren afslagit regeringens proposition och statsutskottets dertill gjorda tillstyrkan, efter det åtskilliga talare skarpt apotroferat regeringen för denna dess undfallenbet, hvari man såg en svaghet, då regeringen sålunda förminskade sin egen makt, eller ,,vilkoret för makt — såsom hr Ribbing distinguerade begreppet. Nu uppstod en stor rörelse i kammaren. Man började lifligt samtala enskilt med hvarandra, och snart blef den opinion förherrskande. som uttrycktes i en talares (hr Hedlund) anförande, hvilket jag är i tillfälle att här återgifva: Då reservanterne inom statsutskottet ej bestridt, utan tydligt medgifvit, att förfogandet öfver Handelsoch Sjöfartsfonden är beroende af regeringens bifall, lärer det ej vara öfverensstämmande med den aktning och grannlagenhet, som böra föresinnas mellan statsmakterna, att riksdagen ,,beslutar för sin del undandraga ifrågavarande fond Kongl. Maj:ts disposition. Den enda form för ett sådant beslut, som här kan inför grannlagenheten försvaras, är en hemställan till regeringen i ämnet. Nu är emellertid en sådan skrifvelse afklippt genom första kammarens beslut, och då denna kammare förkastat statsutskottets betänkande och följaktligen äfven Kongl. Maj:ts proposition, kommer saken till sammansatt votering. Det beror då uppå om andra kammaren vill bereda regeringen en dekonfityr för dess nu föreliggande tillmötesgående; det beror på, om vi skola, vid den sammansatta: voteringen, gentemot första kammarens votum ställa ett votum, som är enigt med regeringen, eller mot densamma afvogt, om icke fiendtligt. Jag tror det vara kammaren värdigt, likasom det vore statsklokt. att vi nu fatta vårt beslut helt enkelt i enlighet med regeringens förslag och statsutskottets tillstyrkande. för att dermed äfven öppet tillkännagifva, att då regeringen framgår i den rätta riktningen, fästande behörigt afseende å kammarens önskningar, och då den dervrid röner motstånd hos en medkammare, som synes vara mera konungsk än konungen, så egerregeringen ett stöd i den andra kammaren, börande deri vinna ny styrka att fortgå på den beträdda banan. Jag har ansett mig kunna återgifva detta yttrande, emedan många ledamöter framkommo till talaren och instämde deri. Det blef nu, såsom sagdt, en rörelse i kammaren, som anledde reservanterne sjelfve att frånträda sin mening och biträda utskottets betänkande, hvarjemte man sökte verka derför, att votering icke skulle begäras. När så proposition framställdes på utskottets förslag, blef detta besvaradt med ett dånande och enhälligt ja För den i riksdagens historia oinvigde kan detta beslut synas vara af jemförelsevis ringa vigt; men det eger en stor betydelse i många hänseenden. Andra kammaren har dermed gifvit ett bevis på takt och klokhet, i det den qväft den ogrannlaga reservationen och verkligen understödt regeringen gentemot den första kama AA —