kande af den nu framlagda propositionen. Att följ. enna öfverraskning ej kunde vara särdeles angede äm för flertalet af denna kammare, som vid tör-1 ,.. a riksdagen understödt regeringen, vore ej att unstäl ra på, och många af dem torde ha frågat sig förl jelfva, om de gjort rätt genom att lemna detta sobe inderstöd. Frågade man sig hvad orsaken kundei ara till att propositionen framkommit, så kunde nan ej i det åtföljande statsrådsprotokollet finna ort tt enda ord såsom skäl till den tron, att propo-gör itionen uppfattats af regeringen annorlunda än tid som en vanlig finansregleringsfråga. Om propo-o itionen endast innehållit att hvad som under tidernas lopp öfvergått på ordinarie stat inom fonhes den, skulle öfverföras på statsverket, så skulle tal. stä i sjelfva saken ej funnit skäl att motsätta sig denpri samma; men då man gått vida längre, ända derhän att man afstått från åtskilligt som hörde till d den extra ordinarie staten, så måste medgifvas att öft regeringens förfarande förefölle som en gåta. Tal. föl ansåg förslaget skadligt både för staten och för de da enskilda. Utom de ordinarie afgifterne fonden bej stridt, hade den nemligen bidragit till Öresundsm och Scheldetullarnes aflösning, lemnat medel till an Trollhätte kanals anläggning, stora lån till handeln; de och sjöfarten, till telegrafverkets anläggning. Tal. Ju betviflade, att sedan de 750,000 rdrne ingått till staten en liknande nytta skulle dragas af fonden. m Hr C. G. Mörner instämde i hufrudsaken med sår den föregående tal. Fondens nytta kunde tal. af egen erfarenhet, under den tid han varit statsråds-öf ledamot, intyga. Det vore i hög grad betänkligt 1. att regeringen gjorde sig af med densamma. De Ca bekymmer som deraf för regeringen kunde uppd. komma skulle helt säkert ej blifva mindre under sc den nuvarande representationen än de blifvit, om p åtgärden vidtagits under den gamla. Denna föred slagna öfverflyttning af de 750,000 rdr utgjorde också ( i sjelfva verket ej annat än ett slags köpslut, och sh hvad säkerhet hade man väl för att sedan den d skett, någon granskning af det sätt hvarpå den gi användes, ej skulle komma i fråga. Om en sådan I I ifrågasättes, så om talaren finge något att göra a med densamma, måste han ovilkorligen votera emot gZ? åtskilliga af de utgiftsposter, hvilka för närvaran-aSt de med rätta utgå af densamma, men som, om li medlen blifva statens, ej borde förekomma, såsom d t. ex. pensioner åt kofferdisjömän, hrandtörsäkringar af åtskilliga hus m. m. Hr Wern instämde i allo med hr af Ugglas. jo: Hr Nordström anmärkte att fonden ända ifrån j sin tillkomst haft karakteren af enskild kassa, samt att giltiga skäl för förändringen ej heller Å blifvit af utskottet anförda. Tal. ogillade försla-ös get såsom stridande mot fäderneslandets intresse a och anhöll om proposition på afslag å detsamma. j Statsrådet Adlercreutz erinrade om den olikhet, hvari frågan vid förra riksdagen befann sig emot; nu. Om något rättsligt aftal angående fonden ig I verkligen uppgjorts mellan statsmakterna, erforel I drades begge parternas samtycke för att upplösa e det; men om den ena, såsom nu vore fallet, erÅ bjvder upplösning och den andra mottager den, m kommer man från rättens område in på nyttans. e Fonden hade ej helt och hållet uppkommit af en-a i skilda bidrag, ej heller vore den föreslagen att helt joch hållet indragas. Många nyttiga företag hade id I visserligen befordrats at fonden, men intet hindrade j att detta äfven hädanefter kunde blifva fallet. K. I M:t hade fortfarande uti sjelfva fonden, sädan ben i komme att blifva, ej obetydliga medel att disponera öfver till de med densamma atsedda ändamal och den del som öfverflyttades kunde ju ock komma hatt bidraga till dem. Regeringen hade ock ansett in zatt möjliga besparingar borde göras. 80, 900 rdr i d vore föreslagna att å fonden besparas. Tal. frågade om med denna indragning handelns och sjög fartens intressen ej vore tillräckligt tillgodosedda. 5 En tal. hade sagt att fonden uppkommit genom i enskilda bidrag. Den hade gjort det; men största 2 delen af dess nuvarande belopp hade tillkommit genom bidrag från tullmedlen. Regeringen hade l I velat undvika ytterligare strider med representationen i detta ämne. Vid sista riksdagen hade sandast ministrarnes förklaring att de skulle afgå om utskottets förslag bitölles, afgjort den utgång I frågan då fick. Sådana strider borde ej förnyas; ty emellan K. M:t och riksdagen fiunes ej nägon I domare. En tal. hade gjort antydningar om de sskäl regeringen i hans tycke hatt till att framlägga propositionen, men ifall han dermed afsett I fruktan eller svaghet, då måste tal. förklara att det funnes en svaghet, som bestode deruti, att man ej vågade handla rätt af fruktan att anses för svag. Hr Beck-Friis gillade propositionen och beklagade endast att regeringen ej tagit steget fullt ut. De effektiva medel regeringen skulle få qvar till I sin fria disposition utgjorde, enligt förslaget, endast 21,000 rdr. Afven dessa medel borde ha öfverlemnats och regeringen i stället begärt ett motsvarande anslag af riksdagen. Hon hade derigenom varit bättre i tillfälle att tillfredsställa staI tens tarf. ÄUrr Bennich hade i fjol försvarat regeringens rätt öfver fonden och instämde nu i allo med hr af Ugglas. Hrr Wern och Henning Hamilton erinrade om den stora nytta landet hittills dragit af fonden. Hsvarifran skulle man väl hädanefter, om fonden sindrages till staten, taga medel att göra så stor i nytta med åt handeln och sjöfarten, som hittills. Fonden hade säväl härigenom som genom de kommunikationer. bvartill den bidragit, varit gagnelig! sör hela landet. onskvardt vore visserligen att regeringen ej ville tvista med representationen; t ma Pp d 5 t 8 e 8 i — ——— ö men hvad som vore godt borde ej uppgifvas, afi ven om strid tordrades för att försvara det. Ville I konungens rådgifvare för öfrigt undvika strider kunde de svårligen försvara någonting. Det andra skälet chefen för ci ildepartementet anfört för propositionen vore att man derigenom kunde viuna i I en besparing, men detta skäl skulle möjligen kunna anforas af representationen, ej at K. M:t, som ju si statsregleringspropositionen sagt att statens inskomster nästa år fullt motsvarade dess utgifter sunder samma tid. I I Hr von Essen instämde med hr Adlercreutz. Hr von Platen fann det vara alldeles i sin ord1 1 j j I ning att regeringen ej ville inlåta sig i strider 1 med riksdagen och önskade i likhet med en föregående tal. endast, att steget hade blifvit taget f I fullt ut. . Hr Wallenberg trodde ej att mycket behöfdel; sägas för att bevisa fondens nytta. Den vore all-J; mänt erkänd och detta vore tillräckligt bevis. I utskottet hade tal. endast haft att välja mellan Treservanternes förslag och K. M:ts; någon tvekan om hvilket af dessa som borde väljas hade under ! J fq : i f I sådant förhållande ej kunnat uppstå hos tal. Han hade derföre ej reserverat sig, men yrkade nu atslag å såväl yrkandet i reservationen som K. M:ts proposition och trodde ock att kammaren handlade konseqvent och i sin goda rätt, om den för tillfället ej ansåge sig kunna biträda regeringens förslag. Sedan hr Montgomery-Cederbjelm i korthet yrÅA kat bifall till utskottets förslag, afslogs detta genom omröstning med 58 röster mot 30. I Utskottets hemställan om uppförande å 6:te hufvudtiteln såsom särskilda förslagsanslag at de till Öresundska och Scheldeska tullarnes aflösning erforderliga belopp, 158,00v och 26,500 rdr, afslogs härefter utan diskussion. Inom andra kammaren uppstod en lång och märklig debatt angående frågan om handelsoch sjöfartsfonden, till hvilken debatt vi skola återkomma, och anteckna nu endast att kammaren 14 i hackat 3 ÄAfraranceoctäm malen