delar ömingarne på 3:ne år. Det är i de norra länen och äfven i några af Sverges mellersta landskaper ingen småsak dessa 3 år i rad återkommande marscher till och från mötesplatserna. En under alla förhållanden ochi alla hänseenden lämpligare anordning af beväringens samtliga vapenöfningar hade varit följande: 1) Inga obligatoriska förberedande öfningar, men statens instruktörer undervisa i exercis de ynglingar, som sådant önska, Söndagarne kostnastfritt men andra dagar emot lämplig betalning. Denna sålunda förvärtvade färdighet. förutatt att den uppnått ett visst mått, tillgodoräknas de värnepligtige förmedelst en betydlig förkortning af deras rekrytexercis, 2) Rekrytöfningarne genomgås på ett enda år, hvarigenom inbesparas en mängd marschdagar. Det är vida mindre kännbart för en fattig yngling att en sommar uppoffra några veckor, ja, till och med månader i och för fullgörandet af sin värnepligt, än att denna uppoffring återkommer för en längre tid flera år i rad. 3) Det inöfvade repeteras sedermera i hemorterna några få dagar årligen några år. Anordningarne i och för anskaffandet af reservosilcerare äro icke lyckade. För kompetens till reservofficer fordras samma skolbildning som för inträde vid krigsskolan, 137 dagars öfningar och kurser, hvilka börja 2:ne år före inträdet i värnepligtsåldern och äro fördelade på 2 eller 3 år, och sedan man blifvit officer måste man 2 år i rad med sin beväringsklass göra 15 dagars möte årligen. Alltså inalles 167 dagars öfningar, mot 60 utom de förberedande för den öfriga beväringen. Vi vilja icke säga att det icke behöfs så lång tid för en officers militäriska utbildning, men då öfningarne inträffa under studietiden och den vunna kompetensen icke ens inbringar en afkortning af värnepligten, för att icke tala om någon annan fördel, så är fara värdt, att de bliiva ytterst få som vilja göra sådana uppoffringar af tid för att vinna ett så föga lönande resultat.